Bilverkstäderna för märkena Volvo och BMV har nu stora problem med genomföra nödvändiga reparationer av fordonens bromssystem. Väntetiden är för närvarande 19 månader för de som har problem. Poliserna uppmanar förarna att köra försiktigt – och helst låta bilarna stå.
Ovanstående notis hade väckt viss uppmärksamhet, kanske till och med fått nittio sekunder i Rapport. Men när HD/Sydsvenskan i fredags rapporterade om att väntetiderna för magnetröntgen i nordvästra Skåne för närvarande ligger på nitton månader, då tar gissningsvis de flesta mot artikeln besked med en suck.
Krisen i sjukvården har blivit så utbredd och kommit att omfatta allt fler områden i inom den offentliga vården att det knappast längre är nyhetsmässigt.
För att korta köerna användes de ännu fungerande magnetkamerorna delvis på helger. Men – både röntgensjuksköterskor och röntgenläkare är bristyrken och ofta går det inte att bemanna kamerorna.
– Ska man riskera att dö i förtid, frågar en läsare som vet sig till tidningen.
Och så är det förstås. Eller låta bli att leva, när vården är stadd i fritt fall liksom så många andra delar av den offentliga infrastrukturen, det som för inte så länge sedan kallades välfärdssamhället.
Så här kommer det säkert att fortsätta eftersom den liberala marknadsekonomin värderar privatkonsumtion av tex bilar, TV-apparater etc högre än offentlig konsumtion. Ekonomin går bättre ju mer dyra prylar vi kastar på soptippen och köper nytt istället. Sjukvården idag är ju oerhört kunskapsintensiv och tekniskt avancerad. Satsningar där skapar ny forskning , nya metoder och många nya arbeten. Problemet är emellertid att offentlig konsumtion inte är önskvärd utan tvärtom något fult.