Etikettarkiv: Paris

Fotografi, Frankrike

Paris 1838: Den första fotograferade människan

Boulevard du Temple, Paris, 3rd arrondissement, Daguerreotype. Made in 1838 by inventor Louis Daguerre, this is believed to be the earliest photograph showing a living person. Image source Wikimedia Commons. Foto: Louis Daguerre.

Biden till bloggen är unik. På den ser du den första fotograferade människan.

Du ser honom, gissar att det är en man, i vänstra delen av fotot, just där räcket böjer av.. Han är en man som får sina skor putsade. Vid hans fötter sitter skoputsaren i arbete.

De hästochvagnar eller gående som snabbt tagit sig fram längs parisiska Boulevard du Temple i tredje arrondissementet har tyvärr inte fastnat på bilden. Varför? Jo exponeringstiden är tio minuter. Därför syns enbart mannen som får sina skor putsade och som stått länge på samma plats.

Mannen som får sina skor putsade visste nog då inte att han blev historisk, bara genom att stå där med ansikte mot solen. Han blev den första fotograferade människan, nog är det i klass med den första människan på månen.

Men förmodligen fick han aldrig veta det.

Bilden togs 1838 av ingen mindre än Louis Daguerre, fotografiets och Daguerreotypens uppfinnare. Man tror att det är det första fotografiet med en människa på. Namnet på mannen i bilden är okänt.

Kanske hade Louise Daguerre arrangerat bilden och bett mannen stå där och putsa sina skor. Men det lär vi heller aldrig få veta.

För oss som fotar i dag är ett fotografi ett stycke frusen tid, ett snapshot. Men på Daguerres tid var den frusna tiden tio minuter. Se på bilden igen! Varsågod, ett stycke frusna tio minuter från 1838.

Ändå är det en ”modern” bild. Ljuset över gatan, boulevardens träd och deras skuggor skapar på något vis en ”parisisk stämning”, inbillar jag mig.

Jag läser om bilden i en artikel av Christopher P Jones, författare och konsthistoriker. Jones undrar vad den avporträtterade mannen kan ha tänkt på. Men det ingen lätt uppgift att försöka ta redan på vad en man tänkte på för snart 200 år sedan.

Bakom den här fotografin ligger en teknisk nydaning. Camera Obscuran var en känd teknik, att man genom ett litet hål kunde projicera en uppochnedvänd bild av yttervärlden i ”kamerans” inre. Med hjälp av kemiskt behandlade kopparark (med silversalter) lyckades Daguerre fixera bilden på vad han kallade en daguerreotyp, första gången 1837.

Daguerre började med att fotografera stilleben. Men någon gång under slutet av 1837 eller början av 1838 tog han ut sin kamera och tog den här bilden. Boulevard du Temple var då en fashionabel del av Paris, med affärer, caféer och teatrar. Gatan hade ett öknamn, Boulevard du Crime, till följd av alla de affischer med mord och dramatik som var favoritämnen bland tidens teatrar.

Under andra delen av 1800-talet byggdes Paris centrum om av Georges-Eugène Haussmann, under ett kontroversiellt stadsförnyelseprogram på Napoleon III:s tid. Boulevard du Temple utplånades då och lämnade plats för Boulevard du Prince Eugene.

Den bild vi ser är alltså bilden av en gata som inte finns längre, en bild med en man som inte heller finns men som genom Daguerres bild fått evigt liv.

Corona, Covid-19, Infrastruktur, Miljö

Viruset skapar plats för cyklar och fotgängare

Cyklister nära Triumfbågen i Paris. Foto: CBertrand Guay/AFP/The Guardian.

Coronaviruset gör om världens städer, skriver The Guardian och ger en rad exempel.

I Aten har borgmästaren sagt sig vilja ”befria” det offentliga rummet från bilar. Hans kollega i Paris säger att det inte kommer ifråga att staden ska återvända till trafiken sådan den var före coronavirusets ankomst. I Berlin uppstod 22 km nya cykelbanor ”nästan över natten”.

Cyklar och fotgängare prioriteras i städer över hela världen när tomma gator ger myndigheter att genomföra och accelerera storskaliga nya urbana miljöprojekt.

Miljöaktivister kräver nu att regeringarna ska garantera långvariga och bestående förändringar av städerna som varar efter det att coronaviruset försvunnit. Man fruktar bakslag efter påtryckningar av lobbyister för bilismen.

Cyklist på bilövergiven gata i Berlin. Foto: Photograph: Aris Messinis/AFP/The Guardian.

Den grekiska huvudstaden verkar ha kommit längst och har inlett sitt mest ambitiösa stadsförnyelseprojekt någonsin, säger stadens borgmästare Kostas Bakoyannis. Förra veckan tillkännagav han planer att frigöra 50 000 kvadratmeter för cyklister och fotgängare.

Det viktigaste projektet i Aten utgörs av ett fem km långt promenadstråk som leder mellan de arkeologiskt viktigaste platserna i stadskärnan.  Här kommer de tidigare trottoarerna att breddas. Vissa partier blir gågator. Torgen utvidgas. Och kvarteren under Akropolisklippan blir bilfria.

Bakoyannis valdes förra året till Atens yngste borgmästare någonsin. Han medger att pandemin spelat en avgörande roll för att skynda på infrastrukturprojekt som det annars hade kunna ta många år att genomföra. Till The Guardian säger han:

– Det här är ett tillfälle man bara får en gång i livet. Vårt mål är att befria det offentliga rummet från bilar för att göra det möjligt för folk att till fots njuta av staden. Aten kommer att bli renare, grönare och bättre upplyst.

I Paris har stadens luftkvalitet förbättrats dramatiskt under utegångsförbudets tid. Stadens borgmästare, Anne Hidalgo, gjorde kampanjen för cyklar framför bilar till en av grundpelarna i sitt politiska program redan när hon valdes 2014. Billobbyn hoppas på att bilismen ska återerövra staden så fort viruset har besegrats. Men Hidalgo säger att det inte kan komma ifråga för Paris att återgå till trafikstockningar och avgasföroreningar.

Parisarna kan ansöka om €50 för att reparera sina gamla cyklar, som ett av många sätt att få fler att cykla igen. En ny studie visar att en medelresa i Paris är 2,5 km, vilket är bekvämt på cykel.

I Berlin saknar 43 procent av invånarna bil. Under pandemin har åtminstone 20 km nya tillfälliga cykelbanor skapats. De flesta har kommit för att stanna, säger kommunala tjänstemän.

Det finns förstås också många städer där de styrande saknar miljö- och cykelengagemang. Men också i dem har cyklisterna ofta ”tagit” över de stråk som tidigare dominerats helt av bilismen.

Budapest har upprättat 20 km tillfälliga cykelbanor,, som kan komma att permanentas. Foto: Zoltán Balogh/EPA-
FN, Frankrike, Kärnvapen, Krig och fred

Sverige bör gå med i FN:s förbud mot kärnvapen

”Det kan verka omöjligt”. Film från ICAN, Svenska läkare mot kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet .

”De socialdemokratiska kvinnor som på 40-, 50- och 60-talen var emot försvarets krav på en svensk atombomb beskrevs återkommande nedlåtande som ”Naiva. Känslomässiga. Irrationella.”

Idag förs kampen för att Sverige ska gå med i FN:s kärnvapenförbud, skrev nyligen Malin Nilsson, Generalsekreterare för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och Clara Levin, T.f. generalsekreterare Svenska Läkare mot Kärnvapen, i en debattartikel för SVTNyheter. Där hette det vidare:

”Vår historia är fylld av modiga beslut för nedrustning, men vägen dit har aldrig varit enkel. Det kan verka omöjligt, tills det är gjort. Det är dags för Sverige att gå med i FN:s förbud mot kärnvapen.”

Den tidens S-kvinnor med Inga Thorsson i spetsen manade regeringen att regeringen att välja avspänning istället för kärnvapen.

Inom de kommande månaderna kommer den svenska regeringen bestämma om Sverige ska skriva på förbudet mot kärnvapen eller inte, skriver Beatrice Fihn, Nobelprisbelönade ICAN:s svenska generalsekreterare. Hon påminner om att :

”Enligt en opinionsundersökning gjord av Sifo vill 85% av svenska folket att Sverige skriver på förbudet men regeringen velar ändå.”

Hon skriver vidare: ”Sveriges historia är fylld av modiga beslut för nedrustning och avspänning. Idag känns besluten självklara, men varje steg har varit en kamp.”  

Paris stöder nu ICANs krav på ett förbud mot kärnvapen, som en av många städer världen runt, dock ännu ingen i Sverige.

Förra fredagen anslöt sig Paris till de städer som stöder ICANs krav på ett förbud mot kärnvapen. Stadens borgmästare Anne Hidalgo bekräftade stadens stöd för avtalet. Hon säger:

”Kärnvapen är utformade för att förstöra städer och allt vi älskar i dem. Det är inte förvånande att just städer nu går i spetsen i kampen mot dessa inhumana och omoraliska vapen.”

Paris ställningstagande är särskilt viktigt, skriver ICAN, eftersom staden är huvudstad i ett land med 300 kärnvapen.

Bland andra städer som stöder ICANs krav på kärnvapenförbud finns bl a Los Angeles och Washington DC, men ännu inga svenska städer.

Hela listan över de städer som anslutit sig till ICANs kärnvapenförbud finns här.

Malin Nilsson och Clara Levin vill att Sverige skriver under FN:s förbud mot kärnvapen.


Frankrike, Islamofobi, Medier, Propaganda, Rasism, Terrorism

Sociala medier sprider lögner om branden i Paris

När jag första gången såg de ohyggliga bilderna från den brinnande Notre Dame-katedralen i Paris kände jag djup sorg. Det var ofattbart att en av världens vackraste och mest symbolladdade byggnader då verkade vara på väg att bli lågornas rov.

Nästa tanke, som jag omedelbart förträngde och aldrig tänkte till slut var ”måtte det inte handla om en terroristattack”, ett europeiskt elfte september.

SR:s och SVT:s bevakning gav tidigt besked. Allt tyder (fortfarande ett dygn efter branden) på att elden uppstått som en följd av stora renoveringsarbeten i kyrkan. Man nuddade inte ett ögonblick vid andra alternativ.

Dygnet efter den tragiska branden rapporterar tidningen Metro om hur branden utnyttjades av folk som vill sprida falsk eller missvisande information i sociala medier. Metros artikel bygger på material från den amerikanska nättidningen BuzzFeed, som är en kompetent amerikansk nättidning med täta band till Huffington Post.

På ett falskt CNN-konto hette det att CNN kunde bekräfta att branden vållades av terrorister. Också konservativa Fox News råkade ut för något liknande en fejkad video om branden. En falsk Fox-bild som hänvisade till kanalen, påstod att det vid brandplatsen funnit personer som på arabiska ropat ”Allah är störst”, ”Allahu akbar” . Ännu en lögn.

Ett annat konto, ”USfoxnews”, påstod lögnaktigt att den amerikanske kongressledamoten Ilhan Omar hyllat branden, skriver Dagens Nyheter.

Också i Sverige förekom liknande spridning av desinformation. ”Det här är ingen olycka”, skrev den högerextrema debattören Ingrid Carlqvist på Twitter med en länk till en artikel om branden. 

Ännu vid 17-tiden på tisdagen översvämmades svenska Facebooksidor av falska påstående om att branden i Paris vållats av terrorister, som på bilden härunder, utlagd av någon som kallar sig Infidel Nation Patriots II.

Hade läget varit det minsta oklart efter Parisbranden hade den här sortens vidriga hatbudskap, utlagda för att skuldbelägga araber/flyktingar, varit svåra att dementera slutgiltigt. Nog borde ett land som Sverige ha högsta beredskap för den här sortens informationskrig.


Böcker, Författare, Nya medier

Joyce läser ur Ulysses

Lyssna till James Joyce röst på två inspelningar, från 1924 och 1929.

Kanske är rösten själens fingeravtryck? Oavsett det blir jag berörd när jag på en inspelning från 1924 hör James Joyce själv läsa ett fyra minuter långt utdrag ur Ulysses.

Inspelningen arrangerades och finansierades av författarens vän och förläggare Silvia Beach från bokhandeln Shakespeare & Company i Paris. Hon tog Joyce i en taxi till His Masters Voices grammofoninspelningsstudio i Billancourt, en förort till Paris.

Den första inläsningen gick inte bra. Joyce var nervös och hade till följd av sina återkommande ögonbesvär svårt att se texten. När han och Beach återvände några dagar senare gick det bättre.

Inspelningen presenteras på unika Open Cultures webbsida, där det finns ett stort och gratis material av film, ljudinspelningar, e-böcker och annat.

På webbsidan finns mer material. En fem år senare inläsning av Joyce, ett utdrag ur Finnegans Wake (se här under) har bättre ljudkvalitet. Här kan man finna en hänvisning till Ulysses som gratis ljudbok och texten till det författaren med tydlig sjungande irländsk accent på den nämnda inspelningen läser ur Ulysses:

He began:

–Mr. Chairman, ladies and gentlemen: Great was my admiration in listening to the remarks addressed to the youth of Ireland a moment since by my learned friend. It seemed to me that I had been transported into a country far away from this country, into an age remote from this age, that I stood in ancient Egypt and that I was listening to the speech of a highpriest of that land addressed to the youthful Moses.

His listeners held their cigarettes poised to hear, their smoke ascending in frail stalks that flowered with his speech…Noble words coming. Look out. Could you try your hand at it yourself?

–And it seemed to me that I heard the voice of that Egyptian highpriest raised in a tone of like haughiness and like pride. I heard his words and their meaning was revealed to me.