Som pensionär inledde Stig Fred, tidigare skoldirektör i Helsingborg, en ny fas av livet. Han doktorerade i teologi och debuterade som skönlitterär författare med en bok om profeten Amos. I boken ”Julbrev” har han samlat 45 års årliga brev till vänner och släktingar, om familjeliv men också som en tidskrönika om hur det varit att leva i Sverige.

”Vad får då den strävsamme ut av all sin möda?”

Stig Fred citerar i förordet till sin nya bok ”Julbrev” tredje kapitlet i Predikaren, en av Gamla testamentets poetiska böcker. Citatet avslutas:

”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda / – det är en gåva från Gud.”

Stig Fred lämnade sin uppväxtstad Stockholm 1973 och slog sig först ner i Linköping för att sedan 1981 bo i Helsingborg, där han under en följd av år varit skoldirektör. För att efter flyttarna bevara vänskaper och kontakter med vänner och släktingar gjorde han det till en god vana att varje år i december på sin Facit skrivmaskin skriva ett julbrev till dem, ett slags årliga koncentrerade bokslut. På två A4 reflekterade han över det gångna året och sammanfattade de viktigaste händelserna.

I ”Julbrev” finns 45 sådana texter samlade, från 1973 till 2017. De är till sin natur privata, familjens begivenheter, glädjeämnen och svårigheter står i centrum. Mycket kretsar just så som det kommer till uttryck i det inledande citatet kring ”glädje mitt i all sin möda”. Sammantagna växer de till en också allmängiltig tidskrönika, som nedslag i hur det varit att leva i Sverige från början av 70-talet till vår tid, betraktat av en engagerad iakttagare.

Det handlar om stort och smått, om cykelturer med mountainbike på Irland, om Vätternruntcykling, om fjällvandringar och egenhändiga renoveringar av alla 30 fönstren i familjens hus i Helsingborg.

 Efter pensioneringen gick Stig Fred på ett inspirerande vis in i en ny fas av livet. I julbrevet 1994 reflekterar han:

”Några pensionärer spelar golf, andra släktforskar eller samlar frimärken. Jag läser Gamla Testamentet.”

Och det gör han med besked, efter att ha lärt sig hebreiska för originaltexternas skull. 2001 försvarar han i Lund sin licavhandling om de båda profeterna Amos och Malaki och den tid de levde i. Två år senare disputerar han. I julbrevet 2005 får vi följa med honom och vännen och arabisten Ingvar Rydberg till Israel, där de cyklar i de trakter där profeten Amos kan tänkas ha levt.

Lagom till 80-årsdagen debuterade Stig Fred som skönlitterär författare med Lik en bäck som aldrig sinar, om profeten Amos. ”Det okonstlade, ofta vackra och effektiva språket för lätt tankarna till våra proletärförfattare”, skrev Helsingborgs Dagblads kritiker Crister Enander i en positiv recension.

Lagom till Stig Freds 90-årsdag i februari kom två nya böcker, förutom Julbrev också ”Budbärarens fotsteg. Orientering kring texter från Gamla Testamentet”, en uppföljning av ”Ett ljus på min stig” (2016). Utifrån gammaltestamentliga texter till årets helgmålsböner genomlyser författaren de inte alltid enkla bibeltexterna, för att ”vidga synen på textens uppkomst och innehåll och därigenom ge en djupare förståelse för textens betydelse för den kristna tron”.

Bilden överst: Stig Fred efter sin tionde Vättenrunda på cykel. Året är 1984.