En av Helsingborgs vackraste parker, Rosenträdgården, rivs nu av fartblinda politiker – efter underkända protestlistor mot halvmiljardssatsningen på bilismen i centrum och ett underjordiskt garage. Kommer Notarius Publicus att skriva en rapport om proceduren? Har allt gått rätt till?
Nära tio procent av rösterna underkändes av Helsingborgs kommun vid en räkning av namnen på protestlistorna mot det underjordiska garaget i landborgen, skriver HD. Stig Broqvist talesperson för Folkinitiativet bakom namninsamlingen blev besviken.
– Jag kan inte utan vidare säga att allt är kört. Det är naturligtvis väldigt tråkigt att få det här beskedet men det är också lite märkligt, säger han till tidningen.
Jag utgår från att Notarius Publicus följt och granskat räkningen och hur underkännandet var tionde röst gått till. Det är trots allt stora demokratiska värden som står på spel, en mängd politisk prestige och 450 miljoner kronor därtill.
11 487 namn har samlats in av Jordens vänner och Naturskyddsföreningen med krav på en folkomröstning i frågan, lämpligen i samband med valet nästa höst. Om folkomröstningen underkänns kommer ännu ett försök till folkligt inflytande över avgörande stadsplaneringsfrågor att slåss i spillror. Det är bedrövligt och otroligt kortsiktigt.
Den rofyllda lilla parken Rosenträdgården kommer nu sannolikt att snabbt rivas upp för att återuppbyggas för 50 miljoner kronor, skriver HD. Om det går att återskapa parken, undrar jag.
För en vecka sedan skrev författaren och arkitekturkritikern Mark Isitt ytterst kritiskt på HD:s kultursida om vad det underjordiska garaget betyder för ”Sundets pärla”. Han skildrade landborgen som sandkornet i ”pärlan”, det som skapar en unik skönhet:
”Att borra ett hål i det där sandkornet, in i pärlans kärna, att proppfylla det med 600 bilar, avgaser, källardoft, sliriga däckspår, oljefläckig asfalt, dunkla trapplopp, flimrigt ljus, svarta siluetter, ekande steg – är det förnuftigt?”
Isitt har rätt. Ett underjordiskt garage gör sig gällande också överjordiskt, med störande och parkfrämmande ljud, dofter och så vidare. Attentatet mot den lilla parken – och hela grönområdet runt Kärnan – är ett av flera skäl till att så många helsingborgare vill stoppa projektet.
Men det handlar också om demokrati och om vilken stad helsingborgarna vill ha. Det planerade garaget bäddar in bilismen i centrum för generationer framöver.