Om ett år firas hundraårsminnet av poeten Elsa Graves födelse.

Elsa Grave skulle ha fyllt 99 år i morgon. Författaren och poeten föddes den 17 januari i Gunnarstorp i Norra Vram. När hon 1938 tog studenten vid flickläroverket i Helsingborg fick hon bara B i svenska. Bara fem år senare debuterade hon som poet – och blev en av de tongivande fyrtiotalisterna.

I en kartong med böcker som varit mina föräldrars hittar jag ett slitet ex av Elsa Graves första regelrätta roman Ariel, publicerad våren 1955 på Bonniers. I sin recension skrev Olof Lagercrantz att har ”en känsla av att han för första gången fått en glimt av en kvinnovärld som inte är anständigt eller oanständigt tillrättalagd för att bedåra honom” och tycker att det är ”skönt att Elsa Grave finns”.

I romanen spelar Askberget (i Nyvång) en viktig roll, liksom de farliga underjordiska gruvgångarna till kolen och ”skiten”.

Hennes pappa var gruvingenjör. En gång för länge sedan intervjuade jag Elsa Grave när hon hälsade på i pappans hem. Vi talade om de osynliga gruvgångarna under huset, minns jag.

Några veckor innan Ariel kom ut klagade hon i ett brev, hon gillade inte omslaget:

”Jag är så ledsen att dom ritat en naken piga utanpå Ariel – en subtil kvinnobeskrivning bak på boken och sedan denna bredstjärtade piga.”

I morgon skulle hon fyllt 99 – men gick bort 2003 i Laholm.

Om ett år firar Elsa Grave-sällskapet hundraårsminnet av hennes födelse på olika vis. Tillsammans med ellerström förlag planerar sällskapet att ge ut antologin ”Tretton röster om Elsa Grave med anledning av hennes 100 årsdag”.  Redaktörer: Eva Lilja och Anna Wieslander.

Fotnot: Uppgiften om Elsa Graves synpunkter på Ariels omslag ur Kristina Hallinds ”Elsa Graves skönlitteräera prosa – en introduktion”.

Bilden: Elsa Grave på 1950-talet. Okänd fotograf, Bonniers.