Kommer svensk polis att kunna leta efter papperslösa barn i förskolor och skolor, undrar tre debattörer från Skånes stadsmission.

Håller Sverige på att förvandlas till en polisstat i behandlingen av flyktingar?  Förra veckan begärda polisen i Malmö att få ut uppgifter om papperslösa flyktingar som efter utvisningsbesked gått under jorden. Socialtjänsten lämnade ut adressuppgifter på nio familjer som därefter greps och nu kommer att utvisas. Allt skedde med hänvisning till gällande lagrum.

Gränspolisen förklarar att det här bara är början och att ytterligare 600 personer kommer att eftersökas och utvisas på samma sätt.

Nu kräver Skåne Stadsmission i ett inlägg i Sydsvenskan att gränspolisen i sitt arbete med att verkställa fler utvisningar inte letar efter papperslösa barn vid förskolor, skolor eller vårdinrättningar.

De tre debattörerna från Stadsmissionen, Hanna Scott, Liv Palm och Marie Hendra, är med all rätt upprörda:

De skriver vidare att skolor och förskolor utgör ett viktigt skyddsnät för alla barn som far illa. Kommer skolor och förskolor nu att överväga om de ska avstå från att göra en orosanmälan till socialtjänsten för att det kan leda till att hela familjer utvisas?

Gränspolisens agerande strider kanske inte mot svensk lag men mot grundläggande humanitära värderingar och så vitt jag kan förstå också mot FN:s barnkonvention.

I Sverige fanns för tre år sedan upp till 4000 gömda flyktingbarn , enligt ett inslag i SVT. Av dessa gick bara 15 procent i skolan. I det heter det att ”trots att gömda barn nu har laglig rätt att gå i skolan har polisen rätt att gå in där och hämta eller leta efter ett barn. Formellt sett är inte skolan en fredad zon”.

Antalet gömda barn måste vara betydligt fler i dag. Om de är rädda för att gripas av polis i skolan kommer de knappast att gå till skolan. Inte heller kommer utsatta flyktingar att våga vända sig till socialtjänsten, när de nu vet att socialtjänsten lämnar ut adresser till gränspolisen.

Därmed traumatiseras barn och kan få mentala skador för livet. Detta sker i Sverige 2016.

HD/Sydsvenskan intervjuade Anna Lundberg, som undervisar och forskar i mänskliga rättigheter vid Malmö högskola och är expert på situationen för papperslösa. Hon pekar på FN:s Barnkonvention, där det finns ett ”förbud mot att diskriminera ett barn. Du ska inte diskrimineras på grundval av din legala status.”

Hon påminner om att Sverige redan 2010 antagit en strategi för att stärka barns rättigheter i Sverige och att regeringen vill göra Barnnkonventionen till lag.

– Det är en fråga om internationella förpliktelser där Sverige har gjort folkrättsliga åtaganden om att respektera mänskliga rättigheter. Jag förutsätter att det är på allvar.

I ett uttalande på Facebook skriver Socialhögskolan vid Lunds Universitet klargörande och med engagemang bland annat:

”Från Socialhögskolans sida vill vi lyfta fram vikten av ett professionsetiskt perspektiv, vilket innebär att människovärdesprincipen är en grundläggande utgångspunkt i socialt arbete som profession och akademiskt ämne. Detta innebär att socialt arbete och polisarbete inte är eller bör vara samma sak.

Socialtjänsten finns som ett skyddsnät för dem i vårt samhälle som av olika anledningar befinner sig i utsatta situationer. Gällande papperslösa personer vet vi sedan länge, genom forskning och erfarenheter, att detta är en grupp som lever under extremt svåra levnadsvillkor.

Det handlar om fattigdom, bostadslöshet, stress och oro inför framtiden i kombination med traumatiska erfarenheter från ursprungslandet och under flykten till Sverige. Vidare har Sverige ratificerat Barnkonventionen, och all rättsanvändning ska genomsyras av principen om barnets bästa.

Vi ser också att det pågår en kamp för just detta, att som socialarbetare främst se till de utsattas behov. Socionomer som organiserar sig, socionomstudenter som protesterar mot angiveri och enskilda socialarbetare som höjer sina röster i debatten. Från Socialhögskolans sida ger vi vårt fulla stöd till dessa och liknande initiativ som syftar till att tydliggöra människovärdesprincipen i socialt arbete samt kämpa för att de som befinner sig i utsatta positioner ska få stöd och hjälp av socialarbetare – utan att behöva oroa sig om deras uppgifter kommer överlämnas till polis.”