Från Hilma af Klint-utställningen på Guggenheimmuseet i New York.
I Helsingborg finns 925 gator. Endast åtta av dem har kvinnliga namn – jämför med dryga hundra mansnamn. Resten är ofta uppkallade efter småländska orter, skriver Helsingborgs Dagblad, Jönköpingsgatan, Grännagatan och fler ändå.
Nu har den feministiska organisationen Femhbg skickat en önskelista med 17 föreslagna kvinnonamn med Helsingborgsanknytning till stadsdirektör Palle Lundberg.
– Helsingborg ska ju vara en så innovativ stad så det kanske borde gå att vara lite kreativ, säger Klara Nilsson i Femhbg till HD. Hon fortsätter:
– Man vill ju ha en mångfald i staden av berättelser som syns i bilden. Alla de vita männen ska lyftas, men inga andra berättelser. Då inspirerar man inte befolkningen till att vilja och våga mer.
Helsingborg ska ju vara staden för den som vill något, heter det ju. Här är ett gyllene tillfälle.
Gatunamn är ett bra sätt att påminna om människor som levt och verkat på en ort. Namnen blir ett sätt att hålla deras historia levande. Men om man då har mer än tolv gånger fler manliga gatunamn än kvinnliga blir det en konstig enkönad stad, en förgubbad håla med 1800-talsvärderingar efter hundra år av allmän rösträtt. Andra städer som Huddinge och Göteborg har fattat politiska beslut om att könsobalansen i gatunamnen ska förändras. Det borde Helsingborg också göra!
Femhbg har skickat en bra lista till kommunen. Bland de 17 namnen kan nämnas simmaren Sally Bauer, författaren Elin Wägner, konstnären Ester Gehlin och fotbollsspelaren Caroline Seger.
Det finns förstås många fler kvinnor värda en gata, som poeten Elsa Grave. Men i all synnerhet tänker jag på Helsingborgs globalt mest kända invånare, som är besynnerligt bortglömd i Helsingborg överhuvud, avantgardekonstnären Hilma af Klint (1862 – 1944).Hon ägnades häromåret en otroligt framgångsrik separatutställning på MOMA, Museum of Modern Art i New York och på många museer världen över efter stora utställningar på bland annat Moderna museet i Stockholm och på Louisiana.
I dag räknas hon som en av modernismens tidiga pionjärer över hela världen utom i Helsingborg, där hon bodde åtminstone ett decennium före andra världskriget, på två adresser, vid St Jörgens Plats och på Karl X Gustavsgatan.
Hilma af Klint. Bilden från brittiska The Observer.
Kommunchefernas löner har ökat dramatiskt de senaste fem åren. Och det är inte bara storstäder som dominerar lönetoppen, visar Dagens Samhälles granskning.
Kommunchefernas löner har ökat dubbelt så mycket som arbetsmarknaden i stort de senaste fem åren, skriverDagens Samhälle i senaste numret. Man konstaterar också att lönelistan innehåller ”väldiga och växande löneskillnader”.
Allra mest tjänar stadsdirektören i Stockholm, Magdalena Bosson, som har en månadslön på 196 000 kronor. Det är 16 000 kronor mer än statsministern och 17 400 kronor mer än den generaldirektör (Trafikverkets) som har mest betalt.
Bosson svarar på frågor från Dagens Samhälle om sin lön genom att hänvisa till att Stockholms stad är Sveriges största kommunkoncern som omsätter 60 miljarder kronor, har 45 000 anställda och ansvarar för kommunala tjänster för närmare en miljon invånare.
”Att mitt uppdrag som stadsdirektör innefattar det yttersta ansvaret för att leda denna stora och diversifierade verksamhet återspeglas i min lön.”
Helsingborg utmärker sig speciellt. Stadsdirektör Palle Lundberg ligger på tredje plats i listan över kommunchefernas löner, efter Stockholm och Uppsala, trots att Helsingborg knappast är Sveriges tredje största stad.
Lundbergs 157 000 i månaden är mer än vad hans kollega i Göteborg tjänar – och betydligt mer än vad kommundirektören Andreas Norbrandt i Malmö har i lön, 139 100 kr i månaden.
I andra närliggande städer ser kommundirektörernas löner ut så här: Ängelholm Krístina Magnusson 105 000, Höganäs Herman Crispin 106.500, Landskrona Carina Leffler 125 000, Kund Christoffer Nilsson 131 500 och Halmstad Mattias Rossköld 115 800.
Sedan 2016 har lönerna för kommuncheferna ökat med 22 procent. Under samma period har lönerna på svensk arbetsmarknad ökat med knappt 11 procent, enligt Medlingsinstitutet. Dubbelt så bra löneutveckling för kommundirektörerna som för medborgarna, alltså. Snittlönen ligger nu på 99 301 kronor.
Rolf Solli, professor vid Högskolan i Borås har i decennier har forskat om kommunalt ledarskap. Han tror att den höga omsättningen på kommunchefer förklarar den starka löneutvecklingen, skriver Dagens Samhälle.
Soli arbetar med ett nordiskt forskningsprojekt om kommundirektörerna. Han säger:
– Ju högre lön cheferna har, desto mindre viktig tycker de att lönen är. Det är inte konstigare än att när du är mätt så vill du inte ha mer mat. De här personerna är ute efter något spännande. Man inser att posten ger ett stort inflytande och det vill många ha.
Fotnot: Nya Kultur-Sören gör efter denna blogg ett uppehåll i skrivandet.
Förra veckan registrerades 1294 nya coronafall i Helsingborg mot 1015 veckan före. Den nämnda siffran är högst i Sverige både i absoluta tal och med sina 382 smittade per 10 000 invånare.
Helsingborg är värst smittat i coronaepidemins Sverige. Antalet smittade har ökat åtta veckor i rad och var förra veckan, vecka 49, 1294 nya fall, mot 1015 nya fall veckan före, skriver Helsingborgs Dagblad.
Det innebär att det i Helsingborg totalt konstaterats 5 638 fall av covid-19, vilket motsvarar 382 smittade per 10 000 invånare.
I HD:s text anges att Helsingborg skulle ha näst flest covidsmittade i Sverige, ”Bara i Nordanstig i Hälsingland är situationen värre.” Men i jämförelsen är ju inte relevant. Nordanstig, söder om Sundsvall med dryga 9000 invånare har en annan problematik än Helsingborg med 112 000 invånare.
Också i absoluta tal är Helsingborg värst smittat i landet, med 1291 nya smittade mot Västerås (886 nya fall) och Uppsala 811).
Till det kommer att pandemin åter har slagit klorna i äldreomsorgen, där smitta nu finns på 7 av 18 vårdboende och med 87 personer inom omsorgen misstänkt eller konstaterat smittade.
Statstik på hur smittan fördelar sig mellan olika hem och hur många dödsfall som registreras inom äldreomsorgen lämnas inte, vilket känns olustigt med tanke på alla som dig där under den första coronavågen.
Stadsdirektör Palle Lundberg är orolig: ”Det är mycket allvarligt. Jag tror att vi kommer se fler inlagda och ett förvärrat läge framöver.”
Varför är Helsingborg Sveriges mest drabbade stad? En anledning som tidigare nämnts är att många handlat på Väla, där det rått stor trängsel. Varför har folk gjort det? Är det av slarv och likgiltighet.
Inte direkt. Men i Helsingborgs stadskärna finns vad jag vet numera inte en enda leksaksaffär. Det utarmade centrum duger inte för julklappshandlande.
Det är kortsiktigt att skylla på folks ”dumhet”. De som beger sig till Väla drivs av omständigheterna, tanklöst, visst, men. Problemen är strukturbetingade. En levande stadskärna med levande och varierad handel hade inte drabbats lika illa, tror jag.
Därför har ”politikerna” en läxa. Det måste var slut på Välas tillväxt, en gång för alla. Pandemin avslöjar samhälleliga brister i det här sammanhanget liksom inom den konkurrensutsatta och prispressade äldreomsorgen.
I bästa fall är pandemin över mot slutet av sommaren – om vaccineringarna slår väl ut. Långt innan dess måste en fördjupad diskussion om lärdomar av pandemin komma igång.
Då handlar det inte bara om att tvätta händerna, nysa i armbågen och hålla avstånd utan om att bygga om samhället, lära av det som hänt, inte återgå till hur det var innan katastrofen började.
I Paris inför man i dagarna totalt utegångsförbud. Helsingborg kan inte stänga ner Väla. Men staden kan upphöra med busstrafiken dit om inte köpcentrat inför drastiska restriktioner på antalet kunder som tillåts komma in. Och presentkorten till kommunanställda, 500 kr för att handla på Väla, borde ogiltigförklaras för det här året eller enbart gälla för kontantuttag.
Blir alla turer kring planerna på att sälja Öresundskraft belysta i stadens utredning? Miljöpartiet, som fick majoritet för sitt krav på en revision, är kritiska och anser att utredningen inte blir tillräckligt omfattande.Bild: Tom Wall/HD.
Konsultfirman EY:s rapport om turerna kring försäljningen av Öresundskraft har nu publicerats. Den möts av förödande kritikern både från politiker i oppositionen och aktivister i Folkinitiativet, skriver Truls Nilsson i Helsingborgs Dagblad.
Per Örnell från Folkinitiativet, som samlade in namnen som ledde till en folkomröstning, är kritisk.
– Man får inte klarhet i vad som hände innan beslutet att inleda en försäljning. Rapporten är ingen utredning av det kommunfullmäktige har beställt – en granskning av processen fram till förslaget att sälja Öresundskraft. Staden har inte beställt det som fullmäktige har beslutat om.
Det är en allvarlig anklagelse. 54 564 röstade NEJ tillförsäljningen av Öresundskraft och 1914 röstade JA, 144 röster var ogiltiga. Det innebar att 96,37 procent hade röstat nej till en försäljning av Öresundskraft och 3,38 hade röstat ja.
De 54 564 Nej-röstarna har demokratisk rätt att få veta vad som hände. Det var därför utredningen tillsattes. Men i stället för att ge svar på demokratiskt viktiga frågor är utredningen uppenbart manipulerad. EY har inte fått korrekta direktiv från ”Staden” som det heter i HD:s artikel.
Vem är ”staden”. Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande, brukar driva Helsingborg som sitt eget portföljbolag. Men i den nämnda artikeln säger han bestämt att han ingenting visste. Han har ingen självinsikt, ingen ödmjukhet inför folkomröstningens monumentala förlust utan skyler över och prisar sitt eget arbete. Det är obehagligt. HD skriver:
”Peter Danielsson påpekar att varken stadsrevisionen eller rapporten från EY har funnit några större brister i processen.
– Det här har skötts på ett bra sätt. Sedan finns det många som har intresse av att misstänkliggöra processen. Det har ju också oppositionen.”
Bäste Danielsson. Det här handlar inte om ”oppositionen”. Det är inget ”politiskt spel” från motståndarna. Det handlar om den manipulativa valsedeln, där han själv förordade att väljarna röstade ja. Det handlar om valet av valdag, i slutet av julledigheten, och mycket, mycket annat, där Danielsson själv har ett ansvar för odemokratiskt fulspel.
Stadsdirektören Palle Lundberg, svarar som ofta annars bara skriftligt. Det måste vara han som är ”staden”, som gett EY missvisande instruktioner om vad man skulle utreda. Lundberg borde inte minst kunna berätta om sin egen roll. Var det han som på egen hand beställde de konsulter som kom att kosta staden 25 miljoner kronor?? Och hur kunde det ske under valtiden 2018 och utan att ens styrelsen för Öresundskraft var informerad?
25 miljoner kronor – det motsvara en fjärdedel av de lärare som saknas i Helsingborgs skolor.
Oppositionsledaren Jan Björklund (S) är kritisk:
– I mina ögon är det ingen granskning. Det är en sammanställning av dokument om vad som hände efter den 12 februari 2019. Och det som hände efter det datumet har ju inte varit föremål för någon kritik kring processen. Det är ju det som hände tidigare och det lyser med sin frånvaro.
Jan Björklund anser det ”anmärkningsvärt” att man i rapporten inte borrar djupare trots att man konstaterar att det för tiden innan beslutet i februari 2019 inte finns några papper och protokoll:
– Där borde man väl fråga sig: Varför finns inte det? Varför finns det inga mötesanteckningar? Det är en rätt långtgående process utan att något finns dokumenterat.
Det har funnit ett stort folkligt engagemang i frågan om Öresundskrafts försäljning. Nog borde EY:s utredning finns tillgänglig på helsingborg.se, så att aktivisterna i Folkinitiativet och alla vi andra engagerade själva kunde läsa den förhålla oss till den. Men inte. Det är sannerligen pinsamt.
På Folkinitiativets hemsida finns en fyllig genomgång av turerna i det som skedde, signerad Jan Fredriksson. Läs den här.
Demokratin i Helsingborg blev kantstött i Öresundskraftsaffären. Det folkliga engagemanget var ett tecken på ett ovanligt demokratiskt uppvaknande. Därför är det unket och obehagligt att de ansvariga nu bara skyddar sitt eget skinn och inte visar transparent öppenhet om alla turerna i det som hände. Danielsson och Lundberg borde ha gjort sitt i den helsingborgska poltiken för länge sedan.
Helsingborg planerade att sälja Öresundskraft till pensionsbolaget AMF för 12,2 miljarder. Men folket stoppade affären och nu fortsätter turerna. Bild: Britt-Mari Olsson.
Turerna kring Öresundskraft, Helsingborgs kommunalt ägda energiverk, ska granskas externt, skriver Helsingborgs Dagblad och ställer i rubriken frågan: ”Har allt gått rätt till?”
Nejsidan vid folkomröstningen den 12 januari om stadens planerade försäljning av det kommunala energibolaget Öresundskraft slutade med ett rungande nej. Med ett valdeltagande på över 50 procent (högt för en lokal folkomröstning) segrade nejsidan med oslagbara 96,4 procent av rösterna.
Det fanns många orsaker till detta nej till stadens styrande politiker. Det handlade om sakfrågan, att det var en dålig affär för Helsingborgs stad. Varför skulle annars ett statligt pensionsbolag vara berett att lägga 12,4 miljarder på ett köp av Örersundskraft, om det inte sågs som en mycket säker långsiktig placering? Det handlade också i hög grad om det framtida miljöarbetet i staden.
Det här skulle bli den största affären i Helsingborgs historia. Den började planeras hösten 2018 kort tid före valet. Vem visste vad som skedde? Varför informerades inte väljarna? Det har hävdats att bara tjänstemän drog igång projektet – och att dessa utan anbud kontrakterade två extremt dyra konsultfirmor för att hantera försäljningen. Vem agerade, vem var informerad, varför fick väljarna i valet inte förhålla sig till planerna?
Varför valde man att anlita det amerikanska konsultbolaget A&M, Alvarez&Marsal, där den ledande personen för uppdraget i Helsingborg är återkommande politisk kommentator i Trumpvänliga ultrakonservativa Fox News??
A&M har ett förflutet som får mig att känna rysningar. Det handlar om L&M alltså Lehman Brothers konkurs. Wall Street Journal rapporterade.
När den ökända amerikanska banken Lehman Brothers kollapsade 2008 ledde det som bekant till en internationell ekonomisk kris. Konsultfirman A&M var länge engagerad i kraschen. Man tog hyggligt betalt, kan man säga. Jag har sett uppgifter på fem miljarder kronor. Kanske gjorde man ett bra jobb, vad vet jag. Men klivet från Lehman Brothers till Öresundskraft är trots allt ganska långt.
Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson gav den amerikanska konsultfirman A&M åtta miljoner extra för ”ökad komplexitet och tidsåtgång” till följd av folkomröstningen. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.
Kommunstyrelsens ordförande moderate Peter Danielsson har i andra sammanhang behandlat kommunen som sitt privatägda företag. Var han verkligen som hävdats ovetande om det som skedde? Vilken roll spelade stadsdirektören Palle Lundberg? Kan en stadsdirektör spendera tiotals miljoner på konsulter utan att informera kommunstyrelsens ordförande?
Frågorna står som spön i backen när jag i minnet går igenom turerna kring försäljningen och känner att min upprördhet bara tilltar. Men Peter Danielsson kallar i HD den kritik som blåst som en orkan och som visade sig i valresultatet, de 96,4 procenten nej, för ett ”misstänkliggörande”.
– Vi vill inte att det ens ska kunna hävdas att vi försökt mörka något. För vi har inget att dölja. Nu får vi en extern utredning också, och det är väl bra i så fall, säger han.
”Är väl bra”, säger Danielsson. Jo man tackar. Som politiker borde hans karriär i Helsingborg vara över med den här skandalösa affären.
Stadsdirektör Palle Lundberg står bakom servicedirektörens beslut och stoppar granskning av sitt eget agerande under Öresundskraftsaffären. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.
Stadsdirektören Palle Lundberg stod bakom beslutet att säga nej till att släppa fram Folkinitiativets Bert Alfsons förslag på en extern granskning av Öresundskraftsaffären, skrev Helsingborgs Dagblad i mars, se min kommentar i en blogg här.
”Stadsdirektören stoppar granskning av sig själv i Öresundskraftsaffären” var min rubrik i sammanhanget.
Politiker som agerar så brukar inte bli långvariga på sina positioner och stämplas som demokratifientliga. Detsamma borde gälla stadsdirektörer.
Det är sannerligen tid för en rejäl extern granskning inte minst av de båda nämnda herrarna men av hela den politiska processen när en klick politiker/tjänstemän under stort hemlighetsmakeri satte sprätt på så där 25 – 30 miljoner på konsulter och var noga med att inget skulle läcka ut i den lokala valdebatten. Och hur man var beredd att genomföra en mångmiljardaffär utan att informera helsingborgarna. Förskingring skulle nog somliga kalla ambitionerna.
Ytterst var det frågan om grova brister i den lokala demokratin, som utformningen av den första valsedeln, en partsinlaga, valet av valdag alldeles efter nyårshelgen, uppmaningarna från ledande politiker till folk att inte rösta i folkomröstningen och oviljan från de som drev frågan att delta i något som helst valdebatt inför folkomröstningen.
Låt oss nu sätta vårt hopp till att den externa granskningen en gång för alla skingrar rökridåer och ger helsingborgarna sanningen och inget annat än sanningen.
Efter de 96,4 procentens enade front mot försäljningen är allt annat orimligt.
Folkinitiativet, genom Bert Alfson, skickade in ett Helsingborgsförslag. Men det stoppades innan det publicerats.Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Förhndrar stadsdirektören Palle Lundberg att Öresundskraftsaffären ska granskas externt. Bilderna, t v foto Tom Wall, HD, t h foto Sven-Erik Svensson/HD.
Stadsrevisionen svarade i höstas HD att man inte kunnat genomföra en extern revision av Öresundskraftaffären därför att man ”utan framgång försökte få en revisionsbyrå att granska affären”.
Nog borde man provat fler kanaler, det var så mycket som stod på spel. Det lät som en bortförklaring. Trots allt handlar det om 25 miljoner och om avsevärda demokratiska värden.
Nu i mars 2020 ges en ny förklaring, som för mig låter som goddag yxskaft, förlåt uttrycket. HD skriver:
”Nu hävdade man istället att förslaget stoppades eftersom stadsrevisionen är oberoende”.
Stadsrevisionen ska rimligen vara oberoende gentemot stadens styre vars fogderi den har till uppgift att granska. Om kommunens ledande politiker bygger idrottsanläggningar för en miljard (som skett i Helsingborg, först Arenan och sedan nya Olympia) borde stadsrevisionen oberoende granska så att politikernas beslut följt lagar och rimliga ekonomiska avvägningar – även om politikerna norpat kapital ur Dunkersfonderna.
Så här heter det på Helsingborgs hemsida: ”De förtroendevalda revisorernas uppdrag är att granska om stadens verksamheter sköts ändamålsenligt, ekonomiskt och att räkenskaperna är korrekta.”
Revisorkollegiet har fyra politiskt tillsatta ledamöter. Dess uppgift är exakt vad Bert Alfson begärt, att granska stadens räkenskaper. Ordförande är Aina Modig Lindell (S).
Revisorer lämna ansvarsfrihet. Den företags-vd som ger revisorerna instruktioner begår ett grovt fel.
Men i stadsdirektören Palle Lundbergs värld är revisionen ”oberoende” av medborgarna i kommunen, den ska inte granska kommunens beslut om det finns medborgerliga krav, då är den inte ”oberoende”.
För att vara oberoende ska stadsregionen göra som stadsdirektören säger. Punkt slut. I Helsingborg lika väl som i Vitryssland. Amen. Eller vad menas?
Nu är det alltså medborgare som begärt att en extern revision ska göras av hur stadens styrande politiker och tjänstemän agerat under Öresundskraftsaffären, vilket är högst rimligt.
Samtidigt säger Lundberg mot sig själv, skriver HD:
– Alla invånare kan höra av sig med förslag till revisionen. Detta hade vi kunnat vara tydligare med och förklara när frågor kommer in och hänvisa vidare. Har man man frågor som rör revisionen är ordförande i revisorskollegiet tydlig med att hon gärna tar emot frågorna.
”Felet” Bert Alfson skulle ha gjort med sin begäran blir då att han använt sig av det så kallade ”Helsingborgsförslaget”, klubbat i kommunfullmäktige, en procedur där också medborgare kan yttra sig.
Det förstås inget fel. Allt tyder på att Lundberg och kommunstyrelseordförande Danielsson till varje pris vill förhindra att Öresundskraftsaffären blir föremål för en extern genomlysning. Det kan bara bero på att det finns något i affären som måste döljas till varje pris. Varför fick HD enbart intervjua den avgående ekonomidirektören Ulf Krabisch via skriftliga i förväg formulerade frågor och inte på telefon?
Folkinitiativet, genom Bert Alfson, skickade in ett Helsingborgsförslag. Men det stoppades innan det publicerats.Bild: Britt-Mari Olsson/HD
Folkinitiativets Bert Alfson vill ha en extern genomlysning av hela processen kring försäljningen av Öresundskraft, skriver Helsingborgs Dagblad.
Men staden har stoppat förslaget som inte ens lagts ut på kommunens hemsida, enligt reglerna för det så kallade Helsingborgsförslaget, beslutade av kommunfullmäktige.
Staden och staden, förresten. I det här sammanhanget är det stadens servicedirektör Mathias Johansson Perttu som i samråd med sina kollegor på Kontaktcenter och på stadsjuridiska enheten har beslutat att stoppa Bert Alfsons förslag från att läggas upp för omröstning på stadens hemsida.
– Stadsrevisionen är fristående och agerar oberoende mot staden, säger servicedirektören till HD. Han fortsätter ”Då blir det svårt för staden att ge uppdrag. Därför blev det det svaret. Vi har även stoppat andra Helsingborgsförslag som vi inte råder över.”
Stadsdirektör Palle Lundberg står bakom servicedirektörens beslut och stoppar granskning av sitt eget agerande under Öresundskraftsaffären. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.
Men i en andra artikel, utlagd på HD:s webbsida under tisdagskvällen agerar stadsrevisionen knappast oberoende mot staden. Stadsdirektören Palle Lundberg står bakom beslutet att säga nej till att släppa fram förslag på en extern granskning av Öresundskraftsaffären, heter det i artikeln.
Men – nog var stadsdirektör Palle Lundberg en av de personer vars agerande under Öresundskraftsaffären skulle ha granskats i en extern genomlysning?! ”Tjänstemännen” på kommunen har ju utpekats som de som drivit försäljningen och rimligen måste Lundberg ha spelat en huvudroll i sammanhanget. Nu stoppar han granskningen av sig själv. Det ser inte snyggt ut. Maktmissbruk skulle jag vilja kalla beteendet.
Bert Alfson är sannerligen inte ensam. Vi var 96 procent av de röstande som valde att rösta nej till kommunaledningens förslag att sälja Öresundskraft, vilket bara fick tre procent av rösterna. Jag gissar att de flesta av nejröstarna, de 96 procenten, är lika intresserade av en extern genomlysning som Bert Alfson.
Kommunalrådet Marcus Friberg (MP) är initiativtagare till Helsingborgsförslaget, skriver HD. Han menar att förutom det som finns nämnt i regelverket – exempelvis lagbrott eller oförskämdheter – så ska förslagen släppas igenom.
– När jag överser det förslag som är lagt är det en politisk bedömning som görs att det inte lagts ut. Framförallt när det rör frågan om en extern revision.
KommunalrådetJan Björklund (S) är också kritisk till att förslaget stoppats:
– En extern revision är ett alldeles ypperligt Helsingborgsförslag oavsett vad man tycker om innehållet. Det får inte vara ett tyckande om innehållet, säger han.
Det handlar om demokrati och demokratisk insyn i vad som skulle ha blivit Helsingborgs största affär någonsin, med långsiktiga och oåterkalleliga konsekvenser och många underliga inslag, som hittills bara framskymtade bakom kommunledningens mörkläggningsridåer.
Men det handlar också om pengar, om 25 miljoner som det extravaganta amerikanska konsultbolaget A&M ska casha in. Firmans huvudansvarige för helsingborgsaffären, stationerad i New York, är också återkommande kommentator i den ultrakonservativa Trumpvänliga TV-stationen Fox News. Varför ska Helsingborg anlita en sådan person och en sådan firma och till det priset?? Det måste genomlysas.
Och vem bokade in konsulterna? Var det tjänstemännen på egen hand? Den avgående ekonomidirektören svarade bara på frågor via SMS, inte i telefon. Varför då? Var det Palle Lundberg som drev projektet?
Vad visste politikerna och i synnerhet Peter Danielsson? Visste kommunstyrelsens ordförande ingenting om konsultupphandlingen som gjorde i all tysthet just under valdagarna 2018, utan att helsingborgarna fick veta något?
Också detta måste genomlysas.
Till det kommer kommunrevisionens och servicedirektör Mathias Johansson Perttus aktuella beslut att ta bort Bert Alfsons förslag, vilket strider mot intentionerna i ett av kommunfullmäktige fattat beslut om medborgarinflytande. Vad hade servicedirektören för grund? Vem och vilka mer var inblandade i beslutsprocessen. Danielsson?? Och Palle Lundberg, det vet vi nu, just en skön bekännelse.
Har inte kommunrevisionen ett givet uppdrag att på medborgarnas vägnar granska hur de makthavande använder offentliga medel? Revisionen ska väl knappast skydda makthavare som ifrågasätts genom att tysta medborgarnas möjligheter till dialog och insyn?
Varje ny tur gör affären alltmer olustig. Helsingborg kan inte gå vidare förrän de här frågorna är rejält utredda. Sanningen måste bli offentlig vilket bara kan ske genom en extern och helt oberoende revision.
Den stadsdirektör som stoppar en granskning av sig själv borde rimligen tala ut – eller söka ett annat jobb.
Stadsdirektör Palle Lundberg anser att avtalet med konsultbolaget ligger på marknadsmässig nivå.Bild: Sven-Erik Svensson/HD.
Den amerikanska konsultfirman A&M, Alvarez & Marsal, skulle ha fått 50 miljoner kronor om försäljningen av det kommunala energibolaget Öresundskraft genomförts, skriver Torbjörn Svensson och Truls Nilsson i Helsingborgs Dagblad. Nu fick man nöja sig med 17,25 miljoner för arbetet med att försöka få bolaget sålt.
Palle Lundberg, stadsdirektör och vd i stadens moderbolag HSFAB, försvarar beloppen.
– Ersättningen är i paritet med marknadsnivån för den här typen av finansiella transaktioner.
Han erkänner att summan är väl tilltagen.
– Det är en hög summa. Ersättningen speglar affärens komplexitet, deras arbetsinsatser och den tidsmässiga förlängning som blev.
Beslutet om att anlita A&M till 50-miljonersuppdraget genomfördes utan upphandling. Många menar att hemlighetsmakeriet var olagligt. Ännu fler menar att det var djupt odemokratiskt att mitt under valkampanjen 2018 dra igång vad som kunde ha blivit Helsingborgs största affär någonsin – utan att väljarna fick någon som helst information.
Lundbergs formulering om ”den tidsmässiga förlängning som blev”, syftar förstås på folkomröstningen. Helsingborgarnas krav på insyn i frågan och om att få göra sina röster hörda fick ett högt pris. Vem förorsakade det? För Lundberg tycks det underförstått vara helsingborgarnas fel, med det ohemula kravet på folkomröstning.
Jag själv – och gissningsvis ytterligare en och annan med mig – menar att stadens ledande tjänstemän bär ett personligt ansvar för de här miljonerna, om nu inte politikerna var inblandade, om politikerna var helt okunniga om vad som var på gång, som det sagts, som det hävdats.
Affären rullar alltså vidare, med nya turer, med nya avslöjanden och fakta. Det är fullständigt ovärdigt. En ”sanningskommission” borde upprättas för att fördela ansvaret för det som skedde, reda ut sanningen och inte minst skapa rutiner för att undvika nya framtida upprepningar. Enough is enough.
Energibolaget Öresundskraft förblir i kommunens ägo. Det stod klart efter folkomröstningen i januari där 96,4 procent av de röstande sa nej till en försäljning. Då gav Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna upp tankarna på att sälja bolaget.Bild: Tom Wall/HD.
Här är avtal som staden tecknade med konsulter inför försäljningen av Öresundskraft. De är delvis hemligstämplade.Bild: Björn Lilja.
Vem fattade beslutet om att mitt under pågående valrörelse förbereda och sedan engagera tre konsultfirmor som skulle sälja Öresundskraft – bakom ryggen på de helsingborgare som ytterst äger energibolaget?
Det var inte Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande, enligt hans egna uppgifter. Han har i vaga ordalag hänvisat till ”tjänstemännen”.
I Helsingborgs Dagbladnämndes häromdagen summan 25,3 miljoner för tre iblandade konsultbyråer, där advokatfirman Vinge får tolv gånger mer än vad staden avtalet.
Kan ”tjänstemännen” verkligen fatta beslut som leder till kostnader på över 25 miljoner kronor – utan att ha förankrat beslutet hos kommunledningen? Jag har svårt att förstå det. Följdfrågan är dyster men måste ställas, kan det vara så att Danielsson ljuger?
Och vilken roll har stadsdirektören Palle Lundberg spelat när det gäller ambitionen att sälja Öresundskraft bakom ryggen på helsingborgarna? Och att besluta att anlita tre konsultfirmor för detta mångmiljonbelopp?
Helsingborgs kommunlednings svindlande affärer då det gäller upphandlingen av konsultfirmor måste genomlysas grundligt av oberoende instanser. Det gäller förstås vilka avtal som skrivits och vilka belopp den misslyckade affären landat i, men i lika hög grad hur de inblandade agerat för att tysta ner planerna och det just kring ett demokratiskt val.
HD skrev vidare: ”Stadens ekonomidirektör Ulf Krabisch tecknade kontraktet med Vinge i augusti 2018, mitt under brinnande valrörelse. Värdet på uppdraget sattes till 586 900 kronor. Det var sju kronor under den gräns där staden annars hade tvingats att låta fler aktörer lägga bud.
Ett skäl till handplockningen av Vinge var att kunna hålla Öresundskraftsaffären hemlig från offentlighetens ljus.Men 586 900 kronor räckte inte långt. Totalnotan från Vinge landar på 7,3 miljoner kronor. Det är mer än tolv gånger så mycket som den avtalade summan.
Det är oklart om staden har hållit sig inom lagens råmärken när de handplockade A&M och Vinge. Frågorna har inte prövats rättsligt än.”
Frågan om varför lilla Helsingborg valde att – utan anbudsförfarande – anlita också ett av New Yorks mest exklusiva konsultföretag, Alvarez & Marsal (A&M), har ännu inte blivit klarlagd. En fråga inställer sig direkt. Företaget får nu 17,3 miljoner av Helsingborg i arvode. För vaddå??
Hur mycket av miljonkostnaderna gäller flygresor mellan New York och Helsingborg? I båda riktningarna? Har politiker och tjänstemän varit på möten i USA? Mina frågor känns insinuanta och obehagliga. Men varför fortsätter mörkläggningen av det som skett? Det är sannerligen dags att utkräva ansvar för de svindlande konsultaffärerna kring den påtänkta försäljningen av Öresundskraft!
Det som skett och fortfarande mörkläggs lämnar stort utrymme för misstankar om korruption och kommer att kasta långa skuggor över Helsingborg om inte alla fakta kommer fram i ljuset.
I folkomröstningen om försäljningen vann nejsidan med rungande 96 procent, mot tre procent för Danielssons jasida.
Folkomröstningen om Öresundskraft innebar ett demokratiskt uppvaknande som gör att staden efter det aldrig kommer att bli sig riktigt lik.
Den ende som inte tycks ha förstått det är Peter Danielsson själv. Måndagen efter omröstningen såg den så totalt golvade Danielsson mest kränkt ut. Fanns det någon självrannsakan eller ödmjukhet hos honom? Knappast. Men de 96 procenten innebar ju också att en majoritet av helsingborgarna tappat tilltron till honom som politiker.
Danielsson satsade all sin personliga prestige på projektet. Han gick för att få sin vilja igenom långt över acceptabla gränser i viktiga avseenden. Jag tänker på mörkläggningen under valet 2018, den bisarra valsedeln till folkomröstningen, de hisnande konsultarvodena och det odemokratiska valet av dag för folkomröstning. Därmed missbrukade han grovt sitt uppdrag som folkvald politiker.
Han borde nu ta konsekvensen av folkomröstningen och lämna sina politiska uppdrag.
Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg, satsade hela sin personliga prestige på att staden skulle sälja Öresundskraft. Men i folkomröstningen ställde bara tre procent upp på hans förslag medan över 96 procent röstade mot. Foto: News Øresund – Johan Wessman. Wikipedia.
