Kafferepet eller Signe Bergqvists Conditori, ett klassiskt Helsingborgsfik med anor tillbaka till 1880-talet, har slagit igen för gott.

Ledig lokal – läser jag i det stor fönstret från det som en gång var Kafferepet, Signe Bergqvist Conditori. Därinnanför har jag ofta suttit och fikat, läst eller skrivit, höjt blicken och sett bort mot Konserthuset och mot St Jörgensplats och det speciella funkishuset där jag bodde i storfamiljen Hälsan under ett för mig viktigt decennium.

Ledig lokal betyder stängd lokal, betyder att Kafferepets tid är över. En plats för reflexion och möten mellan människor har slagit igen för gott.

Utanför ingången till caféet står Lotta Olssons författarskylt och påminner om att Lotta en tid bodde i huset och tillägnade mycken tid på Kafferepet. På minnesplattan läser jag en text hämtad ur Lottas diktsamling ”Skuggor och speglingar”, sonetter som bygger på den grekiska myten om Persefone.

”En gräns, en flod, ett tvekande vid randen. / Hur skall det bli när jag har återvänt? / Ska livet fortgå som om inget hänt? /Blott en väg leder spåren här i sanden.”

Signe Bergqvists konditori grundades av hembakerskan med samma namn på 1880-talet, i ett hus på Kullagatans norra del, läser jag i Helsingborgs stadslexikon. Efter ägarskiften under 1900-talet har namnet till nu levt vidare ”i ett annat legendariskt konditori”, Kafferepet, i hörnhuset Drottninggatan/Roskildegatan. ”Överlevaren Kafferepet står liksom Fahlmans för gammal god kondisatmosfär”, skriver Karl Erik Ander i Stadslexikonet.