Turerna kring Öresundskraft, Helsingborgs kommunalt ägda energiverk, ska granskas externt, skriver Helsingborgs Dagblad och ställer i rubriken frågan: ”Har allt gått rätt till?”
Nejsidan vid folkomröstningen den 12 januari om stadens planerade försäljning av det kommunala energibolaget Öresundskraft slutade med ett rungande nej. Med ett valdeltagande på över 50 procent (högt för en lokal folkomröstning) segrade nejsidan med oslagbara 96,4 procent av rösterna.
Det fanns många orsaker till detta nej till stadens styrande politiker. Det handlade om sakfrågan, att det var en dålig affär för Helsingborgs stad. Varför skulle annars ett statligt pensionsbolag vara berett att lägga 12,4 miljarder på ett köp av Örersundskraft, om det inte sågs som en mycket säker långsiktig placering? Det handlade också i hög grad om det framtida miljöarbetet i staden.
Det här skulle bli den största affären i Helsingborgs historia. Den började planeras hösten 2018 kort tid före valet. Vem visste vad som skedde? Varför informerades inte väljarna? Det har hävdats att bara tjänstemän drog igång projektet – och att dessa utan anbud kontrakterade två extremt dyra konsultfirmor för att hantera försäljningen. Vem agerade, vem var informerad, varför fick väljarna i valet inte förhålla sig till planerna?
Varför valde man att anlita det amerikanska konsultbolaget A&M, Alvarez&Marsal, där den ledande personen för uppdraget i Helsingborg är återkommande politisk kommentator i Trumpvänliga ultrakonservativa Fox News??
A&M har ett förflutet som får mig att känna rysningar. Det handlar om L&M alltså Lehman Brothers konkurs. Wall Street Journal rapporterade.
När den ökända amerikanska banken Lehman Brothers kollapsade 2008 ledde det som bekant till en internationell ekonomisk kris. Konsultfirman A&M var länge engagerad i kraschen. Man tog hyggligt betalt, kan man säga. Jag har sett uppgifter på fem miljarder kronor. Kanske gjorde man ett bra jobb, vad vet jag. Men klivet från Lehman Brothers till Öresundskraft är trots allt ganska långt.
Kommunstyrelsens ordförande moderate Peter Danielsson har i andra sammanhang behandlat kommunen som sitt privatägda företag. Var han verkligen som hävdats ovetande om det som skedde? Vilken roll spelade stadsdirektören Palle Lundberg? Kan en stadsdirektör spendera tiotals miljoner på konsulter utan att informera kommunstyrelsens ordförande?
Frågorna står som spön i backen när jag i minnet går igenom turerna kring försäljningen och känner att min upprördhet bara tilltar. Men Peter Danielsson kallar i HD den kritik som blåst som en orkan och som visade sig i valresultatet, de 96,4 procenten nej, för ett ”misstänkliggörande”.
– Vi vill inte att det ens ska kunna hävdas att vi försökt mörka något. För vi har inget att dölja. Nu får vi en extern utredning också, och det är väl bra i så fall, säger han.
”Är väl bra”, säger Danielsson. Jo man tackar. Som politiker borde hans karriär i Helsingborg vara över med den här skandalösa affären.
Stadsdirektören Palle Lundberg stod bakom beslutet att säga nej till att släppa fram Folkinitiativets Bert Alfsons förslag på en extern granskning av Öresundskraftsaffären, skrev Helsingborgs Dagblad i mars, se min kommentar i en blogg här.
”Stadsdirektören stoppar granskning av sig själv i Öresundskraftsaffären” var min rubrik i sammanhanget.
Politiker som agerar så brukar inte bli långvariga på sina positioner och stämplas som demokratifientliga. Detsamma borde gälla stadsdirektörer.
Det är sannerligen tid för en rejäl extern granskning inte minst av de båda nämnda herrarna men av hela den politiska processen när en klick politiker/tjänstemän under stort hemlighetsmakeri satte sprätt på så där 25 – 30 miljoner på konsulter och var noga med att inget skulle läcka ut i den lokala valdebatten. Och hur man var beredd att genomföra en mångmiljardaffär utan att informera helsingborgarna. Förskingring skulle nog somliga kalla ambitionerna.
Ytterst var det frågan om grova brister i den lokala demokratin, som utformningen av den första valsedeln, en partsinlaga, valet av valdag alldeles efter nyårshelgen, uppmaningarna från ledande politiker till folk att inte rösta i folkomröstningen och oviljan från de som drev frågan att delta i något som helst valdebatt inför folkomröstningen.
Låt oss nu sätta vårt hopp till att den externa granskningen en gång för alla skingrar rökridåer och ger helsingborgarna sanningen och inget annat än sanningen.
Efter de 96,4 procentens enade front mot försäljningen är allt annat orimligt.
