Nobels fredspris till ICAN och FN:s förbud mot kärnvapen är otroligt glädjande.

Fred ska byggas med fredliga medel – heter det i FN-stadgans första paragraf.

Därför är den norska Nobelkommitténs beslut att ge fredspriset till ICAN, The International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, så glädjande.

ICAN låg bakom det förbud mot kärnvapen, som i somras undertecknades av 122 länder, också Sverige. Organisationen förtjänar därför mer än någon annan Nobels fredspris.

Inte på decennier har risken för kärnvapenkrig varit lika stor som 2017. Det finns flera krisområden, Nordkorea-Japan-Sydkorea, Israel, Indien – Pakistan, Östersjön … Kärnvapenkrig kan startas av politiker som Trump eller utlösas av misstag.

Det är inte många veckor sedan USA:s president Donald Trump stod i FN:s generalförsamling och hotade Nordkorea med kärnvapenkrig. Det svavelosande ordkriget mellan Nordkorea och USA har dramatiskt ökat risken för ett kärnvapenkrig. Vågar vi lita på att Trump i ett akut krisläge (angripet USA-plan, bas eller fartyg)  kan visa återhållsamhet? Knappast.

Efter ett vidrigt hot mot Sverige av Trumps försvarsminister har den svenska ratificeringen av FN-förbudet mot kärnvapen lagts på is. Konsekvenserna ska utredas heter det. Men Sverige har en lång tradition av antikärnvapenpolitik i FN:s anda och det är min förhoppning att det slutliga undertecknandet inte dröjer. USA ska banne mig inte styra svensk politik när det gäller kärnvapen.  Mer än hälften av alla världens länder står bakom kärnvapenförbudet.

Årets pris är ett mycket viktigt stöd för internationell rätt och för FN, liksom för fundamentet för det internationella rättssystemet som ignorerats och kränkts igen och igen under de senaste 20 – 30 åren, skriver fredsforskaren Jan Öberg.

I Dagens Arena skriver  Thomas Hammarberg ”Att ge Nobels fredspris till Ican en organisation som jobbat i ett decennium mot spridandet av kärnvapen var ett enastående angeläget beslut. Norska Nobelkommittén levde upp till sin uppgift att främja konstruktivt fredsarbete, utan sidoblickar på vad som är politiskt opportunt.” Han fortsätter:

Det viktiga är just att konventionen skulle slå fast en folkrättslig norm om att dessa ohyggliga vapen faktiskt är förbjudna. Erfarenheten av andra överenskommelser – t.ex. om biologiska och kemiska massförstörelsevapen – visar att sådana verkligen kan få betydelse.

FN-konventionen om ett kärnvapenförbud har häcklats grovt av de stora svenska tidningarna. ”Ge Wallmark skrivförbud” hette det nyligen i en otroligt obehaglig huvudledare i DN. Skribenten menade att Sverige inte skulle ratificera kärnvapenförbudet och formuleringar i ledaren kan läsas som en plädering för att kärnvapen är nödvändiga:

”En kärnvapenfri värld må vara en vacker dröm. Att atombomber är otäcka stod fruktansvärt klart redan i Hiroshima 1945. Tyvärr är det också en illusion att evig vänskap mellan jordens folk skulle uppstå inom överskådlig tid.”

Atombomber är inte ”otäcka”, bästa DN. Kärnvapen kan leda till utplåning av stora delar av mänskligheten, till en atomvinter som slår sönder civilisationer och under lång tid omöjliggör odling  och skapar massvält för att inte nämna de radioaktiva långsiktiga följderna.

Hiroshima och Nagasaki får inte glömmas.

Bilden överst: Hiroshima 1945.