Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn i Bohuslän visar i sommar en stor utställning med akvareller av Arne Isacsson, ”en målarkonstens Ingmar Bergman” med Lars Lerins ord.

Konstnären Arne Isacsson var pådrivande i den krets som på 1990-talet drev idén om att grunda ett nordiskt akvarellmuseum. Museet blev verklighet. Det uppfördes i Skärhamn på Tjörn i Bohuslän, öppnades sommaren 2000 och har sedan dess alltmer blivit en hörnsten i svenskt konst- och kulturliv.

Isacsson avled 2010. Det i år hundra år sedan han föddes, vilket varit en anledning till att Nordiska akvarellmuseet i sommar med en stor utställning (till 3/9) hyllar hans gärning ”både som akvarellteknikens mästare, enastående konstpedagog och inspiratör för flera konstnärsgenerationer”, med museichefen Bera Nordals ord.

Det är en generös utställning som spänner från tidiga 60-talsverk till de nyskapande åren efter det att Isacsson slutat undervisa. Allt som visas är akvareller. Fokus ligger på landskapsmotiv, ofta inspirerade av det bohuslänska kustlandskapet.

Isacsson var en akvarellens mästare, som behärskade genren till fullo. Han utvecklade en egen teknik, akvarellmonotypi, där vatten och färg rinner och flyter på ett hårt papper och där bilderna blir allt mer fria i formen. Ofta målade Isacsson under resor, som på Island. Men en av utställningens finaste serier, Transsibiriska järnvägen, utgår från fotografier.

I den fina katalogen hyllar en annan akvarellens mästare, Lars Lerin, sin tidigare lärare. Han utnämner honom till ”en målarkonstens Ingmar Bergman” och minns honom lutad över pappret, ”övervakande sina färgpölar som en kemist i sitt laboratorium. Det var en forskares resultat han presenterade …”

Akvareller av Lars Lerin och andra visas samtidigt i sommar på en separat utställning på Akvarellmuseet, Åtta konstnärer – ur museets samlingar.

Bilderna: Överst Transsibiriska järnvägen, därunder Höst Lye och härunder Utan titel.