Etikettarkiv: Tortyr

FN, Journalistik, Krig och fred, Mänskliga rättigheter, Medier, Norge, Pressfrihet, Ryssland, Storbritannien, Sverige, USA

Årets fredspris lojalt mot Nato snarare än Nobel. Assange borde ha fått det!

Julian Assange före och under fängelsetiden. Collage: Open Petition.

Under fjorton år har den norske juristen och författaren Fredrik S Heffermehl arbetat ihärdigt med att försöka få den norska Nobelkommittén att respektera Alfred Nobels intentioner med fredspriset, att det skulle ges till de organisationer eller enskilda som arbetar för global nedrustning i stället för kapprustning.

I år förvandlades priset till ett pris i kampen för yttrandefrihet i Ryssland och Filippinerna. De som fick priset har gjort stora insatser för yttrandefriheten i de auktoritära samhällen där de verkar. Men det är något annat ändå än att kämpa mot kapprustning och mot de växande krafter som leder världen allt närmre ett nytt meningslöst och förödande storkrig.

I den norska tidningen Dagens Näringsliv skriver Heffermehl i ett debattinlägg att årets pris är lojalt mot Nato snarare än mot Nobel. Detsamma kan sägas om norska medier, skriver han. Och jag skulle vilja tillägga svenska medier. I SVT:s direktsändning när priset tillkännagavs hördes bara lovord (och de som fick priserna, betonar jag var väl värda lovord) inga kritiska eller ifrågasättande röster släpptes fram.

Årets fredspris borde ha tilldelats Julian Assange, slår Fredrik Heffermehl fast. Assanges avslöjande om amerikanska grova övergrepp under Irakkriget var på alla sätt fredsbefrämjande journalistik, därtill med en otrolig personlig insats och ett högt personligt pris.

Nu håller USA Assange som politisk fånge i London. Den behandling han utsätts för i det brittiska fängelset kan jämföras med tortyr och är ”den mest upprörande kränkningen av mänskliga rättigheter i kombination med långtgående hot mot yttrandefriheten i världen”.

Att länder som USA och Storbritannien plus Sverige för den delen gemensamt arbetar för att knäcka en modig visselblåsare är upprörande. Nobelkommittén borde ha stått upp mot USA:s myndigheter som vill skrämma journalister till tystnad om amerikanska krigsförbrytelser.

FN:s specielle rapportör Nils Melzer är skakad av hur flera länder har ställt upp bakom USA för att krossa en enskild visselblåsare, när dt motsatta borde varit fallit.

Till det kommer nu att medierna i de två länder som är mest involverade i utdelningen av Nobelpriserna, Sverige och Norge, inte heller uppmärksammat vad priset borde ha använts till, att bygga fred med fredliga medel.

Fotnot: Fredrik Heffermehls senaste bok, ”Medaljens baksida” från 2020, lyfter bland annat fram Julian Assange som en värdig mottagare av Nobels fredspris. Boken utkommer inom kort på engelska.

Joe Biden, Kuba, Mänskliga rättigheter, Obama, USA

Hög tid efter 19 år att stänga Guantánamo

Den 11 januari 2002 anlände de första fångarna till det amerikanska fängelset Guantánamo på Kuba, skriver Ulf B Andersson, redaktör för Amnesty Press i tidskriftens första nr för året 2021/1. Hans utgångspunkt är den högst rimliga att ”Biden måste stänga Guantánamo”. 

Det var precis vad Barack Obama hade som högsta prioritet den första dagen efter sin presidentinstallation den 20 januari 2009. Under åtta år förmådde han inte verkställa beslutet. Naturligtvis upphävde Donald Trump Obamas exekutiva order.

Det enda som bekymrade Trump var kostnaderna för lägret, som bevakas av 1800 soldater eller 45 man per fånge, enligt en artikel i New York Times från september 2019. Det motsvarar en kostnad per år och fånge på dryga 100 miljoner SEK. Som jämförelse nämner NYT kostnaden 1985 för ensamfången Rudolf Hess i Spandaufängelset i Berlin, vilken uppgick till 12 milj SEK/år med dagens växlingskurs.

Under det så kallade kriget mot terrorismen fördes människor som USA ansåg vara terrorister till lägret genom olagliga överföringar från anda länder. 

Bushadministrationen spärrade in 780 män och pojkar i lägret, för att längre fram överföra 540 till andra länder. Obamaadministrationen lyckades minska antalet fångar med ytterligare 200 genom att sända dem till andra länder, fortsätter Ulf B Andersson:

”Många av fångarna hade först hållits fängslade i det system av hemliga fängelser runt om i världen som CIA drev och där tortyr var vanligt förekommande.”

I dag finns 40 fångar i lägret. För en månad sedan publicerade Amnesty Internationell en rapport ”USA: Right the Wrong, Decision Time on Guantanamo”. Human Rights Watch (HRW) har vidare krävt att hemligstämpeln kring CIA:s tortyrprogram ska upphävas, med undantag av sådant som rör överenskommelser mellan stater. 

I HRW:s rapport nämner man att de torterade fångarna hållits inspärrade i en del av lägret, för ”särskilt viktiga fångar”, med starkt begränsad tillgång till advokater och medicinsk personal. Det enda skälet, skriver HRW, är att fångarna skulle bekräfta vad alla redan vet, att de torterats. Och att man inte velat att torterarnas namn och de ansvariga skulle offentliggöras.

Några av torterarna fick efter tjänsten på Guantánamo framträdande positioner i den amerikanska regeringens administration. I rapporten nämns dessa så här: ”De vandrar i regeringsbyggnadernas korridorer, de undervisar i juridik, de lever sina liv som om den tortyr de utövat ”bara var en dålig dag på jobbet”.

Senatens underrättelsekommitté presenterade 2012 en rapport på 6 000 sidor om CIA:s kidnappningar, tortyr, sexuella övergrepp och andra brott. Ett sammandrag publicerades i december 2014. Viktiga delar av senatsrapporten är fortfarande hemligstämplade.

Att Guantánamo fortfarande håller människor inspärrade under vidriga förhållande, högst osäkra juridiska förutsättningar, acceptans av tortyr med mera är förstås en skam för USA utan like.

Joe Biden uttalade sig som Obamas vicepresident redan 2009 för att lägret skulle stängas. Som president har Biden deklarerat att han tänker förnya Obamas ansträngningar för att till slut kunna stänga lägret, i samarbete med kongressen, försvars-, utrikes och justitiedepartementen.

Men, skriver New York Times för en månad sedan kritiskt, fortfarande saknas både detaljer och de nyckelpersoner i administrationen som skulle kunna genomföra beslutet. 

Fotnot: Spelfilmen ”The Mauritanian”, regisserad av Kevin Macdonald, med svensk premiär i dagarna, kan skapa ny uppmärksamhet kring Guantánamo. 

Filmen baseras på mauretaniern Mohamedou Ould Salahis bok från 2015, som gavs ut av Norstedts med den svenska titeln ”Guantánamo – En dagbok”. Mohamedou Ould Salahi satt fängslad på Guantánamo utan rättegång 2002-2016.

A communal cellblock for some of the 40 prisoners who are detained at Guantánamo Bay.Credit…Doug Mills/The New York Times.
Journalistik, Pressfrihet, Storbritannien, USA, Yttrandefrihet

assange utvisas inte till USA

Domaren Vanessa Baraitser vid Old Bailey-domstolen i London betraktade visselblåsaren och journalisten Julian Assange som skyldig i alla de fall han åtalats för. Ändå var innebörden i hennes dom som blev offentlig på måndagen att Assange inte kommer att utvisas till USA, åtminstone inte nu.

Assanges försvar har anlitat en psykolog som sagt att han lider av djup depression med hög självmordsrisk. Just självmordsrisken blev domare Baraitsers argument för att Assange inta kan utvisas till USA.

Assanges förståeliga depression har av FN:s specielle rapportör om tortyr, professor Nils Melzer, kopplats samman med att han under lång tids varit inspärrad i det omänskliga Belmarshfängelset, Storbritanniens svar på Guantánamo, och där utsatts för långvarig psykologisk tortyr.

”Det var rätt beslut men med fel motivering”, skrev The Guardians Owen Jones på måndagseftermiddagen. Jones skriver vidare att det är värt att notera att en brittisk domstol pekar ut ett amerikanskt fängelse som alltför barbariskt för at kunna garantera Assanges säkerhet.

Jones skriver vidare att det handlar om något som går långt utöver Assange som person, ”det handlar om journalistikens möjligheter, om den fria pressen och mest viktigt av allt, om möjligheten att i framtiden avslöja illdåd och grymheter begångna av världens sista kvarvarande supermakt”.

Domen kommer säkerligen att överklagas från båda sidor. Vi är många som ändå drar en suck av lättnad, även om domen också innebär att processen kommer att fortsätta. Det viktigaste nu är att Julian Assange efter alla år släpps fri och ges möjlighet att leva ett normalt liv. Allt annat är orimligt, om Storbritannien ska kunna kallas en rättsäker stat.

I ett inlägg i samband med domen skrev Arne Ruth, f d chefredaktör och Kulturchef på Dagens Nyheter bland annat:

”Assange har inget blivit anklagad för att illegalt ha avslöjat amerikanska säkerhetshemligheter utan för att han avslöjat brott begångna av amma regering. Skulle han utvisas till USA komma han nästan säkert att dömas till 175 års fängelse av en jury vald från området runt CIA:s högkvarter i Virginia. Resultat hade blivit att han begravts levande för återstoden av sitt liv.”

Arne Ruth skriver vidare:

”Den namnkunnige tyske journalisten Günther Wallraff har varnat: Det som händer inför våra ögon är ett försök att radera ut spår av internationell lag och den fria pressens möjligheter att belysa kränkningar av den. Assange har valts för att skapa prejudikat och tjäna som varning för andra. Ingen någonstans i världen går säker för USA:s långa arm.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs efter andra världskriget för att begränsa nationalstaternas agerande i sina egna länder och internationellt. Den innebär förbud mot att skada civila i krig och mot att använda tortyr, liksom rätten till asyl och respekten för alla nationers medborgerliga integritet.

För Wikileaks, grundad av Julian Assange, har det varit en central uppgift att avslöja brott mot dessa rättigheter.”

Rättegången mot Julian Assange har beskrivits som en modern Dreyfusskandal och som en historisk rättegång. Det ligger mycket i tanken. Därför är det bedrövligt att svenska medier länge varit så tysta och oengagerade av Assanges öde och därmed av mediernas framtida villkor.

2000-talets digitalt styrda krig kan inte granskas med 1900-talets metoder. Det behövs digitala fredsivrare, visselblåsare som vågar riskera allt för att avslöja krigets vanvett och bidra till en fredligare värld. Och medier som vågar vara obekväma, vågar belysa övergrepp.

En utvisning av Julian Assange hade dömt en modig visselblåsare. Men fallet berör mer än en person, det handlar om allas vår framtid. Därför är det viktigt att organisationer som Reportrar utan gränser, Amnesty och FN krävt att hans fall ska läggas ner.

Och efter måndagens dom att Assange som person återfår rätten att leva sitt eget liv som människa på jorden.

Julian Assange sitter häktad av politiska skäl, menar hans försvar. Många demonstrationer har hållits för att han ska friges. Foto: Francisco Seco/AP/TT
Afghanistan, Dagstidningar, Demokrati, Dödsstraff,, FN, Irak, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA, Yttrandefrihet

Varför så tyst i Sverige om Julian Assanges hotande utvisning till USA?

Günter Wallraff. Från Fib/Kulturfront 11-2020.

Wikileaks visselblåsare Julian Assange sitter inspärrad i HM Prison Belmarsh, ett av Storbritanniens värsta fängelser sydöst om London. Anklagelserna mot honom är diffusa, utom från USA, där han betraktas som spion och kan förvänta sig ett långvarigt och knäckande fängelsestraff om han utvisas dit. I maj 2019 inleddes förhandlingar om USA:s begäran att få honom utlämnad. Besked förväntas den 4 januari 2021.

Olika aktioner har genomförts för att uppmärksamma Julian Assanges otroligt utsatta position. Under hösten gjordes ett upprop lett av Arne Ruth, DN:s tidigare chefredaktör och kulturchef, länge engagerad i yttrandefrihetsfrågor. Det var en vädjan för Assanges sak och ett upprop för hans frigivning, med markering av Sveriges speciella roll, med tanke på de våldtäktsanklagelser som härrör från hans besök här.

3000 namnunderskrifter samlades in. Men från politiskt håll och från de stora medierna var ointresset kompakt. Inte en rad publicerades om uppropet i DN, hans gamla tidning, inte i Svenskan, Aftonbladet eller Sydsvenskan/HD.

Varför är det så tyst i Sverige om Julian Assange, undrar Arne Ruth i en artikel i senaste numret av Fib/Kulturfront 11-2020, där han intervjuar den legendariska tyske journalisten Günter Wallraff, som leder en bred stödrörelse för Assange i Tyskland. Tre tyska toppolitiker har ställt upp som frontfigurer för hans upprop. Den viktigaste tyska morgontidningen, Frankfurter Allgemeine Zeitung, har upplåtit en helsida åt namnlistan.

Julian Assange och före honom Chelsea Manning riskerade allt för att ge en insyn i den amerikanska arméns krigsförbrytelser i Afghanistan och Irak. Via Wikileaks fick världen, skriver Arne Ruth: ”… en inblick i den amerikanska militärmaktens löpande rapportering om sina egna övergrepp mot civila. Vi har fått kunskap om det kollektiva mördandets psykologi: att upprätthålla en känslodistans mellan bödel och offer.”

Chelsea Manning dömdes till 20 års fängelse för sina avslöjanden om hur detta har går till:

”Du hör en av piloterna säga ”Han är sårad”, och direkt efteråt ”Jag skjuter.” Och sedan hörs skratt. En minibuss kör fram för att rädda de sårade. Föraren har två barn med sig. Soldaterna säger: ”Du får skylla dig själv om du tar med barn till slagfältet.” Och sen skjuter de. Fadern och de sårade dödas direkt, barnen blir allvarligt skadade. Förövarna av dessa och andra massakrer har aldrig ställts till ansvar. Det var inte krigsförbrytarna eller våldtäktsmännen som bestraffades. Det var avslöjarna som har förföljts i efterhand. USA har anklagat dem för ”konspiration” och ”spionage”. Att avslöja ett brott blir ett brott i sig.”

”FN:s rapportör om tortyr, Nils Melzer, har anklagat Sverige för att ha utsatt Assange för psykologisk tortyr i maskopi med USA och Storbritannien. Sveriges regering har vägrat att ens kommentera hans anklagelser. Med ett undantag, den partilösa Amineh Kakabave, har Sveriges riksdagsledamöter slutit upp bakom den kollektiva tystnaden”, skriver Arne Ruth vidare.

I Tyskland är det annorlunda än i Sverige. Günter Wallraff leder en bred stödrörelse för Assange. En gång förföljdes han i Tyskland för sina avslöjanden men fick stöd från Sverige:

– När jag hotades av det tyska rättssystemet efter mina avslöjanden kunde jag alltid räkna med stöd från ditt land. Det svenska samhället var en demokratisk förebild. Sverige stod upp för internationella rättsprinciper. Och det var inte bara i teorin. Sverige hade en statsminister som vågade tala klarspråk om Vietnam. Olof Palmes ställningstaganden fick uppmärksamhet över hela världen. Han förkroppsligade globala rättsprinciper. Allt detta tycks nu ha vänts upp och ned både i praktik och teori.

Günter Wallraff upprörs vid tanken på att Assange utlämnas till USA.

– Han förtjänar vårt stöd utan reservationer. Men vår medkänsla med honom måste också ha en politisk inriktning. Vi får inte blunda för den politiska skulden hos de som kallar honom förbrytare. Blir han utlämnad till USA handlar det om en samtidig utlämning av alla demokratiska värden.

Wikileaks frilade krigsförbrytelser av värsta slag, där förövarna aldrig ställdes inför rätta. Vi behöver nya medier som rapporterar systematiskt om krigsförbrytelser, och vi måste bygga gränsöverskridande opinioner som ser till att de skyldiga ställs inför rätta, säger Wallraff.

– Vi måste skapa demokratiska motkrafter som inte låter sig stängas in i nationella rättsföreställningar som de tyska eller de svenska. Om demokratiska principer ska ha en chans att överleva måste vi främja nya former av gränsöverskridande rörelser.

Gun camera footage of the airstrike of 12 July 2007 in Baghdad, showing the deaths of journalists Namir Noor-Eldeen and Saeed Chmagh by a US helicopter. Bild från Wikipedia.

FN, Mänskliga rättigheter, Storbritannien, Sverige, USA, Yttrandefrihet

Frige Julian Assange! www.setjulianfree.org

På den internationella pressfrihetsdagen, den 3 maj, publicerades uppropet ”Frige Julian Assange, på initiativ av DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth, tidigare ordförande i Svenska PEN och känd också för sitt mångåriga arbete mot fatwan för den länge dödshotade indiske författaren Salman Rushdie.

Julian Assange, Wikileaks grundare, sitter nu inspärrad i det brittiska högriskfängelset Belmarsh. Assange publicerade utifrån läckta dokument sanningen om USA:s och Storbritanniens krigsbrott i Irak och Afghanistan.

För stora delar av världen är han en angelägen visselblåsare medan USA bemöter honom som en spion.

Därför gäller det både Assanges yttrandefrihet och vår egen yttrandefrihet, rätten att avslöja grova krigsförbrytelser.

Hans hälsa är kritiskt utsatt. Han riskerar en utvisning från Storbritannien till USA, där han kan komma att dömas till närmast livstids fängelse. Svenska myndigheter har varit destruktivt inblandade genom den utdragna behandlingen av våldtäktsanklagelserna mot Assange. 

I apellen ställd till den svenska regeringen kräver gruppen ”Set Assange Free”, Frige Julian Assange, att visselblåsaren frisläpps omedelbart, att hans grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och att han skyddas från en tänkbar utvisning till USA.

Nils Melzer, FN:s speciell observatör för tortyrfrågor, besökte Julian Assange i maj 2019 och drog i sin rapport slutsatsen att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

I apellen hänvisar man särskilt till FN-rapporten från Nils Melzer, FN:s specielle observatör för tortyrfrågor, som besökte Julian Assange i fängelset den 9 maj 2019 tillsammans med en grupp läkare. Deras slutsats var att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

Man pekar också på Sveriges destruktiva roll gentemot Assange och särskilt den svenska polisens beteende från 2010 och framåt. 

Assange arresterades i London för överträdelse av lagen om borgen, en handling som i sig inte utgör ett brott. Melzer slår fast att Assange rädsla för att från Sverige utlämnas till USA är välgrundad. Man noterar att svensk åklagare och polis underlåtit att reagera på den allvarliga kritik som framförts i FN-rapporten och vägrat besvara rapportörens direkt ställda frågor i ett brev avsänt den 12 september 2019. 

Undertecknarna av appellen uppfattar rapporten skriven av FN:s specielle rapportör för tortyrfrågor som djupt alarmerande. Därför kräver man Julian Assanges omedelbara frigivande från det brittiska fängelset och att han garanteras asyl i Sverige eller ett annat land efter hans eget val. Man kräver också att han garanteras rätten att inte utvisas till USA.

Vidare kräver appellskrivarna att den svenske justitieministern svarar på Nils Melzers anklagelser i FN-rapporten och genomför en transparent utredning varför fallet mot Assange kunnat pågå under många år när svensk lag sätter någon månad som gräns för behandling av liknande fall.

 I Appellen understryks vikten av att Sverige som FN-land fullföljer sina skyldigheter enligt de internationella avtal som Sverige undertecknat: ” the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT, ratified 1986); the International Covenant on Civil and Political Rights (CCPR, ratified 1971); International Law Commission, The International Wrongful Act of A State (ILC/IWAS).

Appellen kan läsas i sin helhet (på engelska) här och även undertecknas här, på www.setjulianfree.org.

Appellen har undertecknats av Arn Ruth, Noam Chomsky, Sven Britton, Paulina, D.I Reyes, Carl Tham, Günther Wallraff, Kajsa Ekis Ekman, Hilda Hellwig, Johan Galtung, Harald Stanghelle, Mikael Wiehe, Eva Joli, Gregor Gysi, Jan Myrdal, Kerstin Käll och Sven Eric Liedman – samt ytterligare ett sextiotal personer.

 I am defenceless and I am counting on you and others of good character to save my life… Truth, ultimately, is all we have.
Julian Assange, in Tariq Ali’s “In defence of Julian Assange” Belmarsh Prison, 13 Mai 2019
Afghanistan, Irak, Journalistik, USA

Julian Assange – USA:s ”nationella fiende”

Teckning från domstolen. T V Julian Assange, nu 48 år. Foto: Reuters.

Trumpadministrationen utmålar Julian Assange som ”en fiende till USA som måste plockas ner”, skriver brittiska The Guardian på måndagen, den första rättegångsdagen, som behandlar USA:s krav på att få visselblåsaren utlämnad dit som spionmisstänkt.

Assanges advokater tänker kalla in ett vittne från en spansk säkerhetsfirma. Vittnet hävdar att Assange övervakades för USA under den långa tid han tillbringade på Ecuadors ambassad i London och att samtal uppfattats om amerikanska planer att kidnappa eller förgifta Julian Assange.

Om Assange utlämnas till en rättegång i USA kommer Wikileaksgrundarens liv att vara i fara sa juristen Edward Fitzgerald QC i Woolwich crown court i sydöstra London.

Assange, som nu är 48 år, krävs utlämnad till USA för att möta åtal på 18 punkter. De relaterar till publiceringen för ett decennium sedan av hundratusentals dokument, där många berör USA:s aktiviteter i Afghanistan och Irak. Han kan dömas till 175 år i fängelse om han befinns skyldig. Han anklagas också för att ha samarbetat med Chelsea Manning för att läcka hemliga dokument.

Prof Michael Kopelman, kriminalteknisk expert och vittne för försvarssidan, har uttalat sig: ”Jag är så övertygad som en psykiatriker kan bli att Assange kommer att med alla medel försöka ta sitt liv om hotet om utvisning till USA blir överhängande.”

Assanges huvudjurist Fitzgerald påminde om att Julian Assange avslöjat amerikanska krigsförbrytelser, som videon där amerikanska soldater slaktar civila från en helikopter och tortyren av fångar i ett irakiskt fängelse.

Den sortens avslöjanden placerade honom i kikarsiktet för Trumpadministrationens aggressiva ”America First-ideologi.

Från europeisk sida får Julian Assange stöd.  Europarådet, The International and European Federations of Journalists (IFJ and EFJ) kräver frigivning och att Assange inte utlämnas. Reportrar utan gränser har skrivit ett utlåtande:

De dokument som Assange publicerade avslöjade bl a tortyr, kidnappning och försvinnande. ”Offentliggörandet av dokumenten var uppenbart av stort allmänt intresse och inte handlingar som kan beskrivas som spioneri. Julian Assange journalistiska bidrag kan inte förnekas..”

Demonstrators outside Woolwich crown court. Photograph: Yui Mok/PA
FN, Mänskliga rättigheter, Storbritannien, USA, Yttrandefrihet

Visselblåsaren Assanges liv i fara

1 kommentar
Julian Assange på en bild tagen i samband med hans gripande i april i år. Bilden från amerikanska Politico.

Visselblåsaren Julian Assanges liv är i fara, skriver  Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr. Han uttrycker stor oro över Assanges kontinuerligt försämrade hälsa alltsedan han arresterades tidigare i år.

Julian Assanges placerades i ett brittiskt högsäkerhetsfängelse den 11 april i år, till följd av USA:s begäran att få honom utlämnad, som misstänkt för spionage och för att ha avslöjat bevis för USA:s krigsförbrytelser och andra militära övergrepp i Irak och Afghanistan. Melzer skriver:

”Den amerikanska regeringen vill ställa Assange inför rätta därför att han avslöjat allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr och mord. Samtidigt fortsätter de skyldiga till dessa övergrepp att garanteras straffrihet.”

Den speciella rapportören och hans team besökte Julian Assange i fängelset i maj och rapporterade då att han uppvisade ”alla symptom på att ha varit utsatt för långvarig psykologisk tortyr”. Man begärde då omedelbara åtgärder för att skydda hans hälsa och värdighet.

Först efter fem månader svarade den brittiska regeringen ytligt på Den speciella rapportörens begäran med att avfärda hans synpunkter som grundlösa.

Melzer uttrycker oro för att den brittiska regeringens hantering av ärendet visar på bristande respekt för konventionerna om mänskliga rättigheter. Detta förstärks ytterligare av samma regerings ovilja att utreda Storbritanniens inblandning i CIA:s tortyrprogram.

Den speciella rapportören rekommenderar starkt att en utvisning av Julian Assange till USA helt avvisas och kräver att han omedelbart friges och ges möjlighet att återvinna sin hälsa och återskapa både sitt personliga och sitt professionella liv.

Fotnot: Mr. Nils Melzer, Special Rapporteur on torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment; is part of what is known as the Special Proceduresof the Human Rights Council. Special Procedures, the largest body of independent experts in the UN Human Rights system, is the general name of the Council’s independent fact-finding and monitoring mechanisms that address either specific country situations or thematic issues in all parts of the world. Special Procedures’ experts work on a voluntary basis; they are not UN staff and do not receive a salary for their work. They are independent from any government or organization and serve in their individual capacity.