Helsingborgskonstnären Edin Tucalijas ”Nattpoesi:” flätar konstfullt samman bild och dikt.

Jag sluter mina ögon / och passerar midnatt / mot mörka platser / där ingenting finns …

… skriver Edin Tucalija, helsingborgskonstnär och poet. Jag har länge följt honom på Instagram och tilltalats av hans sensuellt gåtfulla teckningar i tusch och akvarell, där det till varje teckning funnits en dikt.

I vår ställer Edin ut på Galleri Lohme i Malmö (till 18.3) samtidigt som hans linjesäkra teckningar och dikterna till dem ges ut i bokform som ”Nattpoesi:”.

I ord och bild handlar det om det mänskliga, om kärlek och längtan, om ensamhet och gemenskap. Bilderna är ibland som berättelser, ibland reducerade till ett fåtal linjer där betraktarens öga får fylla ut mellanrummen.

Edin Tucalija flydde från kriget i Bosnien på 1990-talet och kom till Helsingborg 1995. Han har arbetat som formgivare och illustratör åt Helsingborg stad under 15 år och ställde i höstas ut på Kulturhotellet i Helsingborg.

Och till sist avslutningen på den dikt jag inledningsvis citerade:

… På min branta väg / föder jag ditt ansikte, / som det sista frimärket / till min oskrivna dikt.

Jag lägger dig på tungan / och postar iväg mitt bläck, / innan jag faller medvetslös / Berusad av din skönhet.”