Berget Denali ligger i Alaska och är det högsta i Nordamerika, med sin högsta topp på 6190 meter. Sjön heter Wonder Lake och ligger norr om och nedanför berget på en nöjd av endast 610 meter över havet.
Muldrowglaciären på norra sidan av Nordamerikas högsta berg Denali i Alaska genomgår dramatiska förändringar. Den senaste månaderna har, skriver New York Times, en 60 km bred isflod förflyttad sig med 30 meter per dag, vilket är 100 gånger snabbare än normalt, mindre än 30 cm per dag.
Den förändrade glaciären uppmärksammades första gången i början av mars av ett överflygande plan. En av piloterna fotograferade de stora sprickor som uppkommit med sin iPhone och spred bilderna, som väckte stor uppståndelse bland glaciärforskare.
Liknande händelser inträffar på ungefär en procent av världens glaciärer varje år, men sällan så kraftigt som här. Orsakerna är här sannolikt förstärkta av den globala uppvärmingen. När de nedre delarna av glaciären smälter har den övre liggande isen har satt sig i rörelse. Men fler faktorer kan inverka. Glaciären ligger i en 2,5 km bred dal och dess is är omkring sex kilometer tjock.
Senast något liknande hände Muldrowglaciären var 1956-57. Den gången förflyttade sig glaciärens is 6 km.
Många bergsbestigare som velat nå Denalis topp har klättrat dit uppför glaciären, vilket inte är möjligt nu.
Berget Denali, även känt som Mount McKinley, är Nordamerikas högsta bergstopp. Berget ligger i Alaska och dess högsta topp är 6190 meter över havet.
Denali bestegs första gången den 7 juni 1913 av en grupp ledd av Hudson Stuck. Dess engelska namn, ”Mount McKinley”, övergavs så sent som 2015 efter ett initiativ av Barack Obama. Hans argument var att berget för ursprungsbefolkningen i Alaska spelat en viktig roll som Denal, som betyder ”den höge” eller ”det höga” på athabaskiska, en stor grupp indianspråk hemmahörande i främst i nordvästra Nordamerika.
Men det finns också flera sydliga athabaskiska språk, däribland navajo och de apachiska språken, vilka talas i sydvästra USA samt i den nordvästra delen av Mexiko.
An audio recorder set up to capture the sounds of moving ice.National Park Service.
Covid-19 pandemin drabbar samhällets fattigaste värst, från Sydasiatiska migrantarbetare i Golfländerna till människor i brasilianska favelas.
Den pågående pandemin kommer att drabba den globala Södern särskilt hårt, skriverBörje Ljunggren, tidigare svensk ambassadör i bland annat Vietnam och Kina., i Yale Global Online, publicerad av Yale University.
För viruset existerar inga gränser, en pandemi är gränslös. Inget land kommer undan. Men skillnaderna är stora för hur olika länder drabbas. De rika nationerna har satsat väldiga belopp på att lindra effekterna på sina egna ekonomier. Men konsekvenserna för den globala Södern har bara uppmärksammats marginellt. Detta är ett recept för katastrof, skriver Börje Ljungren.
På några månader paralyserade viruset vår hyperglobaliserade värld. För den utvecklade världen kom pandemin först, följd av ekonomisk kris. Världens utvecklingsländer har generellt drabbats först av finansiell kris, orsakad av den globala ekonomiska nedgången, följt av covid-19-smittans härjningar.
Mer än en tredjedel av jordens befolkning levde 1990 på under $ 1.90 per dag. Under två decennier skedde väldiga förbättringar för den här gruppen och samma siffra var 2019 under tio procent. Nu tror Världsbanken att andelen fattiga till följd av coronakrisen åter kommer att öka. Risken är stor att den pågående krisen kommer att radera ut de senaste årens framsteg.
Världsbankens prognoser är dystra. Upp till 60 miljoner människor kan redan i år drabbas av extrem fattigdom. 265 miljoner kan tvingas leva i extremhunger, en fördubbling jämfört med tiden före pandemin.
Ljunggren nämner som exempel Bangladesh, där fyra miljoner textilarbetare, de flesta fattiga kvinnor, har blivit arbetslösa eller riskerar att bli det. Något liknande gäller också Kambodja, vars textilindustri byggts upp av de rika ländernas efterfrågan på billiga kläder.
I andra länder som Mexiko och Turkiet byggde ekonomin i hög grad på den nu nästan helt utslagna turismen (15 respektive 11 procent av BNP). Andra länder åter fick från migrerande gästarbetare stora belopp hemsända, som Salvador, Honduras och Haiti.
Ett tungt ansvar vilar nu på de rika västerländska demokratiernas för sitt tragiskt långsamma och ofta missriktade svar på coronakrisen, menar Börje Ljunggren.
Planering för kommande pandemier måste bli ett avgörande inslag i alla länders budgetarbete
Men svårigheterna är många. Ett land som Sverige riskerar att biståndet skärs ner till följd av beräkningsmekanismer och vikande BNP .
En undersökning som SVT Nyheter gjortvisar att det svenska biståndet kommer att krympa med två miljarder nästa år. Biståndet utgör en procent av BNP. En försiktig uppskattning från regeringen är att svensk BNP kommer falla med fyra procent, det skulle innebära att minst två miljarder försvinner från biståndet, om inte riksdagen beslutar att skjuta till extra pengar.
Kommer Covid-19 att går till historien som förnekandets pandemi, undrar Börje Ljungren och sammanfattar:
”Den senaste decenniernas ”normaltillstånd” är inte hållbart. Att förneka de förrädiska sammanhangen mellan klimatförändringar och allt fler pandemier, mellan ojämlikhet och desperat migration, är inget annat än yttersta dårskap.”
I tättbebodda flyktingläger sprids covid-19 viruset snabbt. Ändå gör regeringar allt för lite för att att skydda provisoriska kåkstäder, som den på bilden, ett flyktingläger för Rohingyaflyktingar i Bangladesh.
Bolivias president Evo Morales flydde på tisdagen till Mexiko där han garanterades exil. Den mexikanska regeringen beskrev det som skett som en militärkupp. Bild: Reuters / David Mercado.
Jag råkade besöka Bolivia en månad efter det att Evo Morales krönts till landets förste indianske president. Morales möttes i februari 2006 av en väldig våg av folklig uppskattning.
I huvudstaden La Paz och ännu mer i den indianska tvillingstaden El Alto på höjden över huvudstaden talade alla om att en ny tid hade börjat och att landet skulle slå in på en rättvisare värld efter att historiskt ha styrts av USA-vänliga politiker som under decennier sålt ut landet till multinationella företag, särskilt amerikanska.
På spanska betyder mas ”mer” men i Bolivia den gången stod det för Evo Morales styrande parti MAS, Movimiento al Socialismo. Någonstans har jag en CD-skiva vars musik hördes överallt den gången: Somos MAS, vi är MAS-anhängare, men också ”vi vill ha mer av landets tillgångar.
Det var karneval i La Paz. Överallt hördes karnevalsmusik. Med vattenpistoler och vattenfyllda ballonger prickades gringos, som normalt syftar på nordamerikaner men i karnevalstider på alla utlänningar. Det gällde bara att hålla god min och snabbt rädda sig in på något café.
Den gången var Bolivia Latinamerikas fattigaste land. Få länder i världen har blivit så plundrade som Bolivia.
USA angrep redan då tidigt 2006 Evo Morales. USA:s vedervärdige tortyrförsvarande försvarsminister Donald Rumsfeld jämförde i ett tal Venezuelas Hugo Chavez med Hitler och nämnde Morales i samma mening.
På tisdagen flydde Evo Morales till Mexiko, som skickade ett regeringsplan för att hämta honom och som betecknade det inträffade som en militärkupp, sannolikt stödd av USA. Vad som verkligen hände under valkampanjen har jag svårt att kunna slå fast. Men jag noterar att svenska medier knappast har gått lita på i sin rapportering.
Den norske vänsterbloggaren På Steiganskriver rakt ut på sin blogg:
”De militære, fascistene og overklassen i Bolivia i ledtog med USA har styrtet Bolivias lovlig valgte president, Evo Morales. Når de gjorde det skyldes det at Morales tok de fattiges parti mot de rike, og ikke fordi han var en angivelig «diktator».
Steigan hänvisar i sin text till den amerikanska tidskriften The Nation som den 1 oktober i år skrev om det socialistiska Bolivias anmärkningsvärda framgångar.
Under Evo Morales och MAS 14 åer vid vid makten har lite för de flesta bolivianer förbättrats dramatiskt. Nyckelindustrier har förstatligats. Sociala utgifter har prioriterats och dramatiskt halverat fattigdomen i landet. Man har byggt ett nytt land med modern infrastruktur. Särskilt har allt detta påverkat levnadsvillkoren för Bolivias ursprungsbefolkning, indianerna, som nu för första gången fått glädje av landets enorma naturtillgångar.
Bolivias ekonomi har under åren med Evo Morales som president ökat med årligen 4,6 %, dubbelt så mycket som genomsnittet för Latinamerika. Inflationen har varit under kontroll. Regeringen har kunnat bygga upp ansenliga reserver. Landet har fått en ny medelklass ur ursprungsbefolkningen.
Den ekonomiska överklassen har rasat mot Morales jordreform, som fördelade av de stora jordägarna obrukad jord till jordlösa bönder. Landets förmögna har också upprörs över att staten under Morales ledning nationaliserats landets naturgas och olja, liksom telekommunikationer och elförsörjning. Samtidigt har minimilönerna tredubblats.
Luis Fernando Camacho ligger enligt latinamerikanska TeleSur bakom statskuppen mot Evo Morales. Foto: Reuters.
Latinamerikanska TeleSur english tvekar inte att tala om det som skett som en statskupp och presenterar också kuppledaren, Luis Fernando Camacho, som Bolivias Bolsonaro, med anspelning på Brasiliens extremnationalistiska president.
Camacho blev som 23-åring vicepresident i Cruceñista Youth Union (UJC), som International federation for Human Rights beskrivit som ett slags paramilitär grupp som utfört rasistiska övergrepp mot landets ursprungsbefolkning. Den nu 40-årige Camacho beskrivs av TeleSur som den person som lett kampen och kuppen mot Morales.
Fotnot: Pål Steigan avslutar sin fylliga dokumentation av statskuppen i Bolivia med fem viktiga punkter:
Evo Morales vant valget. En boliviansk domstol ga ham grønt lys til å stille til valg en fjerde gang og i det valget fikk han 47,1% av stemmene mot opposisjonens 36,5%.
Opposisjonskandidat Carlos Mesa har et svært nært forhold til USA og at USA i mange år har brukt ham som informant i Bolivia, slik det framgår av WikiLeaks.
Bolivia har verdens største litiumreserver. Noen har kalt Bolivia for «litiumens Saudi-Arabia». Litium er for elbiler nesten det olje er for bensinbiler. Det gjør kontrollen over Bolivia av strategisk enorm betydning for den multinasjonale korporasjonene og USA.
Evo Morales har vært en hovedmotstander av USA i Latin-Amerika.
Fotnot 2: I min bok Hemma i Ingenstans. Resor till städer (Carlssons 2008) skildras Bolivia och La Paz i ett kapitel.
Bilden: Karnevalen i f d tenngruvestaden Oururo, där Evo Morales föddes 1959, som ett av sju barn, varav fyra dog som barn. Som sexåring följde Eva med sin pappa till Argentina för att skörda sockerrör. Som tolvåring hjälpte han pappan med att föra lamadjur över slätten. Foto: Sören Sommelius.
Karnevalen i Oururo, den stad där Evo Morales föddes.
Tidskriften The New Yorkerpresenterar inför årsskiftet det gångna årets bästa bilder i den egna tidskriften. En av de framlyfta bilderna är tagen av Adriana Zehbrauskas, som tillsammans med journalisten Jonathan Blitzer i oktober sändes till Mexiko. De skildrade i reportaget “The Migrant Caravan Reaches a Crossroads in Southern Mexico…”den ”karavan” av flyktingar som sökte sig norrut mot den amerikanska gränsen.
Mauricio Ramos waits beside the road outside Pijijiapan on Friday with his mother-in-law and his wife, who is holding their baby.
Där möttes de senare av tiotusentals amerikanska soldater, utsända av president Donald Trump. Deras uppdrag var att till varje pris se till att inga flyktingar tog sig över gränsen. Också dödligt våld hade på förhand godkänts.
Jag tror inte att några flyktingar dödades. Däremot besköts också kvinnor och barn med en särskild tårgas, förbjuden i en FN-konvention, undertecknad av USA. USA:s hade förpliktigat sig till att inte använda den farliga gasen i krig utomlands, hette det i en deklaration från Vita huset. Däremot stod det militären fritt att använda den i USA.
När flyktingar och inte minst flyktingbarn behandlas så kusligt är det en indikation på att dagens USA, under Trumps knappa två år vid makten, förvandlats till en skurkstat, som inte respekterar mänskliga rättigheter och där främlingsfientlig rasism blivit statlig politik.
Adriana Zehbrauskas bild visar barn hopklämda på ett primitivt lastbilsflak. Jag försöker föreställa mig vad de kan ha känt och tänkt. Bilden är tagen i den sydmexikanska staden Arriaga, som när flyktingarna i ”karavanen” kom dit på en dag förvandlades till ett stort och primitivt flyktingläger.
Jonathan Blitzer och Adriana Zehbrauskas färdades med flyktingarna norrut genom Mexiko. De talar med organisationen Pueblo Sin Fronteras som hjälper ”karavanens” flyktingar. I reportaget fångas flyktingarnas vånda, fortsätta eller vända om, vilken väg, är det värt alla risker de tar, klarar barnen påfrestningarna …?
En latinamerikansk flyktingfamilj blir beskjuten med tårgas av amerikanska gränssoldater vid gränsen till Mexiko. Foto: Al Jazeera.
Trumps USA ter sig dag för dag allt mer frånstötande. En av de senaste skandalerna är otroligt motbjudande. Det handlar om asylsökande flyktingar från Mexiko som grips med minderåriga barn, som tas från föräldrarna och placeras i taggtrådsburar i barnfängelser.Fortsätt läsa USA placerar flyktingbarn i taggtrådsburar→
