Svensk teater och scenkonst har lidit svårt under pandemin. Därför är det dags att dra lärdom av det som hänt – för att säkra den konstnärliga återväxten bör public service återinrätta tv-teatern, skrev 53 ”film- och teaterprofiler” för en vecka sedan i Dagens Nyheter.
De ”53:s” utgångspunkt var att de svenska teatrarna mest stått tomma sedan drygt ett år tillbaka. Publiken har inte haft möjlighet att uppleva levande teater. Artisterna och scenfolket har gått arbetslösa.
Samtidigt har en stor del av den svenska befolkningen mer än någonsin innan törstat efter film och teater – och nog sett mer än någonsin genom strömmande tekniker och särskilt via SVT Plays otroligt kvalitativa och breda utbud.
Mest har det väl rört sig om film och TV-serier. För många har utbudet varit lika amerikaniserat som i de kommersiella kanalerna med Netflix och HBO Nordic som marknadsledande vid sidan om SVT.
Sveriges största och bästa filmfestival i Göteborg visade i år under tio dagar strömmade filmer, med ett otroligt utbud av starka filmer från många delar av världen till mycket rimlig kostnad. En månad senare följde Tempo dokumentärfestival, Sveriges största i sitt slag, likaså strömmande och med hög kvalitet och varierat utbud. ArteKino från Tyskland/Frankrike bjöd tidigare gratis på nya strömmande filmer från lite udda filmländer. Bibliotekens gratistjänst cineasterna.se
Biograferna har mest varit stängda eller bara tagit emot åtta i publiken. Men den strömmade filmen nått fler här i landet än någonsin tidigare.
Trots många ambitiösa försök har teatern inte hängt med lika bra i den utvecklingen. Därför är ”de 53:s” tanke på en ny TV-teater, så angelägen. De skriver:
”Under 60-, 70- och början av 80-talet fanns TV-teatern som ”i ordets bästa bemärkelse en storartad och omistlig folkbildning”. Det blev en rättvis fördelning av kulturen över hela landet med uppsättningar av ”en makalös teaterensemble som bjöd på allt vad god skådespelarkonst, text och regi, dans och musik var”.
Eva Beckman, programdirektör på SVT, tycker att uppropet är intressant men säger i en intervju i SVT att public service-företaget vill satsa på uttryck mer i linje med vår tid:
– Är scenkonst viktigt för SVT? Tveklöst, det står i vårt uppdrag. Vi ska tillgängliggöra teater och kultur för allmänheten. Fast inte att starta det som en institution, alltså att bygga ett teaterhus inom public service. Behovet av det igen känns obsolet, måste jag säga.
Beckman vill i stället att SVT ska satsa dramatisk specialskriven för TV, ”serier som Kalifat eller Tunna blå linjen”.
–Det är så utvecklingen inom television har gått.
Skulle TV bara följa en netflixifierad utveckling? Det om något känns sannerligen obsolet (som enligt SAOL står för ”utslitet, föråldrat”).
Men det finns andra utvecklingslinjer inom ”den strömmade teatern”. Vår tids TV-teater utgörs inte av filmade scenuppsättningar utan så mycket annat. Jag tänker inte bland annat på de teater- och operaföreställningar som sänts till biografer och visningsplatser över hela världen.
Jag minns alldeles särskilt National Theatres i London oförglömliga uppsättning av Arnold Weskers ”Köket” – som hör till det bästa i teaterväg jag någonsin sett (på Röda Kvarn i Helsingborg).
Jag citerar åter ”de 53” DN-debattörerna:
”Framför allt skulle denna teater skapa egna nya tv-teaterföreställningar. Under tiden man konstruerar denna teater kan säkert många av de äldre inspelningarna hålla både tekniskt och konstnärligt för nya visningar.
Det är ett stort skepp att bygga för seglatsen in i framtidens teater. Det måste vara ett skepp som håller för storm, en del i försvaret av Sveriges public service-tv och folkbildningstradition. En teater med egna konstnärliga , ekonomiska och tekniska förutsättningar.
Många av oss har idéer hur det skulle kunna fortsätta.”
