Från Herakleitos till Heidegger – vad har engagerat filosoferna genom historien, undrade Jan Willner på SubRosa på Råå.

Vad är filosofi? Utifrån den generella frågeställningen reflekterade filosofen Jan Willner från Linköping om filosofins grunder på SubRosa, Otto von Friesens kulturhus på Råå. På dryga timmen gjordes nedslag i filosofins historia – och lite till – under rubriken ”Från Herakleitos till Heidegger”.

NE definierar filosofi som ”kärlek till lärdom och vetenskap”. I Wikipedia är en filosof är en som älskar kunskap, en vän av vishet:

”Filosofi, från grekiskans philosophía (φιλοσοφία), ”Vän till visdom”, är en intellektuell disciplin som kritiskt studerar de mest grundläggande frågorna.”

Riktigt så enkelt är det kanske inte. Homeros, som levde 800 f Kr använde ordet filosofi för ”eftertänksamhet i handlandet”, som en snickare som med känsla tillverkar en möbel.

Pytagoras, som verkade 300 år senare, använde begreppet filosofi för ”det reflekterande iakttagandet”.

Den egentliga filosofihistorien börjar med Thales, 625 – 545 f Kr. Thales observerade och begrundade hur världen var uppbyggd. Han var den förste som kunde slå fast att en månad har trettio dagar och att årets dagar är 365, vilket var en prestation. Kanske föddes kosmologin med honom. Andra följde efter. Nya frågor ställdes. Atomen fick sitt namn av Demokritos för ”det odelbara”.

Hur hänger allt ihop, undrade filosoferna sig, i små och stora sammanhang.

Hur ska man leva ett gott liv? Kanske i lycka, rättvisa, balans och lust, föreslog Jan Willner.

I vår tid har en stor del av filosofin inriktats på teorier om språk och medvetande. Genom att förstå språket och språkets möjligheter får vi ingångar till all kunskap.

Herakleitos (mot slutet av 500-talet f Kr) formulerade den först kända läran om motsatsernas kamp och enhet. Mest känd är han för de så kallade Herakleitosfragmenten, som de här:

”I samma flod stiga vi ned och stiga vi icke ned – äro och äro icke.”

”En och samma bor i oss som liv och död, vaka och sömn, ungt och gammalt: ty det förra slår över i det senare och det senare i det förra.”

”Även den skönaste världsordning är att förlikna vid en på måfå hopskyfflad avskrädeshög.”

Vi stiger upp ur floden, går ut i eftermiddagens flödande vårljus som inte är detsamma som det  vi dryga timmen tidigare lämnat.

Panta rei. Allt flyter. Allt är föränderligt. Men – Panta Rei var inget Herakleitos skrev. Formuleringen kommer förmodligen från Sokrates i en av Platons dialoger.

Bilden: Gråtande Herakleitos och skrattande Demokritos. Italiens fresk från 1477, Pinacoteca di Brera, Milano.