Etikettarkiv: Mahatma Gandhi

Lyd och skjut – aldrig på våra gator! Bertil Englerts ”Universal soldier” på Dunkers, på årsdagen av Rysslands krig mot Ukraina

Bertil Englerts freds och antkrigskonstverk Universal Soldier visas under våren i entrén på Dunkers kulturhus. Foto: Stefan Lindqvist/HD.

Vi lever i en mörk tid. Ett hänsynslöst krig pågår Europa, i det plågade Ukraina, där ryska soldater härjar och dagligen begår grova brott mot krigets lagar genom att skicka dödande projektiler mot skyddslösa människor, mot skolor, sjukhus, teatrar och museer.

Kreml hotar med kärnvapenkrig och yttersta domen. Mänsklighetens undergång? Vad kan vi göra? Tiga och huka i uppgivenhet? Eller?

Konstnären Bertil Englert hukar inte. Han har gjort Sveriges kanske viktigaste freds- och antikrigskonstverk, Universal Soldier. Det visar vad krig gör med människor, det manar till fred och lösningar med ickevåld i Mahatma Gandhis och Martin Luther Kings anda.

Genom hela Bertil Englerts konstnärskap finns ett djupt engagemang för freden. Han går i Gandhis och Kings fotspår med sitt budskap om fred på jorden och men också om fred med jorden i Elin Wägners efterföljd.

Som ung konstnär blev Bertil, min vän sedan många år, medveten om krigets och våldets destruktivitet när Martin Luther King mördades, den 4 april 1968. Sedan dess har återkommande teman i hans konst varit att verka för freden, att hylla naturen och djurens världar liksom universums ofattbara skönhet.

Ett exempel på det sistnämnda finns här i Helsingborg i Maria Park, den stora ”Saturnus”, som bygger på planetens ringar men också visar glimtar av universums gåtfullhet.  På nära håll finns i Ängelholm den fina ”Hyllning till daggmasken”, som handlar om ”den undre den nedre bonden” (med Harry Martinsons ord), och med en bortåt tre meter hög skulptur som påminner om daggmaskens nödvändiga insatser för människans liv och odlande.

Just i dag, den 24 februari, är det ett år sedan det ryska angreppet på grannlandet Ukraina inleddes, det som blev början till ett år av barbari i Europa och ett krig präglat av krigsförbrytelser och mord på civila i en skala som borde vara otänkbar år 2023.

Den 24 februari är en sorgens dag, men också en dag för fredsaktioner och protester mot kriget. Vad kunde vara bättre än att som här och nu visa det drabbande verket ”Universal soldier”. Låt oss för fredens och konstens skull ta emot och begrunda Bertil Englerts skulptur, med dess livsviktiga fredsbudskap!

Med fem dryga två meter höga skelettsoldater i järn sammanvuxna med sina gevär visar Bertil som i en serieteckning hur krigande soldater bit för bit kan förlora sin mänskliga förmåga till inlevelse, till mänsklighet och smälta samman med sina vapen.

Därför är Universal soldier särskilt viktig en dag som denna när cyniska makthavare hotar sina så kallade fiender med kärnvapenkrig och total ödeläggelse, en utplåning av människan och det mänskliga så kuslig att den är svårt att föreställa sig.

Det är min stilla förhoppning att skulpturen som unikt fredskonstverk till slut kan få sin plats i det offentliga rummet. Jag inser att det inte är enkelt men ändå inte borde vara omöjligt.

Nu kan vi se Universal Soldier på Dunkers. Det känns bra! Helsingborg behöver fredsskulpturer, konst för freden. Under andra världskriget gick ju gränsen mellan krig och fred just här genom ”vårt” Öresund, det får vi aldrig glömma, det var hit de judiska flyktingarna från Danmark kunde rädda sig hösten 1943. Här firade danskar och svenskar den efterlängtade freden försommaren 1945 på Hamntorget. Just i år har vi i Norra hamnen fått en viktig ny minnesplats för Förintelsen och dess offer med fredsmäklaren Raoul Wallenbergs portfölj som ett fredsmonument, en skultpur av Gustav och Ulla Kraitz, besläktad med deras verk utanför FN:s högkvarter i New York. 

2023 hör Helsingborg genom sitt läge och sina hamnanläggningar till de svenska platser som i en tänkbar kärnvapenkonflikt kan bli prioriterade mål för skrupellösa angripare. Också därför borde det vara angeläget att manifestera Helsingborg som en Fredens stad.

Universal Soldiers fem skelettsoldater ” stampar och trampar” som med konstkritikern Bengt Olvångs formulering i Aftonbladet, ”men ju mer de stampar desto mer reduceras de. Skallen försvinner och ryggrad och gevär blir ett. De blir alltmer ”funktionella”. Han fortsätter: ” Lyd och skjut! Är snart de enda ord som behövs.”

Lyd och skjut? Aldrig på våra gator!

***

Universal Soldier bygger på en protestsång från 1963 med samma namn, en sång mot krig, skriven och framförd av den kanadensiska sångerskan och låtskrivaren Buffy Sainte-Marie, i vilken det bland annat heter:

”He’s the Universal Soldier / and he really is to blame. / His orders come from far away no more. / they come from here and there and you and me, / and brothers, can’t you see / this is not the way to put an end to war.”

Anförande hållet på Dunkers kulturhus 24.2.2023 av Sören Sommelius vid vernissagen där av Bertil Englerts ”Universal Soldier”, på årsdagen av Rysslands hänsynslösa krig i Ukraina.

Pandemin och BJP hotar indiska Taj Mahal i Agra

Indien är sakta på väg ut ur coronapandemins andra våg, som drabbade landet med förödande kraft under den gångna traumatiska våren. Många har kusliga minnen från hopplös jakt på lediga sjukhusbäddar, på medicin och livsnödvändigt syre. Än fler minns likbålen som brann dag och natt och förvandlade himlen över Indiens byar och städer till grå aska.

Antalet smittade har minskat sedan dess. Myndigheterna har försiktigt börjat återöppna landet för turister, skriver New York Times i ett reportage, som fokuserar på den nordindiska staden Agra.

I Agra ligger Indiens kanske mest kända turistsevärdhet, Taj Mahal, men också rader av andra indisk-islamska skatter, monument från den historiska epok när Agra var huvudstad i mogulrikets imperium.

I dag uppskattas hälften av stadens befolkning vara beroende av turismen

Taj Mahal återöppnade i mitten av juni, men med strikt begränsning av antalet besökare. I solnedgången brukade mängder av människor från hela världen samlas vid Taj Mahal. I år kommer oftast bara en handfull besökare, de flesta lokala, som strövar runt det stora tempelområdet efter att ha betalt 25 kronor i inträde.

Det är varken normalt eller säkert.

Krisen är långt ifrån över. Bara 4 procent av Indiens 1,4 miljarder invånare är fullt vaccinerade. Hälsovårdsmyndigheterna varnar för att en tredje våg av smittan.

I våras dog enbart i Agra tusentals människor varje dag av covid-19, när Indien var ett av de länder i världen som drabbades värst av pandemin.

Pandemin är inte den enda utmaningen för Taj Mahal. Indien styrs i dag av det hindunationalistiska partiet BJP, Bharatiya Janata Party, som under senare år försökt omvärdera Taj. Byggnaden uppfördes av mogulhärskaren Shah Jahan, som en grav för hans älskade drottning Mumtaz Mahal och som en symbol för den muslimska erövringen av stora delar av norra Indien.

Yogi Adityanath, hög tjänsteman i delstaten Uttar Pradesh, där Agra ligger, har avfört monumentet från delstatens lista på viktiga turistmål och påstått att det inte ”reflekterar den indiska kulturen”.

Under senare år har inkomster från Taj Mahal av Uttar Pradeshs delstatsregering delvis använts för att ”försköna” hinduiska monument. Ett sådant är ett hindutempel på annan plats i Uttar Pradesh tillägnat guden Ram. Det byggdes på ruinerna av en muslimsk moské, förstörd 1992 av en hinduisk mobb.

Indiens sekulära och toleranta ideologi har i mycket präglat landet alltsedan Mahatma Gandhis dagar och den nationella självständigheten 1947. Med Modi som hindunationalistisk premiärminister har mycket förändrats, inte minst genom trakasserier och förföljelser av landets stora muslimska minoritet, som utgör 12 procent av landets befolkning eller mer än 150 miljoner.

Bertil Englerts magiska jurta hyllar freden, människan och djuren

Konstnären Bertil Englert på en giraffsoffa inne i sin jurta, som på söndag retrospektivt visas på Össjö gård utanför Munka-Ljungby. Foto: Sören Sommelius.

Bertil Englerts installation ”Jurtan” – med Anna-Clara Englert som medskapare – skapades 1987 och ställdes ut på Össjö gård utanför Munka-Ljungby, som den sista anhalten på en riksomfattande turné till inalles 22 olika utställningsplatser i Riksutställningars regi. 

På söndag den 4 juli 12 öppnas en retroaktiv utställning, med Jurtan på samma plats, i Össjös ”Lilla ridhus”. 

 Det är ett osannolikt vackert utställningsrum. Mitt i finns jurtan och längs väggarna kan därtill ses ett antal av Bertils målningar med anknytning till Jurtans teman.  

En jurta är ett mongoliskt nomadtält, som brukats i årtusenden och ännu i våra dagar kan ses på de sibiriska och uzbekiska vidderna i den asiatiska östern. Bertil Englerts Jurta är ett rum för eftertanke. Det är också en kärnvapenfri zon, vilket markeras direkt innanför ingången. 

Där finns rakt fram som en altarbild, ”Leos ark”, en trärelief med djur och människor på flykt undan undergången, en ark som   seglar för överlevnaden. Ombord finns fredskämpar som Leo Tolstoj, Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Bertrand Russell och Albert Einstein. Och så djuren: elefanten, åsnan, kamelen, hjorten och strutsen.

Inne i jurtan står också hövding Seattle som redan 1854 Påminde om att ”Vad vore människan utan djuren” och preciserade att ”…allt som händer djuren händer snart människan, allt hör ihop.”

Jurtan innehöll sin tids allra mest angelägna budskap när den gjordes, om freden, om kärnvapenhotet och överlevnaden, om djuren och mänskligheten.  Att träda in i dess kontemplativa rum i dag och slå sig i giraffsoffan blir en stark påminnelse om att det som var ”aktuellt”1987 i dag 34 år senare, än mer ödesmättat i pandemins tid 2021.

Inne av jurtan finns också ett myller av djur både målade på djurhudar på jurtans väggar och gjorda som fågelapplikationer av skinn på golvets runda tovade matta som har en sol med spiralarmar i mitten.

En orm av trä som kan vara på rymmen från det förlorade paradiset tycks hotande ringla in genom dörröppningen, som annars vaktas av Miman, inspirerad av Harry Martinssons Aniara. Den har formen av en speciell kapsel för rockans ägg, som kan hittas ilandfluten på skandinaviska stränder.

Idéerna slår gnistor mot varandra inne i den magiska jurtan. Min känsla är att den är än mer berörande för att inte säga drabbande idag än än när den visades här förra gången. Samma hot mot freden, mot miljön och mot allt levande på jorden finns ju kvar och har förstärkts under åren som gått. Retrospektiven är en viktig påminnelse om att det är sent på jorden.

Jurtan pryds på utsidan pryds av ”antinationella hybridflaggor”. Flaggor från länder som i verkligheten konfronterar blandas provocerande mot varandra som antinationalistiska reptrick, den amerikanska med den sovjetiska, den israeliska med den egyptiska, den indiska med den pakistanska.

Bertil Englerts ”Hela jorden är vårt fosterland”.

Samma sak händer likaså i den stora målningen ”Hela jorden är vårt fosterland”, där den amerikanska flaggan i stället för med femtio stjärnor pyntats med hammaren och skäran, där vapen bryts sönder och nej till kärnvapen-symboler delar utrymme med händer som griper varandra.

Bakom jurtan i ridhuset finns en mindre variant av den fyra meter höga ”Daggmasken” som Kultursällskapet i Ängelholm köpt och som kommer att placeras ut i en central park i staden. Invid skulpturen finns ännu en hyllning till samma lilla varelse, så nödvändig för all odling och för människans överlevnad, ”Regnormarnas dans”, där det kan noteras att regnorm är danska för daggmask.

Fotnot: Bertil Englerts utställning av Jurtan och andra verk pågår 4 juli – 25 juli dagligen 12.00 – 17.00 på Lilla ridhuset vid Össjö går. Samtidigt öppnar herrgårdens sedan 70-talet kulturskyddade omgivningar för en parkpromenad. 

Leos ark, inne i jurtan, Bertil Englerts trärelief som hyllar Leo Tolstoy och andra fredsaktivister som Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Bertrand Russell och Albert Einstein. Foto: Sören Sommelius.

TANDEMCYKEL GENOM LIVET: Flory Gate och ELIN wägner

Flory Gate och Elin Wägner på deras tandemcykel i småländska Berg. Elin Wägner lärde sig aldrig cykla. Foto: Wikipedia. Fotograf okänd.

”Vänskapen med Flory [Gate] blev omtumlande för Elin Wägner och skulle prägla resten av deras liv. Många gånger skulle hon tacka Gud för att ”han hade skänkt henne denna goda, vuxna dotter”.

Så skriver Ulrika Knutsson i sin ”Den besvärliga Elin Wägner”, där hon lyfter fram den 22 år yngre Flory Gate, född 1904, som snart blev indragen ”på alla Elins fält: freden, kvinnofrågorna och politiken …”.

När Flory Gate i början av 1940-talet lät bygga ett nytt hus i närheten av Elin Wägners hus i den småländska byn Berg inredde hon en lägenhet med två rum till Elin som sina står bodde där, framtill sin död i januari 1949.

Vänskapen och solidariteten mellan de båda kvinnorna var speciell och viktig för dem båda. Därför är det på sin plats att Elin Wägner-sällskapet ägnar årets småskrift (31/2020) åt Flory Gate. Hon porträtteras av sällskapets ordförande Marianne Enge Schwartz under rubriken ”Överklassflickan som blev ekologisk bonde i Småland”. Häftet innehåller också en faksimil av en intervju med Flory Gate om henne ”lojalitet till jorden”, gjord av Britt Mossberg 1990 och tidigare publicerad i sällskapets första småskrift samma år.

Flory Gate (född 1904) växte upp i ens förmögen Göteborgsfamilj. Efter första världskriget begav hon sig till Paris för att utbilda sig konstnärligt. Efter en tid i Paris återvänder hon till Sverige och det småländska glasbruket Orrefors för att bli gravör och formgivare. Där träffar hon den 21 år äldre glaskonstnären Simon Gate. De gifter sig 1929 och får två barn.

På Orrefors träffade Flory för första gången Elin Wägner som besökte bruket med sin syster Ester och hennes man konstvetaren Gregor Paulsson. Simon Gate ritade i funkisstil en skrivstuga till Elins hus Lilla Björka i Berg. Snart utvecklades mellan Elin och Flory en djup och som det skulle visa sig livslång vänskap. Vid den här tiden var Elin Wägner särskilt fascinerad av Mahatma Gandhi och hans ock-eåldsprincip som han tillämpade i kampen för Indiens självständighet. Redan 1924 publicerades fyra artiklar om Gandhi i Fogelstadsgruppens då nystartade tidskrift Tidevarvet.

Fredsfrågan blev viktig för de båda väninnorna. De deltog båda i ett möte 1935 i Stockholm, ”Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget”. Tillsammans for de samma år till Genève och deltog i bildandet av WOWO, Womens Organization for World Order, en sammanslutning av radikala kvinnor särskilt från Mellaneuropa. I protokollet från möjtyet krävde kvinnorna ”en världsregering och ett världsparlament” samt ”avskaffande av alla arméer och all vapenindustri”.

Efter att ha skiljt sig från Simon Gate köpte Flory ett hus nära Elins i hjärtat av Småland. Där arbetade hon med ekologiskt jordbruk, hon åt helst vegetariskt och höll kurser i vävning, växtfärgning och linberedning.

Efter Elins död arbetade hon livet ut vidare i hennes anda.

Tolstojs brev till Gandhi om icke-våldets principer

Den indiske revolutionären Taraknath Das skrev 1908 till den ryske författaren och fredskämpen Leo Tolstoj och bad honom om stöd för den indiska självständighetskampen mot det brittiska koloniala styret. Tolstojs svarade med ett långt brev, som, publicerades i den indiska tidningen Free Hindustan.

På så vis kom den unge Mahatma Gandhi att läsa det, på den tiden en ung fredsaktivist i Sydafrika. Gandhi skrev i sin tur till Tolstoj och bad att få publicera texten i sin egen sydafrikanska tidning Indian Opinion, där det trycktes på engelska med rubriken ”A letter to a Hindu”, senare utgivet i bokform.

Kontakten mellan den 39-årige Gandhi och den den 80-årige Tolstoj blev inledningen till en brevväxling mellan de båda ickevåldsaktivsterna, som varade till Tolstojs död1910.

Amerikanska Maria Popova berättar på sin inspirerande sajt Brain Pickings om kontakten mellan Gandhi och och den åldrade Tolstoj. Hon jämför ”mötet mellan två stora andar” med en annan brevväxling, mellan Einstein och Freud om våld och människans natur.

Tolstojs brev är en ”stridssignal” och en uppmaning till icke-våldsmostånd, skriver Maria Popova. Allra mest framgår det kanske i ett brev han skrev den 7 september 1910, åtta veckor innan han tog sitt sista andetag:

”Ju längre jag lever – och särskilt nu när jag tydligt känner att jag nalkas min död – desto större blir min vilja att uttrycka det jag känner starkare än något annat.”

Leo Tolstoj syftar med sina egna ord på ”avståendet från allt motstånd med våld och accepterandet av kärlekens doktrin bortom bortförklaringar.” ”Kärleken … är livets högsta och i djupare mening enda lag.” ”Varje användande av våld är oförenligt med kärlek”.

Tolstoj förundras över hur ett stort land som Indien med två hundra miljoner invånare kunde låta sig koloniseras av ett brittiskt kommersiellt företag. Han skriver:

”När människor lever i enlighet med de kärlekens lagar som lever i deras hjärtan och är uppenbara för dem, vilket utesluter varje användning av våld kan inte längre några hundra förslava miljoner, inte heller kan miljoner förslava en enda individ.

Fotnot: Letters from One: Correspondence (and more) of Leo Tolstoy and Mohandas Gandhi; including ‘Letter to a Hindu’ kan köpas som ebook via Amazon för $3 här.

I sin introduktion till Tolstojs ”A Letter to a Hindu” skriver Mahatma Gandhi:

INTRODUCTION

The letter printed below is a translation of Tolstoy’s letter written in Russian in reply to one from the Editor of Free Hindustan. After having passed from hand to hand, this letter at last came into my possession through a friend who asked me, as one much interested in Tolstoy’s writings, whether I thought it worth publishing. I at once replied in the affirmative, and told him I should translate it myself into Gujarati and induce others’ to translate and publish it in various Indian vernaculars.

The letter as received by me was a type-written copy. It was therefore referred to the author, who confirmed it as his and kindly granted me permission to print it.

To me, as a humble follower of that great teacher whom I have long looked upon as one of my guides, it is a matter of honour to be connected with the publication of his letter, such especially as the one which is now being given to the world.

It is a mere statement of fact to say that every Indian, whether he owns up to it or not, has national aspirations. But there are as many opinions as there are Indian nationalists as to the exact meaning of that aspiration, and more especially as to the methods to be used to attain the end.

One of the accepted and ’time-honoured’ methods to attain the end is that of violence. The assassination of Sir Curzon Wylie was an illustration of that method in its worst and most detestable form. Tolstoy’s life has been devoted to replacing the method of violence for removing tyranny or securing reform by the method of non-resistance to evil. He would meet hatred expressed in violence by love expressed in self-suffering. He admits of no exception to whittle down this great and divine law of love. He applies it to all the problems that trouble mankind.

When a man like Tolstoy, one of the clearest thinkers in the western world, one of the greatest writers, one who as a soldier has known what violence is and what it can do, condemns Japan for having blindly followed the law of modern science, falsely so-called, and fears for that country ’the greatest calamities’, it is for us to pause and consider whether, in our impatience of English rule, we do not want to replace one evil by another and a worse. India, which is the nursery of the great faiths of the world, will cease to be nationalist India, whatever else she may become, when she goes through the process of civilization in the shape of reproduction on that sacred soil of gun factories and the hateful industrialism which has reduced the people of Europe to a state of slavery, and all but stifled among them the best instincts which are the heritage of the human family.

If we do not want the English in India we must pay the price. Tolstoy indicates it. ’Do not resist evil, but also do not yourselves participate in evil—in the violent deeds of the administration of the law courts, the collection of taxes and, what is more important, of the soldiers, and no one in the world will enslave you’, passionately declares the sage of Yasnaya Polyana. Who can question the truth of what he says in the following: ’A commercial company enslaved a nation comprising two hundred millions. Tell this to a man free from superstition and he will fail to grasp what these words mean. What does it mean that thirty thousand people, not athletes, but rather weak and ordinary people, have enslaved two hundred millions of vigorous, clever, capable, freedom-loving people? Do not the figures make it clear that not the English, but the Indians, have enslaved themselves?’

One need not accept all that Tolstoy says—some of his facts are not accurately stated—to realize the central truth of his indictment of the present system, which is to understand and act upon the irresistible power of the soul over the body, of love, which is an attribute of the soul, over the brute or body force generated by the stirring in us of evil passions.

There is no doubt that there is nothing new in what Tolstoy preaches. But his presentation of the old truth is refreshingly forceful. His logic is unassailable. And above all he endeavours to practise what he preaches. He preaches to convince. He is sincere and in earnest. He commands attention.

[19th November, 1909] M. K. GANDHI