Soppteatern på Helsingborgs stadsteater fyller 35 i dagarna. Per Jonsson var med 1980 ren – och på torsdagen åter på samma scen.

För 35 år sedan gav Helsingborgs stadsteater sin första Rimmat och orimmat till kaffet, en lyrikhörna i foajén, inspirerad av Dramaten.

Skådespelaren Per Jonsson var en av initiativtagarna den gången. På torsdagen genomförde han dagens motsvarighet, Soppteater, i en absolut fullsatt foajé.  Temat var ”Ord och inga visor” och spände från H C Andersen-sagor till  underfundiga sifferövningar i Brechts Soldaten Svejk i andra världskriget.

Stadsteatern invigdes 1976. Fyra år senare var Claes Sylwander teaterchef, moderate rektorn Bertil Beckman teaterstyrelseordförande med bestämda åsikter och Olof Palme var statsminister i Sverige.

Det var bra länge sedan, på den tiden – skulle HC Andersen ha sagt – när man ännu använde Dunkerfonderna till kulturhus, i stället för som nu till miljardsatsningar på spektakulära arenor för manliga elitidrotter.

På den tiden fanns fem regionala kulturredaktioner som regelbundet recenserade stadsteaterns föreställningar i HD, NST, Arbetet, Sydsvenskan och Kvällsposten. I dag återstår en enda.

Som recensent skrev jag på HD:s kultursida i januari 1980 om det nya initiativet. Det var både ris och ros som man säger. ”Opretentiöst och i och för sig lite konventionellt”, tyckte jag. Men också välvilligt:

”Jag hoppas att intresset står sig från både publik och skådespelare – så att underhållningsformen kan bli ett bestående och återkommande inslag i teaterns utbud.”

Och så blev det ju. I dag är soppteatern en omistlig institution med ett brett utbud och stort publikintresse. Per Jonsson manifesterade med sin föreställning hur en ensam skådespelare på en scen med fantasins kraft kan föra oss i publiken vida i tankevärlden.

Teaterns producent Ulf Dahlström introducerade och tyckte att vi skulle ses igen om lika lång tid, alltså 2050. Det ser jag fram mot.

Och skådespelaren Anna-Greta Bergman, som var med på scenen 1980 men satt i publiken 2015, teaterviskade att den där jackan (som hängde över en stol, se bilden ovan) hade Per när han spelade Brecht i Helsingborg på 1970-talet.