När Sommar i P1 inleds i dag är två tredjedelar av årets sommarpratare från Stockholmsområdet.

Sommar i P1 inleds på midsommardagen och för två veckor sedan presenterade Sveriges radio årets 62 sommarpratare. I en vass kommentar konstaterade HD/Sydsvenskans Eskil Fagerström att 39 eller två tredjedelar av sommarpratarna bor i Stockholmsområdet.

Nio sommarpratare kommer från Södermalm, vilket kan jämföras med  de sju värdar som hämtats från hela Sverige söder om Södertälje eller de åtta som är bosatta norr om Uppsala.

Nå. Spelar det här någon roll? Jo. Fyra femtedelar av landets befolkning bor trots allt inte i Storstockholm. Och Sveriges Radio har ett speciellt uppdrag att spegla hela landet i sina program, skriver Fagerström.

Bibi Röödö, programchef för Sommar i P1, är medveten om programmets genomslag:

”Men ”Sommar i P1” är förstås inte vilket program som helst. Särskilt inte i Sveriges Radios ögon. Om Melodifestivalen är Sveriges Televisions stora lägereld är ”Sommar” definitivt radions.”

När det gäller manlig kontra kvinnlig medverkan är det exakt lika många kvinnor som män sommarpratar. Något annat vore helt otänkbart.

Men fokuseringen på pratare bosatta i Stockholm är tydligen så självklar att man inte skänkt den en tanke.

Vad värre är, Sommar i P1 är som jag ser det ett övertydligt exempel på hur det ser ut i public service-världen (både SR och SVT), en orimlig fokusering på 08-området både i nyhetsurval och då det gäller vilka personer som intervjuas som ”experter” i olika sammanhang.

Allra värst är det i SVT:s båda nyhetsprogram Rapport och Aktuellt, vars rapportering grundmurat bär perspektivet världen betraktad från Stockholm.

Tiden är mogen att förlägga en av de rikstäckande publicervice-kanalernas huvudkontor till Göteborg eller Malmö. Det skulle skapa förutsättningar för nya perspektiv och nya ”berättelser” i det dagliga arbetet – vilket också är en demokratifråga.