”Tant-väskan” har blivit en symbol för icke-våld – utom i Växjö.
Förra veckan meddelande kultur- och fritidsnämndens arbetsutskott i Växjö sitt beslut. De vill inte längre uppföra Susanna Arwins staty av tanten som drämmer sin väska i huvudet på en nynazist, skrev Aftonbladets Karin Pettersson häromdagen.
”Jag vill inte att vi reser en staty som vi om några år kanske får ångra”, motiverade centerpartisten Eva Johansson sin hållning i en debattartikel i Smålandsposten. Hon menade också att tanten med väskan stod för en våldshandling.
Hans Runesson tog 1985 den numera klassiska bild i Växjö (här under), där en kvinna med ”tantväska” värjer sig mot demonstrerande nynazistiska skinnskallar. Fotot blev årets bild. Det hör till saken att kvinnans familj suttit i Auschwitz. Hennes vrede var äkta och befogad, hon var en genuin antinazist.
Författaren Lars Gustafsson kommenterar på sin Facebooksida den tragikomiska historien.
”Växjös centerpolitiska kulturnämndsordförande vill hindra minnesmärket över den antinazistisk dam som höjer sin handväska till strid eller försvar. Det väcker en del gamla tankar om centerpartiet; P O Sundman och rätt många av hans forna meningsfränder fann en tillflykt där. Maud Olofssons verksamhet har den nya regeringen förtjänstfullt uppmärksammat.
Men för att sammanfatta mina aningar: Centerpartiet är ett parti som jag – som normalt aldrig ger politiska råd till mina korrespondenter – måste råda att undvika.
Det vore nog bra om det partiet försvann i den kommande stora omskyfflingen eftersom de inte kan tåla ett monument över en modig antifascist.”
Efter beslutet i Växjö har skulpturer runt om i landet fått damväskor som nya attribut. LO i Sverige (bilden härovan) stödjer namninsamlingen, som vill ”hylla tanten och hålla det nödvändiga ursinnet vid liv”. För Växjö stad har historien växt till en rejäl pinsamhet. Flera andra städer är intresserade av statyn, som Sigtuna, Göteborg och Malmö.
Tanten med handväskan får mig att tänka på verket ”Attachéväska RW”, Raoul Wallenbergs portfölj som finns på flera platser.
– Klart man inte ska slå sina meningsmotståndare. I Tanten´s agerande tolkar jag in ett visst mått av uppgivenhet som kanaliseras i vad som ändå kan inrymmas i en form av spontant civilkurage.
http://ulflonnberg.com/2015/02/23/vaska-packad-med-politiskt-mod/
Vi i Växjö är faktiskt varken tokiga, fega eller nazister. Bakgrunden till beslutet är följande:
Damen med handväskan slapp åtal, men två andra blev dömda för misshandel.
Det kända fotot från 1985 är nämligen helt missvisande. Det var en rasande lynchmobb på flera hundra personer som stoppade en fredlig och laglig demonstration. Var och en kan beskåda eländet på en film på svtplay.se och en på YouTube (Växjö 1985). Mobben kastade sig över demonstranterna så snart de började tala, och polisen kunde inte skydda dem. De tvingades avbryta sitt möte och försökte tåga värdigt från platsen. Efter femtio meter blev de återigen överfallna. Det är möjligt att den utlösande handlingen var just att damen rusade fram och dängde sin handväska i huvudet på fanbäraren. Sedan fortsatte det med knytnävar och på filmerna syns minst en påk och ett rejält strypgrepp. Enligt tidningsreportaget blev en man slagen medvetslös och fick föras till sjukhus. Demonstranterna fick springa ett par hundra meter innan de lyckades barrikadera sig i stationshuset. Hade så inte skett vet inget hur grov misshandeln hade blivit.
Det våld som damen utövade var måttligt. Men det ingick i ett grovt ingrepp på yttrandefriheten. Att hon inte åtalades var rimligt, men hennes beteende är naturligtvis inte acceptabelt. Och det är rena stolligheten att resa en staty över henne.
Problemet är att fotot bröts ur sitt sammanhang och fick ett eget liv. Där syns inget av den grova misshandeln. Många har vant sig och blivit upplärda att känna varmt för den ensamma modiga människa, som de tror sig se. Och det är trist att förlora en illusion.
Sedan säger en del att just den här damen skulle ha rätt att slåss, eller att det skulle vara rätt att slå på demonstranter med just de här åsikterna. Så kan man inte resonera. De mänskliga friheterna – eller som kommunisterna föraktfullt brukade säga: ”de borgerliga friheterna” – fungerar nämligen så finurligt att de gäller lika för alla, både för vänsterextremister och för nationalsocialister.
Mats Bergström, Växjö
Intressant.
Filmerna som Mats Bergström hänvisar till kan ses här:
http://www.svtplay.se/klipp/1938582/vasktanten-blir-skulptur
https://www.youtube.com/watch?v=HEOTp0C8LmU
Enligt Nordegren&Epstein i P1 var hon 38 år vid fototillfället och ingen tant. Hon ville inte efter händelsen vara nån sorts publik förebild och tog livet av sig ett par år senare.