Ojämlikhet var nyligen temat för ett av den brittiska tidskriften The Economists nummer (30 nov 2019).
Sverige lyftes fram speciellt i en sidoartikel under rubriken ”In the rich man’s world” med underrubriken ”Där miljardärer är överraskande populära”-
I Sverige finns en miljardär per 250 000 invånare, vilket är en av de högsta siffrorna i världen. Sverige har också blivit ett av världens mest ojämlika länder när det gäller fördelningen av rikedomar, slår tidningen fast.
Bara i skatteparadis som Cypern och Monaco eller i korrupta ekonomier som Ryssland och Georgien finns det större andel superrika än i Sverige.
The Economist citerar Timbros Janerik Larsson, som säger att det i Sverige inte finns någon debatt om att höja skatterna för de superrika, till skillnad från i USA och Storbritannien.
Tidskriften påpekar vidare att arvsskatten i Sverige avskaffades 2005 och förmögenhetsskatten 2007, den senare hade då funnits sedan 2011. Ingvar Kamprad som flyttade (”flydde”, skriver The Economist) till Schweiz 1977 för att undkomma dessa skatter återvände när de avskaffats.
The Economist utgår från den franske ekonomen Thomas Pikkety och en studio av honom från 2008. I den utgår han från hur samhällets 1% rikaste som tjuvar hade berikar sig på de 99 procentens bekostnad. Pikettys forskning gav Occupy Wall Street sitt språk.
I Dagens ETC skriver Sven-Eric Liedman om hur Sverige från 1900-talets början till omkring 1980 genom folklig mobilisering genomförde en omvälvande utveckling mot det hyggligt jämlika samhälle, som sedan dess raserats i stor fart. Liedmans utgångspunkt är likaså Thomas Piketty och särskilt hans nya storverk Kapital och Ideologi.
Piketty ser hur roten till det onda i mycket bottnar i synen på privat egendom, som i liberala och konservativa kretsar omges med religiös vördnad. Liedman skriver:
”En miljardär är i sig en vandrande meningslöshet. Han måste fylla alla sina nollor med någon sorts mening och griper då till en vidskeplig motivering för sin måttlösa rikedom. Allt må släpas i smutsen, bara inte den rikedom som han ser som själva sitt existensberättigande.”
Piketty vill återskapa det skattesystem som inrättades i USA inte minst efter andra världskriget, med starkt progressiva skatter, även på förmögenhet, arv och fastigheter. Skattepengarna skulle kunna användas för att skapa ett rättvisare samhälle.
Det låter utmärkt, skriver Sven-Eric Liedman och suckar samtidigt: ”Men hur kommer vi dit?
Den ”folkliga mobilisering” som Piketty prisar 1900-talets Sverige för kan inte trollas fram i en handvändning. Samhällets allt djupare skuggsidor tycks idag snarare trigga igång främlingshat än vrede mot de ekonomiska orättvisorna. Klimatet och miljön, dessa ödesfrågor, har kommit i skuggan av vissa typer av kriminalitet.
Bara ett envetet, tålmodigt upplysningsarbete kan förändra situationen. Hindren är många, motståndet stort.
Men vi ger inte upp!”
