Etikettarkiv: Helsingborgs Konstförening

Vår Salong på Kulturhotellet

Vernissage av Vår salong på Kulturhotellet. Längst till vänster, konstnären Carolina Falkholt, enväldig jurydomare, och kulturredaktionens Johan Malmberg.

Under femton år har Helsingborgs Dagblads kulturredaktion bjudit in regionens konstnärer till ”Vår salong”, en enmannajurybedömd utställning där utvalda verk publicerats och kommenterats på kultursidorna i papperstidningen och på tidningens hemsida.

I år har ”Vår salong” fått en ny dimension genom att fyrtio av de insända 700 konstverken också (till den 13 juli) visas på en fysisk utställning på Kulturhotellet på Södergatan i Helsingborg.

Under lördagens synnerligen välbesökta vernissage hälsade HD:s chefredaktör Jonas Kanje välkommen innan kulturredaktionens Johan Malmberg tillsammans med Carolina Falkholt, enväldig jurydomare, presenterade utställningen, flera gånger tillsammans med närvarande konstnärer som introducerade sina verk.

Det blev en fin konstupplevelse och en påminnelse om att det i Helsingborg och NV-Skåne med många aktiva konstnärer finns ett i hög grad levande konstintresse. 

Kulturhotellet i Helsingborg fyller verkligen en viktig funktion i Helsingborgs konst- och kulturliv, tillsammans med Helsingborgs konstförenings Galleri Konsten på Kopparmöllegatan, där i dag söndag 2/6 vårens sista utställning har Finissage, Kerstin Dahl Noréns fina Recircle, med tuschteckningar och skulpturer i sten, brons och betong.

Ändå är avsaknaden av en konsthall i Helsingborg djupt bekymmersam. I nära 75 år fungerade Vikingsbergsmuseet i parken med samma namn som konsthall, fram till dess att Dunkers invigdes. En årlig höjdpunkt där var jurybedömda Vårsalongen, där regionens konstnärer visade sina arbeten med förgrundsfigurer som Lennart Rosensohn, Bengt Ossler, Gustav Arne och förstås många andra.

På den tiden fanns också en rad utmärkta privata konstgallerier som komplement.

I dag omges konsten i Helsingborg av ett stort mörker. Aktiva konstnärer har få eller inga möjligheter att ställa ut. 

Förutom Malmö har en rad skånska grannstäder satsat på väl fungerande konsthallar, som Höganäs, Landskrona, Lund och Kristianstad. Men inte Helsingborg. Varför??

2004 bjöd HD:s kulturredaktion, på initiativ av kulturchefen Gunnar Bergdahl, in till Vår salong (särskrivet) – en tradition som positivt nog lever vidare och nu genom utställningen på Kulturhotellet går in i en ny andning. 

Fotnot: På Helsingborgs kommuns hemsida kan man under ett avsnitt om parker läsa om Vikingsbergsparken. Där nämns i förbifarten också Vikingsbergsvillan:

”Den gamla huvudbyggnaden är skyddad som byggnadsminne och är idag förskola men har under åren bland annat använts som konstmuseum. Den gamla trädgårdsmästarvillan, som du hittar i parkens östra del, fungerar idag som fritidshem.”

Det är en besynnerlig officiell historieskrivning. Vikingsbergs konstmuseum invigdes 1929 och pågick till 2001. Varför vill helsingborg.se skriva om historien?

https://helsingborg.se/uppleva-och-gora/friluftsliv-och-motion/parker-och-gronomrade/vikingsbergsparken/mer-om-vikingsbergsparken/

Helsingborg – mötesplats för nordisk kultur

I förra veckan avled Arne Johansson som under decennier drev tanken på Helsingborg som en mötesplats för nordisk kultur. Hur vore det att i Arne Johanssons anda göra ett nytt försök att ge Helsingborg en nordisk identitet?

För oss som växt upp i Helsingborg var staden länge framförallt en gränsstad, i skärningspunkten mellan det svenska och det danska. Efter Berlinmurens fall och det kalla krigets slut 1989 följde Schengenavtalet ur tanken om ett gränslöst och fredligt Europa – och snart försvann allt vad gränskontroller heter i HH-städerna. I samma veva byggdes Öresundsbron.

För Helsingborgs del innebar det att stan förlorade sin identitet som gränsstad. Visserligen satsade staden på kunskap och kultur kring millennieskiftet (Campus och Dunkers), men det var föga uthålligt.

Under decennier drev Arne Johansson som ordförande i Föreningen Norden i Helsingborg tanken på Helsingborg som en mötesplats för nordisk kultur. Vid mitten av 1990-talet drog han igång de Nordiska Bokdagarna i Helsingborg. Många av de främsta nordiska författarna kom under åren till stan, föreläste, samtalade och signerade böcker någon gång i början av november.

Som en i marginalen av bokdagarnas inre krets fick jag ibland följa med på efterföljande gåsmiddagar, vilket innebar en kvälls samvaro med Suzanne Brøgger, Märta Tikkanen, den finske poeten Claes Andersson och många andra. Och Arne prisade dem alla med vackra tal – och de som kom fjärran ifrån läppjade med förtjusad förfäran på blodig svartsoppa. Mötet med oförlikneliga danska poeten Inger Christensen glömmer jag aldrig.

Ur de nordiska bokdagarna föddes Samtal på Dunkers, som blivit en institution, med timslånga samtal med både författare och andra kulturpersonligheter.

Mera kortlivade blev de Nordiska filmdagarna i Helsingborg, kanske inte minst därför att man från kommunens sida saknade känsla och engagemang för vad satsningen skulle kunna ha betytt för staden.

Helsingborgs Dagblad har övertagit Bokens dag och gör det på sitt vis, utan nordiskt perspektiv.

Nu finns Arne inte längre bland oss efter att ha avlidit förra veckan. Han var en klippa inte bara i Helsingborgs kulturliv utan också i uppväxtårens Klippan. Med sin entusiasm och envishet förkroppsligade han den nordiska tanken

Hur vore det att i Arne Johanssons anda göra ett nytt försök att ge Helsingborg en nordisk identitet?

Helsingborgs konstförening arbetar i den traditionen och öppnar i november för andra gången en Nordisk salong på Dunkers. Hur vore det med en återkommande nordisk skulpturfestival i Sofieroparken? Och förstås nya Nordiska filmdagar, en minifestival med möjlighet att växa i en tid när bara en bråkdel av all film som produceras i de nordiska grannländerna når svenska biografer.

Bilden: Nordiska Bokens dag 2013 i Helsingör med bland andra Jan Guillou och (t h) samtalsledaren Per Johansson.

Fotnot: Johan Malmberg porträtterade i lördags Arne Johansson på HD:s kultursida .