Klyftorna mellan gles- och avfolkningsbygd (som Pajala, bilden tv) och storstadsregioner (som Solna, t h) accelererar. Håller Sverige på att falla sönder i ojämlika bitar?
Urbaniseringen av Sverige accelererar. Det är i storstadsregionerna som jobben och möjligheterna finns. Det är där de statliga satsningarna görs. När allt fler samhälleliga åtaganden drivs av företag, ofta riskkapitalägda välfärdsprofitörer, är de små kommunernas Sverige inte ett dugg lönsamt och därför utlämnat till avveckling och undergång.
I andra länder – som Norge – motverkas en sådan utveckling av en aktiv regionpolitik, som överför resurser för att bibehålla en levande landsbygd. Men i dagens Sverige talar ingen längre om att hela Sverige måste leva.
I nya numret av Dagens Samhälle (26/2017) granskas just denna utvecklingen via statistik om den så kallade försörjningskvoten, alltså hur många barn och äldre som försörjs av yrkesverksamma.
Pajala har 6116 invånare. Det är en av Sveriges till ytan största kommuner. Men ett växande antal äldre behöver äldreomsorg som liksom barnomsorgen ska bekostas av skatteintäkter från ett krympande antal yrkesverksamma.
I Pajala var försörjningskvoten förra året 109, alltså försörjer 100 i arbetsför ålder 109 barn och äldre.
Solna har lägst försörjningskvot i landet, bara 53. Det innebär att de kommunala kostnaderna är låga och att därmed också att den kommunala skatten är låg.
De folkrikaste kommunerna är också de som har störst andel arbetsföra: på topp tio finns Malmö, Stockholm, Uppsala, Göteborg, Linköping.
Det kan sägas ännu enklare: stad har låg demografisk försörjningskvot, lands- och glesbygd har hög.
Nu finns ett utjämningsstöd med omfördelning mellan rika och fattiga kommuner. Men kommer det att fungera när den nuvarande utvecklingen accelererar under de kommande decennierna?
– Färre och färre kommuner kommer att behöva betala allt mer till allt fler. Det blir konsekvensen, säger till Dagens Samhälle Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Hon fortsätter:
– Vad händer om eller när vi får en lågkonjunktur? När det börjar bli tufft även i kommuner och landsting med gynnsam demografi, är man beredd betala till andra även då?
– Det behov vi har av utjämning i dag är inget mot det vi får om allt fortsätter som nu. Jag ser en risk för ökad polarisering mellan dem som behöver bidrag och dem som ska betala och det är inte bra.
Fotnot: Tabellerna här under visar de 30 kommuner där försörjningsbördan ökar respektive minskar mest. Procentsiffran anger utvecklingen mellan 2011 och 2021.
