Om Dylan i Helsingborg och om Patti Smith som kom av sig.

Patti Smiths framförande av Bob Dylans “A Hard Rain’s A-Gonna Fall” blev nog det mest minnesvärda från årets Nobelceremoni. I The New Yorker berättar hon om hur det kändes att under framförandet komma av sig, överväldigad av känslor.

Under banketten satt hon mitt emot den amerikanska ambassadören, ”en vacker välformulerad iransk-amerikanska”, vars uppgift var att läsa upp ett brev från Dylan. Patti Smith reflekterar över att Bob Dylan hade ”två starka kvinnor i sitt hörn”, en som misslyckades och en som inte gjorde det.

Dagen efter hälsade flera av nobelpristagarna på Patti Smith i hotellets frukostmatsal och tackade henne, ”för oss påminde ditt framförande oss om våra egna strävanden, vår egen ständiga kamp”. Och hon själv omvärderar sin egen insats.

* * *

”Dylan i Helsingborg” heter en trekvartslång film på Stage Backstage, ”digital foajé för Helsingborgs arena och scen”, gjord av Ulf Dahlström. Helsingborgs egen Dylanexpert, förre HD-journalisten Göran Holmquist, intervjuas framför sin hemma-jukebox. Det handlar särskilt om Dylans både konserter på Sofiero, 2001 och 2014. HD-fotografen Britt-Marie Olsson intervjuas om sin unika bild på en leende Bob Dylan från konserten då det var fotoförbud och ingen mer än Britt-Marie såg minsta leende från den blivande Nobelpristagaren.

Filmen avrundas med ett mycket speciellt framförande av delar av Helsingborgs symfoniorkester av Dylans The Times They Are A-Changin’, i arrangemang av HSO:s vd Fredrik Östling, som tillsammans med orkesterns chefsdirigent Stefan Solyom sjunger och spelar gitarr i en lekfull hyllning av Bob Dylan.

Bilderna här under: Göran Holmquist med en matsedel från Sofiero, signerad av Bob Dylan 2001. Underst spelar delar av HSO Dylan.