Hitler tänkte ofta på USA när han talade om ”lebensraum” och uppskattade att amerikanska nybyggare slaktat miljoner ”rödskinn”, skriver Alex Ross i The New Yorker.

I USA har man haft en omåttlig aptit på böcker, filmer och dokumentärer om Hitler och nazismen, skriver  Alex Ross.

Men fascinationen var ömsesidig. Nazisterna dyrkade många aspekter av samhället i USA,  idrottskulten, Hollywood, gränsens mytologi.

Från ungdomsåren och framöver slukade Adolf Hitler vildavästernböcker av den tyske författaren Karl May.

Hitler kommenterade 1928 uppskattande att vita nybyggare i USA hade slaktat miljoner ”rödskinn” tills dess att bara några hundra tusen överlevde. Hitler tänkte ofta på Amerika när han talade om ”Lebensraum”, den tyska politiken att erövra områden i öster, skriver Ross.

Ross utgår särskilt från en ny bok, skriven av James Q. Whitman, “Hitler’s American Model: The United States and the Making of Nazi Race Law” (Princeton).

Whitman går i sin bok systematiskt igenom hur tyska nazister inspirerades av rasismen i USA. Det framgår inte minst av Hitlers ”Mein Kampf”, där författaren prisar USA som det enda land som genomfört en rasistisk tillämpning av medborgarbegreppet, genom att exkludera olika grupper/”raser”.

I USA har efter det andra världskriget alla diskussioner om amerikanskt inflytande över den tidiga nazismen varit tabu, eftersom Tredje rikets brott definieras om en unik tillämpning av ”den radikala ondskan”.

Men, skriver Alex Ross i The New Yorker, ”det slags ’folkmords-hat’ som vällde fram i Tyskland, hade existerat tidigare. Bara genom att exkludera all nationell inramning kan vi ha en möjlighet att förstå dess själva kärna och ha någon möjlighet att övervinna det”.

Hundratusentals amerikaner stupade i kriget mot Nazityskland. Trots det levde antisemitismen kvar i USA, också riktad mot Holocaust-överlevare, påpekar Ross. General George Patton kritiserade de som efter kriget ville hjälpa flyktingar. ”De är inte mänskliga”. Det gällde särskilt judarna som ”är lägre än djur”.

Donald Trump har ofta jämförts med Hitler, inte minst av nynazister, konstaterar Alex Ross. I en artikel i Vanity Fair 1990  rapporterades att Trump på den tiden ibland hade en bok med Hitlers tal på sitt nattduksbord. Visst finns det likheter, menar Ross, som med svart ironi betonar att skillnaderna ändå är stora: ”En sak är att Hitler hade större disciplin.”

Ross försöker föreställa sig vad en demagog som Hitler skulle kunna ha uträttat i USA. Till sitt förfogade hade han haft miljoner medborgare och fega politiker, värdiga arvtagare till Hindenburg, Brüning, Papen, and Schleicher … Tanken är kuslig.

Fotnot: Bilden på den unge Hitler är från 1922. Foto från Hulton-Deutsch Collection / Corbis / Getty.