Nästan varannan bosnier lever tjugo år efter krigsslutet i andra länder, enligt ny FN-statistik.

Vi lever i migrationens tid. Allt fler människor lever inte i det land där de fötts, men som de lämnat, som flyktingar eller för att söka ett bättre liv någon annanstans.

FN-statistik, som gäller uppgifter från 2015, visar att Balkanländerna ännu mer än tjugo år efter krigens slut hör till de värst drabbade i sammanhanget. 43,3 procent av alla bosnier lever utomlands, 24,8 procent av makedonierna, 20,4 procent av kroaterna.

På kartan är de länder med störst andel emigranter markerade med rött och därefter med blått. De flesta länder markerade med dessa färger har förlorat befolkning under decennier.

Men hög immigration är inte nödvändigtvis negativ, skriver Jakub Marian på sin blogg. Det gäller länder som Portugal och Irland där hög emigration balanseras med stor immigration och/eller höga födelsetal.

I dagens Sverige finns en tendens att betrakta flyktingar eller migranter som ett problem. Men för Sverige har inflödet av många ”jugoslaver” till Sverige haft stora positiva konsekvenser. Förlorarna i sammanhanget är de krigshärjade länderna, som förlorat stora delar av sin befolkning, inte minst de utbildade.

I Folket i Bild/Kulturfronts 8dagar pekar man på orsaken: De allra högsta siffrorna finner vi på Balkan, sönderslaget av EU:s och Nato:s söndra och härska-strategi. En fungerande federation  ”krossades med tyska intriger och amerikanskt bombflyg (Clinton!)”.

Kanske var sammanhangen, som jag ser det, mer komplexa. Men omvärlden spelade en destruktiv roll och förmådde/ville inte förhindra krigen.

Andra länder med hög emigration är stater som tidigare tillhörde östblocket och som efter det kalla krigets slut blev nyliberala dysfunktionella och ofta totalitära samhällen, med stora klassklyftor.

Bilden härunder: De flesta migranter flyttar ill ett annat land för att få ett arbete.