Välfärdens fundament har de senaste decennierna genomgått omvälvande marknadsreformer. Allt skulle bli ”effektivare” med ”privata” utövare. I stället blev det med marknadens logik snabbare än någon kunde ana allt större bolag som tog över och som enkelt förvandlade skattepengar avsedda för välfärd till stora företagsvinster ofta minimalt beskattade i så kallade skatteparadis.
I en blogg häromdagen (22/7) skrev jag om ”marknadsledande” Vardagas drift av äldreboenden i Skandinavien, med 26 000 anställda, 900 enheter och en omsättning 2018 på sex miljarder kronor.
Vardaga ägs av Ambea som ägs av det amerikanska riskkapitalbolaget KKR – eller Kohlberg Kravis & Roberts – tillsammans med det Sverigebaserade riskkapitalbolaget Triton. KKR:s vinst 2020 uppgick $20 miljarder.
Också svenska skolor drivs numera ofta av amerikanska riskkapitalbolag. Sverige lär vara det enda land i världen förutom Chile där skolor har överlämnats åt vinstdrivande företag, liksom äldreboenden åt amerikanska riskkapitalbolag som kammat hem miljardvinster.
Är det rimligt att skolor ska drivas under marknadsmässiga omständigheter med vinstmaximering som mål?
Det senaste exemplet gäller den lönsamma Internationella engelska skolan, som snabbt vuxit till en av landets största friskolekoncerner. I dag finns i Norden 39 skolor med 28 000 elever och 220 000 elever i kö. Även ekonomiskt är företaget framgångsrikt. Senaste året gjordes en rekordvinst på en kvarts miljard kronor.
Enligt årsredovisningen har intäkterna per elev ökat och senaste året genererade varje elev 10 000 kronor i vinst – varje klass ger 300 000, skrev SVT i december 2020.
2012 köpte det amerikanska riskkapitalbolaget TA Associates, 75 procent av skolkoncernen från grundaren Barbara Bergström. Hon tjänade själv över 500 miljoner kronor på affären
2016 satte TA bolaget på börsen. Två år senare sålde riskkapitalbolaget en mindre del till Paradigm Capital. 2016 satte TA bolaget på börsen. Under hösten 2020 sålde TA hela sitt innehav, och Paradigm fick kontroll över skolkoncernen. Barbara Bergström äger fortfarande via en amerikansk stiftelse 13,9 procent av aktierna, i dag värderade till runt 400 miljoner kronor.
Riskkapitalbolaget TA Associates tjänade enligt beräkningar gjorda av SVT drygt en miljard på sitt åttaåriga ägande i Engelska skolan.
Skolans nye ägare, Paradigm Capital är ett riskkapitalbolag med säte i Luxemburg och med en komplex struktur av företag och investerare.
I början av juli godkände Skolinspektionen de nya ägarna efter åtta månaders granskning, skrev Dagens Nyheter nyligen.
Carin Clevesjö är chef på enheten för tillståndsprövning på Skolinspektionen. Hon noterar även att prövningen ”dessvärre tagit betydligt längre tid än någon önskat”, vilket hon härleder till covid-19. Men hon säger också att processen bland annat fördröjts av de kontakter med utländska myndigheter som krävts och det faktum att Skolinspektionen flera gånger varit tvungna att begära in kompletterande uppgifter från IES för att kunna kartlägga och bedöma de personer som kan anses ha väsentligt inflytande över skolverksamheten.
– Vi har utgått från det som huvudmannen lämnat in till oss men de uppgifter vi fick i början var inte heltäckande, säger Carin Clevesjö.
DN räknar upp sju företag och stiftelser som nu äger Engelska skolan, med Paradigm och den svenska finansmannen Jan Hummel som huvudägare.
Skolinspektionen tycks ha granskat nio personer i den nya ägarstrukturen. Granskningen förefaller knappast ha haft ambition eller kapacitet för att slå fast om det är rimligt eller inte att ett riskkapitalbolag i ett ”skatteparadis” ska driva en av Sveriges största skolkoncerner.
I andra granskningar av Engelska Skolans nya ägare i Aftonbladet har utpekats bland annat ett naturgasföretag i Mexiko, en fondförvaltare i Storbritannien och en biltvättsdirektör i Luxemburg.
Är något av allt detta till glädje för de svenska skoleleverna? Eller för de svenska skattebetalarna? Är marknadsstyrd undervisning något som ska fortsätta att sluka mer och mer av den svenska skolan?? Jag höll på att skriva ”skolmarknaden”, men skolans marknadsberoende är i min värld ett viktigt inslag i dess djupa brister.
