Busch Thoor vill förse de papperslösa med fotboja. Kinberg Batra vill spärra in dem. Men – ”En öppen stad, ej en befäst” (med Ragnar Thoursies ord) kan aldrig byggas med fotbojor och fler försvar för papperslösa.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor går nu ut med förslaget att personer som sökt uppehållstillstånd men fått avslag ska kunna förses med elektronisk fotboja. I en intervju med Sveriges Radio säger hon:

– En elektronisk fotboja kan vara ett alternativ till förvarsplatser för personer där Migrationsverket bedömer att det finns en hög risk att de inte följer avvisningsbeslut eller där Säkerhetspolisen har avrått från att ge uppehållstillstånd.

Busch Thor ville efter attentaten i Paris 2015 att Sverige skulle visa solidaritet med Frankrike genom att delta i bombningarna av Syrien. Nu vill hon efter attentatet i Stockholm för en vecka sedan behandla en grupp asylsökande som kriminella och potentiella terrorister. Tala om enkla lösningar.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra sa häromdagen i en radiointervju om papperslösa flyktingar:

– Om man har fått nej, och inte får vara här, och av olika skäl inte kan åka här ifrån, då kan det ju vara en fråga också om att varför får man då gå omkring fritt? Då ska man ju inte få göra det, då kan det krävas att man sätts i förvar, säger Kinberg Batra.

Båda de nämnda politikerna vill göra Sverige till något som alltmer liknar en polisstat. Busch Thoor vill förse de papperslösa med fotboja. Kinberg Batra vill spärra in dem.

Genom sitt sätt att tänka accepterar de terrorismens logik, vi de goda, dom de onda. Våra regelverk fattar perfekta beslut. Den flykting som hotas av utvisning och i desperation väljer att leva underjordisk är kriminell eller rentav terrorist.

Deras onda våld ska förgöras med vårt goda våld, våra fängelser och fotbojor ska skydda oss mot deras terroristhandlingar. Är det så vi vill ha det?

Jag tänker på poeten Ragnar Thoursie (1919 – 2010). Hans mest kända dikt är nog Sundbybergsprologen, skriven 1951, där han utgår från den vision han själv trodde på om det jämlika folkhemmet. Dikten blev något av programpoesi inom socialdemokratin och citerades återkommande av Olof Palme, också på den partikongress 1985 som blev hans sista.

Är det inte så vi måste försöka tänka också i svåra tider: ”En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. – Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet …”

En öppen stad, ej en befäst, kan aldrig byggas med fotbojor och fler förvar för papperslösa.