Många ensamkommande flyktingbarns personliga berättelser samlas på Instagramkontot Asylpoesi.
De ensamkommande flyktingbarnen är en särskilt utsatt grupp. Några av dem har tagit sitt liv efter att ha fått besked om utvisning. Många lider av posttraumatiska symptom. I medierna uppmärksammas deras individuella öden bara undantagsvis.
Nu har Moa Andersson, kulturvårdsstudent i Göteborg, startat Asylpoesi, ett Instagramkonto, där hon samlar de ensamkommandes berättelser i poetisk form. Hon har själv talat med många ensamkommande – på svenska, ett språk som de flesta behärskar efter att ha väntat ett år på asylbesked. Efter en artikel i Dagens ETC har Instagramkontot snabbt fått ett par tusen följare.
– Det visar att det här kontot behövs. Vi behöver läsa deras berättelser. Många följare är också själva asylsökande som känner igen sig i dikterna.
Hittills är det Moa Andersson som själv skrivit de korta dikterna. Tanken är att kontot ska utvecklas och att ensamkommande själva ska skicka in egna texter.
Fotnot: 2015 kom 35 369 ensamkommande flyktingbarn till Sverige, förra året endast 2199. Av den senare gruppen var en tredjedel från Afghanistan. 400 kom från Somalia, andra från Syrien, Marocko, Etiopien och Albanien. De flesta är pojkar mellan 11 och 17. Antalet ensamkommande flickor i detta åldersspann var förra året 341.
Barn som söker asyl i Sverige skyddas av FN:s konvention för mänskliga rättigheter och Dublinförordningen.
Ifall man önskar hjälpa andra kanske det vore bra med lite eftertänksamhet innan. Vi har tillräckligt mycket fakta i ärendet ”Invandring” nu. Insikten att våra välfärdsbidrag kan vara lockande, att vår utsvävande kultur kan förefalla magisk, att våra bostäders höga standard kan låta som ljuv musik i andras öron bör tas upp. Besvikelsen hos de som kommer är stor när de inser att de inte får allt detta imorgon. Kanske har många det bättre där de är nu, är en annan tanke som måste tänkas noga igenom? Med all sannolikhet kan vi väldigt bra hjälpa världens nödställda där de befinner sig, ifall världen bara vill. Den skon klämmer…
Vi har haft två regeringar i följd vilka klart visat att det går inte ha en fullgod invandring i Sverige om det kommer så många som det kommit. Inte allt kan väl vara lögn som folk berättar? Nej, inte allt kan vara tillfälligheter eller olyckliga omständigheter.
http://meritwager.nu/allmant/rektor-pa-gymnasieskola-det-har-ar-en-krutdurk-som-kommer-att-explodera/
Visst blir det svårigheter när så många kommer hit i nöd och sådant tar tid att komma tillrätta med. Men vi delar ansvar för att hjälpa de som flyr så länge vi stöder krig och satsar på vapentillverkning. Och så är flyktingar som oss — människor — men mycket mer utsatta, nu fler än någonsin, se citat:
”Åter befinner sig människor på flykt undan krig och humanitära katastrofer. Antalet flyktingar är rekordmånga, 60 miljoner, och till skillnad från 1945 ser vi i dag inget slut på stridigheterna. Ett handlingsförlamat säkerhetsråd har i Syrien och Irak misslyckats att fylla sin viktigaste uppgift – att värna internationell fred och säkerhet.”
http://fn.se/aktuellt/okategoriserade/flyktingkris-pa-agendan-for-70-arsjubilerande-fn/
Säger sig självt att alla dessa sextio miljoner och fler därtill som råkar illa ut, dem måste man hjälpa på plats. Mer än hälften av världens flyktingar flyr inom deras hemländer. Då kan man inte göra som Sverige gjort, låta halva bilaterala biståndet stanna kvar i landet för att de behövs till vår invandringspolitik. Dessutom är en del av vår utlandshjälp skuldavskrivningar…! Sådan politik borde politiker stallas till ansvar för. Vad vi vill se är en regering som kämpar för fredsskapande åtgärder i världen, inte mer krig och allt det andra eländet som vi har fått ganska mycket av på hemmaplan nu. En handlingsförlamad regering gör ingen stolt.
Jag undrar om det finns något sätt att hjälpa flickorna i dessa drabbade länder? Vi vet ju att flickor behöver lika mycket hjälp och skydd som pojkar.