Svensk-danska Postnord går med kraftigt underskott. Kommer företaget att upplösas och en svensk post att återskapas?

Ett fungerande postväsende är en förutsättning för ett fungerande samhälle. Posten är liksom järnvägarna grundläggande infrastruktur.

Under Maud Olofsson som näringsminister beslöt den svenska posten 2008 att köpa sin danska motsvarighet Post Danmark. 2011 bildades ett gemensamt bolag Postnord . Planen var att det nya bolaget så snabbt som möjligt skulle ha privatiserats.

Postnord ägnade mycken energi till marknadsanpassning och varumärkesbyggande, det postgula ersattes med Postnord-blått, vad nu det skulle vara bra för. Samhällsuppdraget tonades ner, nu var det marknad, rationaliseringar och vinster som gällde.

Nu går Postnord med kraftig förlust, bortåt 1,4 miljarder svenska kronor. Man skyller på att danska staten påskyndat digitaliseringen av offentliga utskick, vilket låter långsökt.

I en svensk utredning som presenterades förra året ville utredaren att det skulle räcka om de flesta breven kom fram på två dagar. Nu talas det om att höja brevportot.

I en intervju i Dagens Nyheter är näringsminister Mikael Damberg inte bara bekymrad utan irriterad. Han pekar ut Maud Olofsson som svensk syndabock. Prognoserna för samarbetet uppfylldes inte. Utredningen som låg till grund för sammanslagningen var undermålig.

Det senaste decenniet har svenskarna drabbats av en rad samhälleliga problem som ytterst bottnar i dåliga privatiseringar av offentlig verksamhet. Vattenfalls svindlande affärer med Nuon och de tyska kolgruvorna är – hittills – värst i sammanhanget. Maud Olofsson kom undan och slapp att i Konstitutionsutskottet svara på nödvändiga frågor om den bisarra Nuonaffären som skattebetalarna dyrt fick betala för.

På frågan om det är möjligt att upplösa Postnord och återskapa ett svenskt postbolag svarar Damberg att han inte utesluter någonting.

Låt oss återfå en svensk post och en för hela Sverige fungerande postservice.