Stumpenensemblens  föreställning i söndags av Bengt Bratts och Kent Anderssons Tillståndet var den sista i det privatiserade Folkets hus i Helsingborg. Till sommaren står ”De hemlösas teater” hemlös och utan scen. Hallå kulturnämnden, finns det någon som kan fixa ett härbärge för hemlösa teatrar?

På scenen finns en ring av skor. Innanför den spelar Stumpenensemblen ”Tillståndet”, som skrevs av Bengt Bratt och Kent Andersson för 47 år sedan.

Alltså själva scenen avgränsas av sko-ringen. Utanför den lever människor sina liv, de går i festskor och vardagsskor, där finns barn med barnskor, kvinnor och män, högklackat och gympaskoaktigt.

Innanför ringen lever den krets av människor dramat handlar om, patienter på en psykavdelning. De berättar om sina liv och tillkortakommanden. Här är grabben med hibernal i – och tjejen som skulle ta sitt liv, men ångrade sig och ringde 112.

Den franske filosofen Michel Foucault har skildrat hur samhällen kan bedömas utifrån hur de behandlar sina mest utsatta grupper, de psykiskt sjuka, de som spärrats in i fängelser, de som lever i samhällets marginaler.

I den meningen handlar den ursprungliga pjäsen och Eyvind Andersens iscensättning också om Tilllståndet i landet Sverige, där människovärde alltför ofta har ersatts av marknadsvärde, där patienterna på psyket är råvaror för vinstproducerande vårdbolag som kräver snabbare och billigare diagnoser, i ett samhälle där klyftorna mellan de som har och inte har växer till avgrunder.

I uppsättningen fungerar ringen av skor också som en spelteknisk markering. De som är inne i ringen är med i spelet. De som sitter på stolar utanför väntar på sin nästa entré. I spel, ur spel – i en för publiken synlig teknik.

Stumpenensemblen har länge haft en viktig position i Helsingborgs teaterliv, som stans enda långlivade – och av kommunen ofta styvmoderligt behandlade – fria teatergrupp. Gruppens uppsättningar präglas av ett samhälleligt och medmänskligt engagemang.

Från början talades det om Stumpen som ”de hemlösas teater”. Så är det väl inte i dag. Men många de medverkande har, förmodar jag, speciella livserfarenheter som bidrar till att ge en unik skärpa åt deras sceniska gestaltningar.

Tillståndet är ingen enkel uppsättning. De som medverkar är drivna amatörer men föreställningen är minst av allt amatörmässig. Den ursprungliga textens vassa formuleringar tas tillvara, ”det som piper genom hålen kallas själ”. Här rappas med den äran, varvat med hymner om medicinering och människovärde.

Det är också en föreställning om dagens ”affärsmässigt” drivna vård. Andra akten består av patienternas repetitioner av en cabaret som ska spelas under en fest för att celebrera vårdbolagets börsnotering.

Stumpensemblen har länge hållit till i Folkets Hus B-sal i Helsingborg. ABF sålde den anrika byggnaden sedan den styrande alliansen visat sig helt ointresserad av att rädda ett av Helsingborgs viktigaste kulturarv, det som borde ha förblivit ett kulturellt centrum i stadsdelen Söder.

Det fastighetsbolag som köpte byggnaden har låtit Stumpen fortsätta att verka i B-salen. Men nu är det slut med det. Söndagens föreställning av Tillståndet var den sista av de planerade. Den var också den sista i Folkets hus. Till sommaren ska teatern utrymma lokalerna.

De hemlösas teater står därmed hemlös.

En unik kulturinstitution i Helsingborg saknar scen.

Hallå kulturnämnden, finns det någon som kan fixa ett härbärge för hemlösa teatrar?

Tillståndet. Av Bengt Bratt och Kent Andersson. Regi och bearbetning: Eyvind Andersen. Scenografi: Suzanne Andersson. Medverkande: Jan-Eric Welin, Madeleine Grothén, Monika Pau, Birgitta Mellby, Mari F Persson m fl Spelas i B-salen Folkets Hus Helsingborg t o m 6 maj.

Bilden: Madeleine Grothén som läkaren och Birgitta Mellby som patient i Tillståndet.