Konstskandalen i Helsingborg

th_r_20081204163358_276

Helsingborg är en av få svenska medelstora städer där verksamma konstnärer saknar möjlighet att ställa ut.

Bildkonsten har försvunnit från Helsingborg. Nästan inga privata gallerier finns kvar. Vikingsberg, som under så många år var ett väl fungerande konstmuseum är förskola. De konstnärer som ville använda lokalerna där till ett konstnärsstyrt galleri fick inget gehör. På Dunkers ska det vara familjevänligt och fotografiskt.

Hur kan en stad som Helsingborg leva utan konst? Hur tänker de som styr? Varför är det nattsvart för konsten i Helsingborg när konsten lever i grannstäder som Landskrona och Höganäs? Hur känns det för alla de konstnärer som verkar i NV-Skåne och i Helsingborg, ”staden för den som vill något”? Inte för den konstnär som vill ställa ut, som vill försöka leva på sin konst.

För ett år sedan fick dock miljöpartiets Lars Dalesjö kulturnämnden bakom sig på ett möte den 10.4.14 med ett uttalande om att ”bildkonsten bör få större utrymme på Dunkers kulturhus”. Rangvi Cimmerbeck (S), Karin Forsell (SD), Kenneth Pettersson (KD) och Olle Assarsson (FP) yrkade alla bifall till Dalesjös yttrande.

Det gjorde däremot inte nämndens dåvarande ordförande den högtflygande moderate Mats Sander, som inte verkar vara så konstintresserad precis. Han drog tillbaka sitt förslag och protesterade (surt verkar det) med en anteckning till protokollet, protokollsbilaga 2, § 44.

Sedan dess har snart ett år gått. Konsten är fortfarande satt på undantag i millenniets värsta konstskandal i Helsingborg. Och Dunkers kulturhus, en utmärkt lokal för konst, står utan chef.

Fotnot: Bilden ovan, ”Bibliskt motiv” av Lennart Rosensohn (1918-94), nationellt känd helsingborgskonstnär som ofta ställde ut i Helsingborg och på andra ställen.

En reaktion på ”Konstskandalen i Helsingborg”

  1. Jag tänker på alla de konstnärer som var aktiva för ca 25 år sedan. KROare Medlemmarna i Nordvästen. Hur har dom det med sin konst och sin pension? Var finns de nu? Hur många av dem lever på sin konst? De genomfördes med stor pompa och ståt utställningsersättning. Inte ens det funkar ju. Fråga kulturbyråkraterna om det blev pengar över till detta. Hur många har gett upp? Vore intressant med en inventering av gamla konstnärer var dom finns och vad de tycker om konstlivet. De som är tillräckligt gamla har väl tappat intresset av att hålla skenet uppe och borde kunna säga vad de tycker utan att ha något att förlora. Tyvärr var nog tanken att det fanns för många konstnärer och att de skulle reduceras och det är väl det som nu är genomfört. Så sett kan de ju bespara sej dyra kultur skolor för tanken är väl att endast skapa ett lagom kulturintresse. Ve den som tar det på allvar……

Kommentarer är stängda.