Etikettarkiv: Jan Guillou

Irene Svenonius: TRUMP PÅ SVENSKA i sjukvården

Stockholms finansregionråd  Irene Svenonius (M) beklagade nyligen att Trump förlorade valet och twittrade ”Må nu republikanerna ta senaten och huset, så att inte politiken går fööör långt åt vänster” (Twitter). Foto: FOTO: EMMA-SOFIA OLSSON/SVD/TT

Härförleden beklagade Stockholms finansregionråd  Irene Svenonius (M) att Donald Trump förlorade det amerikanska presidentvalet: ”Må nu republikanerna ta senaten och huset, så att inte politiken går fööör långt åt vänster” (Twitter).

Moderata Irene Svenonius är en av få svenska politiker utanför Sverigedemokraterna som aktivt sympatiserat med Donald Trump.

I sin krönika i söndagens Aftonbladet betecknar Jan Guillou henne som Sveriges mest inflytelserika sjukvårdspolitiker. Han tycker att det är skrämmande att hon sympatiserar med de amerikanska republikanerna, vars ”sjukvårdspolitik” (som måste sättas inom citationstecken) under Trumps presidentskap i huvudsak gått ut på att slå sönder Obamacare och därmed beröva flera tiotals miljoner ”mindre bemedlade” amerikaner möjlighet till subventionerad eller fri sjukvård.

I det amerikanska klassamhället har fortfarande stora grupper ingen ekonomisk möjlighet att söka sjukvård annat än vid närmast livshotande akuta tillstånd. En diagnos på en svår sjukdom som cancer är den vanligaste orsaken till personlig konkurs i USA. Den privatiserade vården som leder till stora förtjänster för försäkringsbolag och vårdföretag är en skam för landet som modern demokrati.

Att en person som Svenonius ställer sig bakom Trumps försök att förstöra Obamacare borde diskvalificera henne från varje form av sjukvårdspolitiska uppdrag.

I en ledare i Aftonbladet skrev i förra veckan Jonna Sima om två aktuella svenska rapporter som tecknar en dyster bild av hur den privata vården snabbt växer fram i Sverige. Tankesmedjan Katalys beskriver konsekvenserna av att var tionde vuxen svensk i dag har tecknat en privat vårdförsäkring. Det skapas gräddfiler som borde bryta mot hälso- och sjukvårdslagen stadgar att vård ska ges ”på lika villkor för hela befolkningen”. 

Så kan svensk demokratisk sjukvård steg för steg amerikaniseras med destruktiva konsekvenser för den allmänna vården.

Guillou skriver vidare:  ”Gång på gång lovade Trump sina hängivna åskådarmassor att avskaffa ”Obamacare”. Och möttes var gång av ett stormande jubel. Få ting är nämligen så förhatligt för nutidens republikaner som tanken på fri sjukvård. Eftersom det skulle innebära att vilken fattig och till och med svart jäkel som helst skulle kunna få sjukvård på samma villkor som en rik eller vit person. Vilket alltså vore ”kommunism”, eller än värre ”socialistisk kommunism”.”

Som finansregionråd i Stockholm är Svenonius ansvarig för såväl korruptionsskandalen Nya Karolinska, världens dyraste sjukhus, som den under 14 år idogt privatiserade och försämrade sjukvården i Stockholm.

I en blogg för en vecka sedan berättade jag om hur samma Svenonius handskades lättsamt med vårdmiljoner när hon utan att frågan stod på dagordningen på ett möte klubbade igenom ett köp på en kvarts miljard av skyddsutrustning, främst andningsskydd, köpt av ett företag som dessutom hade regionens uppdrag att testa och även döma ut konkurrenters andningsskydd.

Om de så kallade nationellt konservativa partierna, M, KD och SD, tar makten vid valet 2022 kan Irene Svenonius förmodligen räkna med att få politiskt nationellt ansvar för sjukvårdsfrågor i Sverige. Väntar oss i så fall en Trump på svenska? Risken är överhängande.

Den vanartige Jan Myrdal

Jan Myrdal står för ett av de mest representerade författarskapen av en ännu levande svensk författare i Kungliga Bibliotekets samlingar, slog Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie fast, i ett föredrag på ett heldagsseminarium på ABF-huset i Stockholm under den gångna helgen. Han räknade till 463 JanMyrdal-träffar. När jag söker på Libris katalog får jag 671 träffar. 

Titeln på seminariet varDen vanartige Jan Myrdal”, en formulering som Jan Guillou lanserat, han fanns också bland dagens talare och bekände att det tog honom tjugo år att frigöra sig från Myrdals agitatoriska stil och hitta ett eget tilltal.

– Jan Myrdals agitation förde oss framåt. Veckans viktigaste stund var när Aftonbladets söndagsnummer kommit med JM:s krönika ”Skriftställning”.

Den vanartige själv fanns på plats. Skriftställaren fyller i sommar 92, men har inga planer på att sluta skriva. Tvärtom. En viktig anledning till seminariet var lanseringen av en ny bok, ”Ett andra anstånd”.

I dedikationen till boken skriver författaren:

”Här ett försök att skriva med uppriktighet!”

Det är en ambition som med kombinationen av det ödmjuka ”försök” och det högt ställda målet om ”uppriktighet” gör mig som läsare genuint nyfiken och uppmuntrad.

Boken har kommit till under tre år, från 2015 då Jan Myrdal hamnade på Karlskoga lasarett, drabbad av livshotande sepsis. Men med tur och skickliga läkare överlevde han och fick ”ett andra anstånd”, som han använt till ”att skamlöst skala jaget. Och göra det i sin tid.”

Men åter till seminariet. Mats Svegfors, mångårig chefredaktör och också landshövding i Västmanlands län inledde vänsällt:

– För mig är Jan Myrdal en person som lever med politiken. Under tjugo år skrev jag själv i Svenskan mest varje dag och jag känner igen Myrdals uppgående i själva skrivandet. Hans Jagböcker tillhör svensk litteraturhistoria och jag är övertygad om att de kommer att utsättas för arkeologiska undersökningar för att bättre förstå vår tid.

Svegfors citerade Jan Myrdal:

”Om jag vaknar en morgon och känner att jag har samma åsikter som dagen innan, då har jag blivit en gallerskakare, fången i min egen åsiktsvärld.”

– Om man tar skrivandet på allvar kan man inte skriva det man redan skrivit. Att skriva är att tänka.

Håkan Bravinger, poet och förläggare på Norstedts som gett ut ”Ett andra anstånd”, mindes hur Myrdal för fyrtio år sedan ”lämnade Norstedts förlag med hög röst” men att han nu kommit tillbaka.

– Det som berörde mig särskilt när jag läste manuset var hans sätt att klarsynt skildra åldrandet och våga göra sig obekväm gentemot det egna jaget.

– När jag fick manuset varnade Jan mig, ”det är mycket sex” i den. Jo, men också om sorg, särskilt saknaden efter Gun Kessle, och om ensamhet.

– Jan Myrdal är en stilist i bäst mening, tankarna är svåra, meningarna enkla.

Andra inlägg under dagen belyste olika sidor i Jan Myrdals författarskap. Litteraturforskaren Anton Honkonen talade också om Jagsviten, ”… med de romanerna skrev Jan Myrdal in sig i svensk litteraturhistoria”. Hans O Sjöström talade om Jan Myrdals krönikor ”Söndagsmorgnar”, Jan Käll om hans filmer och dramatik. 

Från Kolkata (tidigare Calcutta) hade Myrdals indiske förläggare Subrata Das kommit till Stockholm och talade under ett pass om Indien och Kina. Också jag deltog genom att tala om Myrdal och Indien. Gun Lauritzson, doktorand i ekonomisk historia, berättade om sitt besök i Myrdals kinesiska by Liu Lin, 56 år senare.

En del av dagen belyste Myrdals politiska ställningstaganden. Tobias Hübinette, forskare vid Karlstads universitet, talade om Myrdals syn på rasism och fascism. Historikern och författaren Anders Björnsson placerade Myrdal bland andra europeiska intellektuella som Heinrich Mann, Emil Zola och Karl Krauss. Prästen Dag Sandahl behandlade Jan Myrdal och Luther.

Jan Myrdal fick ordet till sist. Han berörde bland annat den franska revolutionen.

– Vi ska inte minnas Robespierre för giljotinen utan för det han skrev om de mänskliga rättigheterna. Det var han som slog fast att samhället har en skyldighet att bistå alla medborgare och som också betonade arbetets roll. Det påminner om efterkrigstidens s-program. Men jag har aldrig hört någon socialdemokrat nämna det …

Fotnot: Mera om seminariet och dess inlägg på www.lindelof.nu

Länkar till texter av Jan Myrdal finns fritt på www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal.html

Bilden: Jan Myrdal reder ut begreppen på seminariets eftersits på Restaurang Hubertus.