Åter stiger dödsfallen på de svenska äldreboendena. Siffrorna är fortfarande beskedliga jämfört med den värsta tiden i april då 3000 i kategorin testades positivt. För de två första veckorna i i oktober noterades 93 nya smittade, vilket är en fördubbling jämfört med hela september, uppger radions Godmorgonvärlden på söndagen. Det oroande nu är tendensen till snabb ökning.
Av de 6000 som i Sverige har avlidit av covid-19 bodde 40 procent på äldreboenden. De höga dödstalen i våras berodde sannolikt på flera samverkande orsaker. Det rådde stor brist på skyddsutrustning, vilket försvårade eller omöjliggjorde basala skyddsrutiner. Personalen saknade utbildning. Sjukdomen var okänd.
Nu i oktober är förutsättningarna annorlunda. Det finns resurser för smittspårning och råder ingen brist på skyddsmaterial. Samtidigt pågår flera olika utredningar för att skapa klarhet i varför äldreboendena drabbades så ohyggligt. IVO granskar 1700 journaler för att se vilka slutsatser som kan dras.
En viktig fråga gäller om det i våras på en del äldreboenden fanns riktlinjer att palliativ vård sattes in mycket tidigt, vilket mycket tyder på. Det skulle kunna betyda att många äldre-äldre inte fick den vård de hade rätt till, trots att det fanns kapacitet inom vården. Både anhöriga, personal och läkare har reagerat kraftigt.
I Helsingborg drabbades särskilt Valltorps vårdboende ohyggligt. Nästan hälften av de boende av de bonde dog under några få månader. ”Från Valltorp har det kommit anmälningar om allvarliga brister i omvårdnaden från både anhöriga och från äldre.”, skrev Ingrid Runsten i en kommentar i dagarna i Helsingborgs Dagblad.
I sitt svar till Ivo verkar stadens vårdledning inte ta kritiken mot omständigheterna på Valltorp på allvar.Man skyller ifrån sig, sparkar nedåt. HD skriver:
”Vårdledningen säger att det finns anställda som inte följt hygienrutinerna. IVO svarar att det är stadens ansvar att de gör det.
Vårdledningen säger vidare att de upplever att personalen inte har samma kompetens om vård och omsorg när man börjar inom vården som man hade förr.
IVO svarar att det vårdgivarens ansvar att försäkra sig om att personalen har den kunskap som krävs för att säkerställa god vård och omsorg.”
Självfallet är det vårdledningen som bär ansvaret och som rimligen borde ödmjukt reflektera över sin roll, med tanke på alla liv som krävts.
Ingrid Runsten noterar att i Agendas partiledardebatt nyligen var politiker från Stefan Löfven till Ulf Kristersson eniga om att kommunerna behöver anställa läkare och fler sjuksköterskor med specialkunskap inom geriatrik och att personalens utbildning och kunskap måste bli lika självklar inom äldreomsorgen som inom barnomsorgen.
Coronapandemins härjningar på äldreboendena var en kuslig påminnelse om äldreomsorgens förfall under många år. Att inte dra nödvändiga lärdomar av det inträffade eller att som i Helsingborg skylla ifrån sig är djupt ovärdigt.