Ungefär hälften av alla som avlidit i covid-19-pandemin har dött på landets äldreboende. Medan åtgärderna i samhället varit framgångsrika, kanske med undantag i Stockholm, har äldreboendena kommit i fokus på ett kusligt sätt.

I några städer har extremt höga dödssiffror noterats inom enskilda av äldreomsorgens boende, Stockholm och Helsingborg är två av dem. Det har varit ytterst oroande, i synnerhet därför att de politiskt ansvariga i båda städerna inte har informerat tydligt, vilket skapat rädslor och fasa. Vem kan man lite på om de ytterst ansvariga tiger? Dessutom har de ansvariga politikerna ingen självinsikt, då det gäller nödvändigheten av ärlig och trovärdig information.

Argumenten för att förklara orsaken har varierat. Den allra viktigaste anledningen har tyvärr inte blivit tydlig för alla, äldreomsorgens dramatiska nedskärningar de senaste tjugo åren. 2001 bodde 118 000 personer i särskilda boenden, enligt Socialstyrelsen. 2019 hade antalet minskat till under 82 000, eller över 30 procent. Detta till trots av ökad medellivslängd och stigande befolkning.

Det innebär att det är väldigt mycket svårare för äldre att få plats på boenden. Den som till slut får plats är äldre och sjukare än tidigare. 

Dessutom ligger ansvaret på kommunerna, som har mycket mindre möjligheter än staten att göra något åt äldreomsorgens nedmontering. 

Kommuner med liten och krympande befolkning, och till som en följd minskade skatteintäkter, lägger nu ner äldreboenden. En sådan kommun är västerbottniska Vindeln med 5 423 invånare. Kommunen förväntas få ett underskott på 25 – 30 miljoner och lägger nu ner två av tre äldreboenden.

I Stockholm finns i dag 60 vårdgivare, mot tidigare 120. ”Det finns ingen ordentlig kvalitetskontroll av dem”, skrev nyligen Gunnar Wesslén i Dagens Etc.

Han slog också fast att det enda som kan förändra situationen är en ”ordentlig upprustning av äldrevården. Det handlar om en mängd fler anställda, avskaffande av timanställningar, högre medicinsk kompetens, vidareutbildning av personal och adekvata utrustningar.

Det kommer att kosta pengar, mycket pengar och i hög grad statliga pengar, men det är nödvändigt …”.

Region Stockholm införde redan i mars riktlinjer för att prioritera bort avancerad vård för äldreboenden, skriver Florencia Rovira Torres i Dagens Etc.

För att undvika att hamna i ett katastrofläge prioriterade man bort vård för vissa patienter, förklarar enhetschefen för hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm, Christoffer Bernsköld.

Laura Fratiglioni, prisbelönt professor i geriatrisk epidemiologi vid Karolinska Institutet och en av världens främsta forskare på demens och multisjuklighet ifrågasätter starkt reglerna:

– Är äldreboenden verkligen den rätta platsen att vårda multisjuka covid-19-patienter? Kan man verkligen garantera bra vård och samtidigt ett skydd för personal och andra boenden?