Poeten Elsa Grave föddes i Norra Vram 17.1.1918 och tog studenten med ett surt B i svenska på flickläroverket i Helsingborg. Vid hundraårsjubileet hyllas hon med fyra nya böcker och med ett symposium på biblioteket i Halmstad på lördag.
Poeten och konstnären Elsa Grave skulle i dag den 17 januari ha fyllt 100 år. Med anledning av jubileet ger Elsa Grave-sällskapet i samarbete med ellerströms förlag ut Fjorton röster om Elsa Grave. Bokens artiklar handlar både om hennes liv och om hennes verksamhet. De medverkande författarna är poeter, forskare samt gamla och nya vänner.
Antologin har redigerats av Kristina Hallind, Eva Lilja, Anna Wieslander & Anna-Pia Åhslund. I sitt förord beskriver de Elsa Grave som ”en del av fyrtiotalet och dess genombrott för lyrisk modernism” och som en inspiratör för senare generationer poeter, inte minst kvinnor.
Samtidigt ger Norstedts förlag i en print-on-demand-utgåva i tre samlingsvolymer, Dikter, Prosa och Pjäser. För urval och förord svarar respektive Eva Lilja, Kristina Hallind och Angelica Ahlefeldt-Laurvig.
På lördag firas Elsa Graves hundraårsjubileum med ett symposium – med fritt inträde – på Halmstads bibliotek, från 13 – 18. Bland annat talar poeten och litteraturkritikern Aase Berg under rubriken ”Mor morrar” om ”djuren och moderskapet hos Elsa Grave” och om betydelsen av Elsa Graves poesi för hennes eget författarskap.
Med titeln ”Androgyna Dämona Gravida-Grave” talar Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap, ”Till Elsa – med bävan och beundran på hennes hundraårsdag” om vad Elsa Grave lärt henne om poetisk uppvigling och värdet av att emellanåt ta en moderkaka till kaffet.
Eftermiddagen avslutas med en musikalisk och poetisk hyllning till Elsa Grave och hennes rika ord och bildvärld: Elsa Grave 100 år – ”krasande ljud från ordens tunna väggar”.
I en artikel på Aftonbladets kultursida i söndags hyllade poeten Petter Lindgren ”Elsa Graves gränslöst brokiga författarskap och skrev bland annat:
”Det är främst den närmast gränslösa men inspirerande brokigheten jag fastnar för hos Elsa Grave, och den obändiga nedåtrörelsen där allt förment heligt profaneras och bottengrumset stiger till ytan i vackra virvlar, tillsammans med ”utdöda lopparter” och annan ohyra. Trots taskig ekonomi och ett surt B i svenska på flickläroverket i Helsingborg åstadkom hon ändå ett livsverk som tycks mig likna ett förvildat Skansen på larvfötter, egensinnigt knökande sig in i litteraturen lite från sidan, ”utan att förtröttas”.”
Foto översta bilden Lennart Nilsson. Bilden här under har tagits av Kurt Berggren.
