En soldat och en flicka. Bilden är från Bosanska Krupa i nuvarande Bosnien, tagen den 8 februari 1943.
En soldat står med höjda armar bakom en ung kvinna. När jag först betraktar bilden ser jag inte någon fientlighet. Det är lätt att först uppfatta fotot som taget under slitsamt vardagligt arbete.
Mannen i förgrunden med höjda armar har ett kroppsspråk som om han håller på och hjälper flickan med hennes kläder, eller kanske tar loss henne från en gren där hon fastnat på något vis. Skulle han rentav ha kunnat böjt sig fram och vänligt hållit om henne?
Hon har grova kläder. Hennes blick är nedslagen. I bakgrunden betraktas paret av två andra soldater.
Vad är vi ser på bilden? Soldaten som står längst fram verkar förfärad. Hans händer är knutna. Mannen bakom honom, kanske lite äldre, mera erfaren, uttrycker snarare likgiltighet, rentav avsky. Kanske har han vänstra handen i fickan.
Mannen är en tysk SS-soldat. Flickan är en jugoslavisk tillfångatagen partisan. Det vi ser är när soldaten lägger en snara om flickans hals. Hon ska hängas.
För 75 år sedan, den 8 februari 1943, avrättades Lepa Radić i Bosanska Krupa i Bosnien. Hon blev 17 år.
Lepa Radić föddes 1925 i byn Gašnici nära Bosanska Gradiška i den del av Bosnien som i dag utgör Republika Srpska. Hon var bosnisk serb och partisan. Tillsammans med Titos partisaner stred hon mot nazisterna. Redan som 15-åring hade hon blivit medlem av kommunistpartiet.
Den 10 april 1941 anfölls Jugoslavien av Nazityskland, som upprättade Den oberoende staten Kroatien, NDH, en fascistisk och nazistisk lydstat, ledd av fascistiska Ustaša med Ante Pavelić som riksföreståndare. NDH omfattade större delen av Kroatien och Bosnien, samt mindre delar av Slovenien och Serbien.
I november 1941 arresterades Lepa Radić och andra familjemedlemmar av Ustaša. En månad senare lyckades Lepa tillsammans med sin syster Dara att fly. Hon anslöt sig då till partisanerna. Under slaget vid Neretva transporterade hon skadade i säkerhet, men greps av soldater i sjunde SS-divisionen Prinz Eugen. Med henne var omkring 150 kvinnor och barn som hon tagit hand om.
Lepa Radić torterades under flera dagar för att lämna ut uppgifter om partisanerna. Hon dömdes till hängning.
När snaran lagts om hennes hals, strax efter det att bilden tagits, ropade hon:
– Länge leve kommunistpartiet och partisanerna! Kämpa mitt folk för vår frihet. Ge inte upp. Jag kommer att dödas men andra kommer att hämnas min död.
Den 20 december 1951 utsågs hon av Jugoslaviens ledare Josip Broz Tito till Nationens hjälte.
Bilden inför hängningen av Lepa Radić berör mig. Vad tänkte den tyska fotografen på då han tog bilden? Kanske ingenting, kanske var det här trivial vardag för SS-soldaterna i divisionen Prinz Eugen?
Samme fotograf tog ytterligare en bild av Lepa Radić. Nu hänger hon död från trädet. Fler soldater syns på denna bild. Någon av dem vänder ryggen till. I bakgrunden ser jag en bergssluttning med fläckar av snö.
Bilderna från fängelset i Abu Ghraib i Irak skakade världen, inte minst därför att skrattande förövare (amerikanska soldater) avbildade sig tillsammans med sina plågade offer. Tortyr blev en kul grej att visa upp för kompisarna hemma.
Susan Sonntag jämförde i en essä Abu Ghraib-bilderna med de bilder som togs i den amerikanska södern. Efter lynchningar och mord på afroamerikaner gjordes kusliga vykort där grupper av triumferande vita kunde ses med lemlästade och mördade svarta offer.
Bilden på Lepa Radić tillhör samma kusliga kategori.
Fotnot: TeleSUR English visade bilden av Lepa Radić på sin sajt som ett inslag i #WomensHistoryMonth.
