Carl Jonas Love Almqvists klassiska ”Det går an” är en tidig feministisk berättelse, som rör sig genom ett Sverige före järnvägarna. Men Sara och Albert är våra samtida. Hans Alfredsons ljudboksinläsning är suverän.
Under en vecka har jag haft intelligent och trevligt sällskap i bilen av Sara Videbeck, sergeant Albert, Carl Jonas Love Almqvist och Hans Alfredson.
Almqvist publicerade sin roman Det går an. En tavla ur livet 1839. Han skildrar hur en ung kvinna, glasmästardottern Sara, och sergeanten Albert, träffas och fattar tycke för varandra under en färd från Stockholm till Västergötland, först i ångbåt, sedan med hästskjuts.
Hans Alfredson läste in romanen som ljudbok 2011 (Storytel, 4cd, 4 timmar 8 minuter). Han är en suverän berättare med precisa tonfall och gärna följer jag med honom på den långsamma resan genom Sverige ett decennium före de första järnvägarna – där jag färdas i bilen längs E6:an.
Sergeant Albert är en flörtig alldaglig underofficer. Berättelsens huvudperson är förstås Sara Videbeck, som lärt sig glasmästaryrket från grunden. Hon är självständig och originell och visar tydligt vad hon står för och vad hon vill. Sara har sett alkoholiserade män som tyranniserat sina fruar och tänker själv aldrig underkasta sig någon herreman.
Däremot kan hon låta Albert bo som inneboende i sitt hus, med skilda hushåll och utan att de är gifta. Det går an!
Nyckelordet för Almqvist är ’trevnad’, skriver Louise Vinge i Den svenska litteraturen (red Lars Lönnroth och Sven Delblanc, 1988). ”att Sara kommer att bjuda till för att Albert ska trivas, är klart. Men friheten ska de bevara.” … ”Kvinnans ekonomiska självständighet och jämställdhet med männen är en förutsättning för allas bättre liv.”
Det är en speciell upplevelse att lyssna till den här levande romanen. Tiden är avlägsen. En resa från Västergötland till Stockholm och åter tar bortåt tre veckor. Men Almqvists ton är berörande och modern. De personer han gestaltar är våra samtida i sina grundläggande livsvillkor.
Fotnot: Teckningen överst av Gunnar Brusewitz. Porträttet av Almqvist publicerades 1843 i tidskriften Nordstjernan.