Borta med vinden – fyra timmar lång filmklassiker med rasistiska klichéer och hyllningar av Ku Klux Klan, men också en storslagen bioupplevelse.

Ängelholms filmstudio visade i lördags ”Borta med vinden” från 1939, fyra timmar lång, med paus. Filmen räknas, snart åttio år gammal, fortfarande som en av filmhistoriens klassiker, rentav ”höjdpunkten i Hollywoods filmskapande”.

Andra världskriget väntar när filmen har premiär. I filmen gläder sig Sydstatsborna i Atlanta i delstaten Georgia över det kommande inbördeskriget, som man förväntar sig ska ge en snabb seger över de obildade och råa nordstatsamerikanerna. I själva verket blev det tvärtom. Den mångtydiga titeln syftar också på det, att den speciella och i filmen romantiserade sydstatskulturen plötsligt bara är Gone With the Wind.

Tack och lov skulle jag vilja tillägga, men det sägs inte i filmen, snarare tvärtom, plantagekulturen och slaveriet idylliseras och klichéerna om filmens slavar är beklämmande. Ku Klux Klan skildras som en organisation som försvarar söderns kvinnor mot våldsamma svarta män.

I filmen medverkar många av den tidens stjärnor, med Clark Gable och Vivien Leigh i huvudrollerna. Den fick åtta Oscars, däribland det första priset till en afroamerikansk skådespelare, Hattie McDaniel, som spelar en svart husslav. Vid den segregerade prisutdelningen fick hon inte sitta tillsammans med filmens vita skådespelare utan vid ett separat bord längst bak i lokalen.

Trots invändningarna är i synnerhet första delen en på många vis mäktig filmupplevelse, också 2017, snart åttio år efter premiären.

Filmen kan köpas som dvd men också streamas, se här.

Bilden: Människor köar för att se Borta med vinden 1947 i Pensacola i Florida.