Sverige deltar i den största Natoövningen på decennier i norra och östra Norge, nära svenskt territorium. I den gånga helgen transporterades stora kolonner av Natostridsvagnar genom Sverige.
Under det gångna veckoslutet rullade långa karavaner av militärfordon genom södra Sverige, de flesta över Öresundsbron och sedan E6:an norrut. Målet är Norge och den väldiga Natoövningen Trident Juncture 18, som inleds i nästa vecka och pågår från 25 oktober till 7 november. Försvaret uppger inte hur många fordon som passerar Sverige.
50 000 soldater från alla 29 Natoländerna och från Sverige och Finland deltar i vad som av Nato betecknats som organisationens största övning på flera decennier. Den kommer att äga rum främst i norra och östra Norge, inte långt från svenskt territorium, men också i luften över både Sverige och Finland, samt över norra Atlanten, Island och Östersjön.
150 flygplan, 65 fartyg och 10,000 fordon deltar, enligt Försvarsmakten.
Sveriges deltagande bottnar i den svenska ”solidaritetsförklaringen”:
”Svenska solidaritetsförklaringen innebär att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. (ur utrikesdeklarationen 2018)”.
Den väldiga övningen och Sveriges roll i den har märkligt nog fått begränsad uppmärksamhet i svenska medier.
Det som sker dessa ödesdigra oktoberveckor innebär att Sverige obevekligt sugs allt längre in i Natos intressesfär. Om en borgerlig regering till slut skulle ta makten efter de pågående talmansförhandlingarna kommer ett svenskt Natomedlemskap att ligga högt på agendan.
I en debattartikel nyligen i Svenska Dagbladet prisade försvarsminister Peter Hultqvist (s) den kommande övningen och påstod att övningen ”bidrar till stabiliteten i vår del av Europa och är en nödvändig del av den säkerhetspolitiska balansen”.
Många ser det precis tvärtom. Det som sker nu – på båda sidor – är att Östersjön förvandlas till en militär konfrontationszon mellan Nato och Ryssland. Det är skrämmande.
”Solidaritetsförklaringens” militaristiska formuleringar känns också obehagliga. Sverige har under mer än 200 år som alliansfritt och FN-orienterat land stått utanför krig – och kunnat spela en avgörande roll inte minst för att ta emot flyktingarna från krigen.
Ytterligare reflexioner om Solidaritetsförklaringen i en kommande blogg.