Är boken och bokskogen hotade? Frågan ställs i SR:s Vetandets värld. Det mesta av det svenska boktimret blir i dag pappersmassa – eller whiskykorkar.
När jag förbereder bovetegröten till morgondagens frukost på kvällskvisten står radion i köket på. P1. Som så ofta måste jag spetsa öronen och får veta något som angår mig och som jag inte kände till. Det handlar om lövskogen och särskilt om boken. Vetandets värld ställer frågan ”Är bokens saga slut?”
Inslaget tar upp bokskogens framtid ur skogsägarnas perspektiv. Marknaden för boktimmer har bara minskat och priserna har sjunkit. Det ska vara gran och ek.
I Skåne finns i dag bara ett enda sågverk i Skåne inriktat på boktimmer. Det mesta av boken som hanteras där används till – whiskykorkar. Boktimmer används också till möbler, parkettgolv, leksaker och glasspinnar.
Som i så många andra sammanhang handlar det om internationell konkurrens. Boktimmer produceras mycket billigare i länder som Ukraina, Moldavien och Rumänien än i Sverige.
Därför kokas de svenska bokarna mest ner till pappersmassa, för finpapper.
Som tur är boken skyddad i lag. När bok avverkas måste nya bokträd planteras. Men om inga skogsägare vill äga bokskog, vad händer då?
Frågan ställs i programmet. Men boken är ju inte bara timmer. Våra bokskogar är skimrande natur för människor och områden med speciell biologisk mångfald.
Idag är det bara Skåne, Blekinge och Halland som har egentliga bokskogar. Vårt ord för bokstäver kommer från att våra förfäder ofta använde barkstycken eller stavar av bok för att rista sina runor i, läser jag på Sydveds hemsida.
Normalt blir boken runt 150 år, men kan bli över 300 år gammal. Den högsta kända boken i Sverige fanns på Maltesholms gods i Skåne, var över 40 meter hög och hade en omkrets på 5,60 meter. Den grövsta stammen som har uppmätts hade en bok i Hagelsrum, Målilla, vars omkrets var 8,10 meter i brösthöjd.
Bilden ovan: ”Bokskog”. Målning av P.C. Skovgaard, Statens museum for Kunst, Köpenhamn.
Programmet finns för lyssning här: