Folkets hus över hela Sverige har drabbats hårt av coronakrisen, skriver Svenska Dagbladet som under den gånga helgen ägnade sex sidor av kulturbilagan åt att belysa ”en folkrörelse i gungning”. I 130 år har Folkets hus över hela landet varit en självklar mötesplats, först för arbetarrörelsen, senare för hela samhällen. 2020 är allt hotat.

När restriktionerna för social samvaro infördes i mars 2020 försvann upp till 95 procent av bokningarna på landets Folkets hus. Fast anställd personal permitterades, varslades eller sades upp.

Redan i april sände Calle Nathanson, Vd för Folkets Hus och Parker ut ett nödrop:

”Folkets Hus och folkparker runt om i hela Sverige sänder nu ut sina nödrop till landets kommun- och regionpolitiker. Denna oersättliga del i samhällets infrastruktur för kultur, möten, diskussioner och demokrati riskerar att gå under om riktat ekonomiskt stöd uteblir.

Coronapandemins konsekvenser har slagit hårt mot hela samhället och inte minst drabbat kultur- och mötessektorn. Folkets Hus och Parker samlar 500 medlemsföreningar som bevittnar det allvarliga statusläget på sina respektive orter. Intäktsbortfallet är mycket omfattande.”

Nathansons text var verkligen ett nödrop. Och sedan han skrev den har inget blivit bättre, tvärtom. Nathanson menade att om lokala och regionala politiker inget gjorde ”riskerar vårt land en långsiktig och allvarlig försvagning av kulturens infrastruktur lokalt, regionalt och nationellt. Den ekonomiska kris vi nu ser, är för stor för att vi ska kunna fortsätta många veckor till. Läget är akut.”

Folkets Hus och Parker har varit en klippa i Sveriges kulturliv, inte minst genom engagemanget i alla lokala Folkets hus-möteplatser, särskilt viktiga på mindre orter.

I Helsingborg fanns ett av landets äldsta Folkets hus, med en dramatisk lokal sekellång historia. Två moderata småpåvar i staden vägrade att ge ABF det tidigare årliga stödet på under en miljon, ”vi ska inte stödja arbetarrörelsens stormtrupper” sa den ena av dem på ett politiskt möte. Resultat blev att Folkets hus med bl a den k-märkta A-salen såldes och privatiserades.

Därmed miste den utsatta och diskriminerade stadsdelen Söder sin självklara mötesplats. Mängder av föreningar blev hemlösa. Bland dem ironiskt nog Stumpenensemblen, de hemlösas teater, som på nåder fått tillgång till B-salen för några uppsättningar.

Samtidigt som många kulturföreningars mötesplats Folkets hus försvann byggde staden (för Dunkerpengar) Arenan som går med tiotals miljoner i förlust vare år. Staden betalar självklart utan att tala om stormtrupper.

Samma organisation, Folkets Hus och parker, driver också Röda Kvarn-biografen i Helsingborg, som förstås drabbats av stora ekonomiska bortfall till följd av krisen. Vad händer med välfungerande Röda Kvarn nu, undrar jag, en av Sveriges äldsta biografer.

Åter till den nationella krisen för Folkets hus-rörelsen. För Stockholms till ytan största Folkets hus, i Bagarmossen, utgör intäktstappet 150 000 kronor i månaden, skriver Svenskan. Kommer huset att överleva krisen?

Tidningen intervjuar chefen för Folkets hus i Rinkeby, 26-åriga Amal Omar, uppväxt i Landskrona. På frågan vad hennes Folkets hus betyder i samhället svarar hon:

”– Det är ett hus för medborgarna i området, där du kan komma in och vara del av en hel process. Vi anpassar alla våra verksamheter utifrån de behov som finns. Vi gör ingenting bara för att vi tycker att det ska göras.

En vanlig vecka omfattar verksamheten i Rinkeby Folkets hus kod och programmering för barn och unga, läxhjälp, träningsgrupp för tonårstjejer, digital hjälp för äldre och utrikesfödda och månadsvisa evenemang som nätverksträffen Byns brunch och samtalsserien Byn never talks, där lokala profiler möter aktörer inom områden som tech, film och sociala frågor. Ibland har man cykelverkstad, konstutställningar och loppis.”

Folkets Hus och parkers roll i det svenska kulturlivet kan inte överskattas. När nu staten under krisen gått in och hjälpt både företag och kulturlivet borde den partipolitiska organisationens säkrade framtid vara högprioriterad på alla vis.