Under tjugo år har underhållet av de svenska järnvägarna försummats. Som en följd drabbas tågen av ständiga trafikkollapser.

För femton år sedan arbetade 6 000 personer med att underhålla det svenska järnvägsnätet. I dag återstår under 2 000, färre än en tredjedel.

Häromdagen skrev Erik Magnusson i HD/Sydsvenskan om krisen då det gäller underhållet av våra järnvägar. Han talade bland annat med Per Corshammar, en av Sveriges ledande järnvägsexperter med ett förflutet på Banverket, konsultbolaget Ramböll och Järnvägsskolan i Ängelholm.

– Det svenska järnvägsunderhåller befinner sig i fritt fall. Nu när det beviljas nya pengar till järnvägen finns det ingen som kan förbruka dem, säger Corshammar.

Sverige är ett av de länder i Europa som satsar minst på att underhålla nätet av järnvägar. Som en följd därav drabbas tågresenärerna återkommande av att trafiken står stilla till följd av vad som för den oinsatta verkar vara mindre fel, som en nedfallen ledning någonstans.

Corshammar säger att sönderfallet  började under Göran Perssons tid som finansminister på 1990-talet. Det fortsatte med finansministrar som Bosse Ringholm, Pär Nuder och Anders Borg.

I dag finns en politisk vilja att rätta till problemen. Men vad hjälper det om det inte finns personal och resurser. Bristen på yrkeskunnigt folk leder till ökade kostnader och ständigt ökade förseningar.

Sverige är ett av de länder i Europa som satsar minst på järnvägsunderhåll. För 20 år sedan användes 200 kronor per spårmeter till underhåll, enligt statistik från UIC, den europeiska järnvägsunionen. I dag är har summan ökat till 300 kronor per meter, utan korrigering för inflationen. Samtidigt har trafiken ökat med 65 procent.

Till saken hör också att Trafikverket får anslag för underhållet men inte har resurser att använda dem och därför årligen återbetalar någon miljard till statskassan.

– Det är horribelt, säger Per Corshammar.