”När viruset kom hit fann det ett land med väldiga problem och utnyttjade dem hänsynslöst. ”

Så skriver George Packer i den amerikanska tidskriften The Atlantic (2020/juni). Han syftar på ”en korrupt politisk klass, en förstelnad sklerotisk byråkrati, en hjärtlös ekonomi, en splittrad och distraherad allmänhet”, allvarliga symptom som förblivit obehandlade år efter år.

Det behövdes en pandemi av detta slag för att få amerikanerna att inse hur illa ute man är och chockera dem med insikten att inte bara amerikanarna utan landets självt tillhör en ”högriskkategori”.

Pandemin krävde ett snabbt, rationellt och kollektivt svar, fortsätter Packer. ”I istället reagerade USA som Pakistan eller Belarus” – som ett land med nergången infrastruktur och en dysfunktionell regering vars ledare var alltför korrupta eller korkade för att motverka den kommande katastrofen. Landets regering förslösade två oersättliga månader som kunde använts till förberedelser.

Från presidenten hördes skryt och lögner, det utpekades syndabockar, formulerades konspirationsteorier, lanserades mirakelkurer. Några senatorer reagerade snabbt, men inte för att försöka motverka den kommande katastrofen utan för att tjäna pengar på den.

Presidenten betraktade krisen bara ur personliga och politiska perspektiv. Han oroade sig för att inte vinna höstens presidentval och utropade sig till krigspresident, pandemin var hans krig.

I ett land som Sverige har stora delar av befolkningen känt samhörighet i kampen mot den gemensamma fienden, viruset.

I USA är det inte så. Den ojämlikhet som genomsyrar dagens USA har blivit påtaglig i coronakrisen. Medan vanliga människors med symptom och feber fått köa för att om möjligt få vård har folk med pengar och förbindelser haft förtur till tester och annat.

Offren har varit i hög grad landets fattiga och minoriteter. Många i dessa kategorier har inte haft råd att ens tänka på att söka vård, eftersom de saknar adekvata sjukförsäkringar. Redan före krisen innebar för många sjukdom den vanligaste orsaken till personlig konkurs.

För USA är den pågående pandemin en kris vars konsekvenser kommer att bli långvariga och djupgående. Och vad sker efter pandemin? Hur påverkas presidentvalet i november?

Mycket ställs på sin spets. Kommer de lågavlönade, diskriminerade och missgynnade att acceptera att allt återgår till det gamla? Eller kommer landet rentav att rasa samman och delas upp i två eller flera nationsstater?

Donald Trump är en katastrof för USA, självklart. Än värre är hans svärson Jared Kushner, skriver George Packer vidare. Kushner har med sin businesskojargong klampat rakt in i den dödliga coronaviruskrisen för att försöka skyla över sin svärfars massiva misslyckanden. Därmed har vetenskapliga experter marginaliserats och ersatts av ”inställsamma lismare”, som utgör ett dödligt hot mot folkhälsan i USA.

Packer avslutar sin tänkvärda text med en förhoppning:

”Vi kan lära av denna kusliga tid att dumhet och orättvisor är dödliga och att i en demokrati innebär medborgarskap ett ansvar, att alternativet till solidaritet är döden.”