Richard Dinters film ”Ghostbrothers” följer två bröders bilfärd genom dagens Kroatien. Det handlar om sådant som minnen, rötter och relationer.
Richard Dinters Ghostbrothers, som på tisdag har svensk premiär på Göteborgs filmfestival, är på en och samma gång en originell filmisk essä och en egensinnig roadmovie genom tid och rum, med reflexioner om sådant som minnen, rötter och relationer. Inte minst handlar det om hur ett krig för länge sedan kan kasta långa skuggor in i människors liv ännu sjuttio år senare.
Det handlar om två bröder. Richard Dinter, svensk filmare och radioproducent, kontaktas från Tyskland av sin halvbror Peter Dinter. Tillsammans beger de sig i Peters Münchenregistrerade bil till Kroatien. Deras farfar Emil eller Milan, hans kroatiska namn, försvann under mystiska omständigheter efter krigsslutet1945. Nu söker de hans hus och vill ta reda på vad som hände med honom.
Men de båda bröderna söker också varandra. De har inte träffats på 14 år. De är olika, de har inte ens ett gemensamt språk utan talar engelska med varandra, kan de bygga en relation?
Richard och Peter ger sig tillsammans ut på en resa genom det förflutna till det Kroatien där deras familj har sina rötter. De är mycket olika. Peter är chef för ett laboratorium, men också schaman.
De konfronteras och grälar, ger upp, skiljs åt och återförenas. Det är sårigt, men känns också ärligt i gränslandet mellan reportage och fiktion.
Filmberättandets form är öppen. När jag ser filmen följer jag med bröderna genom ett ofta hisnande vackert Kroatien utan att ana vart färden ska föra mig. Historien är närvarande, i dokumentära journalfilmbilder men också i miljöer. Där sitter de båda bröderna och tittar på filmer från gemensamma barndomssomrar i Sverige i en exklusiv biograf som sägs ha använts av Titos censurmyndighet.
Alltfler berättelser publiceras i Sverige om Balkan, både i bokform, som Negra Efendics ”Jag var precis som du”, och som film, senast Goran Kapetanovics ”Min faster i Sarajevo”. Oftast handlar det om krig och flyktingskap utifrån 1990-talets jugoslaviska katastrofer.
Richard Dinters film har ett längre tidsperspektiv. Filmen landar i andra världskrigets förbittrade strider mellan Titos segrande partisaner och Ante Pavelics fascistiska ustasjastyre i Kroatien.
Men filmen handlar inte främst om historien – utan mera om vad historien gör med människor, och om hur människors val i gåtfulla kedjor av orsak och verkan lever vidare i generationer.
Därmed också sagt att Ghostbusters är både sympatisk och tankeväckande, en film om vad vi gör med våra liv och om hur vi kan försöka förstå lite mer om hur vi blivit de vi är.