Doc Lounge på Röda Kvarn i Helsingborg, med skypeuppkoppling till Belgrad och regissören Mila Turajlic.
Den serbiska filmaren Mila Turajlics ”The other side of everything” med undertiteln ”A political ghost story” visades av ambitiösa Doc Lounge på Röda Kvarn i Helsingborg på onsdagskvällen under en helkväll med Balkanfilm, -mat och –musik. Efter filmvisningen kunde jag via skype intervjua regissören så att vårt samtal visades på bioduken.
Filmen handlar om Milas mamma, Srbijanka Turajlic, vars liv återspeglar Jugoslaviens efterkrigshistoria – och om familjens stora lägenhet i Belgrads centrum.
Srbijankas farfar var en av grundarna av Jugoslavien efter det första världskriget. Hennes föräldrar var socialdemokrater och därmed ”folkets fiender” i det kommunistiska Jugoslavien som följde efter Titos och partisanernas seger under andra världskriget. Därför konfiskerades delar av lägenheten, dörrar låstes, ”proletariatet” flyttade in.
I filmen öppnas dörrar som varit stängda i sjuttio år och döljer mycken bråte – liksom den jugoslaviska historien.
– Det tog mig fem år att göra filmen, berättar Mila Turajlic. Den bygger på 200 timmar inspelat material. Till en början skulle min mamma bara vara en av filmens personer.
Srbijanka Turajlic är professor i matematik vid universitetet i Belgrad. Under Titos tid är hon dissident, när Milosevic tar makten blir hon aktivist under krigen blir hon pacifist.
När samme Milosevic störtas i oktober 2000 vid en av de största ickevåldsrevolutionerna i Europa under efterkrigstiden står Srbijanka längst fram på barrikaderna. När hon hyllas suckar hon och säger att revolutionen inte kommer att lyckas, inga revolutioner lyckas. Hon får rätt.
Filmen är en tragedi. De demokratiska ambitionerna och triumfen efter Milosevics fall blev inte beständiga. Snart återtar nationalisterna makten. ”Folket” har ingenting lärt och glömt allt.
– Sedan dess har det bara blivit värre. Dagens unga i Serbien är historielösa. De vet inte vem Milosevic var. Med min film vill jag påminna om Jugoslaviens och Serbiens grymma historia och om vad som döljs i den, säger Mila Turajlic.
Hennes film vann i måndags två pris på Belgrade Documentary and Short Film Festival, efter att ha visats på fullsatta biografer i landet under sex veckor. Filmen har dessförinnan vunnit en rad internationella priser.
– Jag vill också visa hur det finns paralleller till det Serbien genomlever nu i många länder, där populistiska extremnationalister tagit makten, som i Trumps USA, Polen, Ungern.
Mila Turajlic debuterade 2011 med en dokumentär om film i Titos Jugoslavien, Cinema Komunisto. Nu arbetar hon med nu med en annan dokumentär om Stevan Labudovic, president Titos fotograf.
– Jugoslavien var ett ledande land i den alliansfria rörelsen. Det skapade speciella band mellan mindre länder på ett sätt som verkligen skulle behövas i vår tid. Länderna i den alliansfria rörelsen stöttade ofta folkliga revolutioner. Labudovic fotograferade i sådana sammanhang, alldeles särskilt i revolutionens Algeriet.
På Olof Palmes tid var också Sverige djupt engagerat i den alliansfria rörelsen. Sverige gav länge engagerat stöd till kampen mot apartheid i Sydafrika. Jag nämner för Mila Turajlic att det ämnet dessvärre är helt frånvarande i svensk debatt och att den långvariga svenska alliansfriheten sällan berörs men att många i stället agerar för ett svenskt Nato-medlemskap.
Bilderna: Överst skypeintervju med Mila Turajlic. Därunder scen ur den serbiska dokumentärfilmen ”The other side of everything”. Härunder affischen till Mira Turaljics debutfilm ”Cinema Kommunisto”, om film i Titos Jugoslavien.
