Genom New Public Managements idéer skulle den offentliga sektorn effektiviseras genom privatiseringar och näringslivsinspirerade styrningsmetoder. Per Molander är kritisk i en ny utredning.

Under trettio år har Sverige omvandlats genom så kallade ”privatiseringar”. I den nyliberala tidsandans namn har det tagits som självklart att samhällelig verksamhet skulle fungera bättre om den drevs av finansiella vinstfokuserade aktörer utifrån företagsekonomiska kriterier.

Resultatet har blivit en havererad sjukvård, en eländig äldreomsorg och en miserabel skola. Folkhemmet raserades och i dag ryker det ur ruinerna.

I dagarna har Per Molander presenterat en ny 280-sidig utredning för den politiskt oberoende  Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, på uppdrag av Finansdepartementet. Molander slår fast att privatiseringarna inom offentlig sektor  gett blandat resultat och att de generellt inte lett till de effekter som har eftersträvats.

Inte heller har de näringslivsinspirerade styrningsmetoderna som
tillämpas inom offentlig verksamhet (NPM, New public management) levererat förväntat resultat.

I den högintressanta rapporten granskar Molander de genomförda förändringarna inom skolan, sjukvården, socialförsäkringsområdet
och andra delar av den offentliga sektorn.

Han kommer till slutsatsen att betydande delar av NPM-reformerna bör omprövas och reverseras. Inte minst beror det, enligt författaren på den offentliga sektorns särart, där såväl graden av öppenhet som drivkrafter skiljer sig från den privata sektorn.

När de nya styrmetoderna började spridas under 1980- och 1990-talen, skedde det med löften om ökad effektivitet,
bättre anpassning till efterfrågan, kontroll över budgetutvecklingen
och ytterligare fördelar. Med några decenniers erfarenheter kan
man konstatera att dessa löften generellt inte har infriats.

En grundläggande idé bakom NPM-komplexet är att det i grund
och botten inte föreligger någon skillnad mellan offentlig och
privat verksamhet.

Detta är en felaktig utgångspunkt. Relationerna mellan medborgarna och den offentliga verksamheten skiljer sig på flera sätt väsentligt från de kundrelationer som definierar den privata.

Myndighetsutövning är specifik för den offentliga sektorn,
liksom de regler som styr tillgång till information, meddelarskydd
med mera. Den uppförandekod som gäller för offentlig sektor har inte heller någon direkt motsvarighet inom den privata, där ansvaret mot ägarna är den styrande principen.

Den offentliga sektorns särart ska respekteras och en tydlig gräns
mellan offentligt och privat upprätthållas.

Molander föreslår att skolan förstatligas och att fri- och privatskolor avvecklas, likaså skolvalet. Landstingen ska själva kunna bestämma om valfrihet ska gälla i vården.

Vi vet att Sverige genomfört privatiseringar av verksamheter som tidigare drivits i offentlig regi i en utsträckning som gör oss världsunika, skriver Aftonbladet i en ledare:

”Ändå är diskussionen kring vinsttak och begränsningar av valfriheten av någon anledning minerad mark. Förhoppningsvis kan Per Molanders klargörande rapport ändra på det.”

Fotnot: Per Molander är teknologie doktor och en av Sveriges främsta experter på förvaltningsfrågor.