En fjärdedel av Lars Vilks Nimis brann upp på torsdagskvällen. ”En lite brutal form av konstkritik”, säger Vilks själv.

Lars Vilks unika träskulptur Nimis på Kullabergs strand eldhärjades på torsdagskvällen i en brand som av allt att döma var anlagd. Enligt de första rapporterna hade 25 procent av Nimis förstörts. Tornet närmast havet skulle vara helt nedbrunnet, skadorna på verket i övrigt verkar vara begränsade.

Vilks började bygga Nimis 1980 av främst drivved från havet. Verkets tillkomst följdes av decennier av rättsprocesser, främst därför att det klassificerades som en byggnad utan bygglov.

Med åren blev Nimis en av Kullabygdens största turistattraktioner, som årligen besöktes av uppemot 30 000 personer.

Samtidigt blev Nimis och själva platsen magisk, en fantasins fantastiska konstruktion, ett verk som hela tiden förändrades och utvecklades i och med att Lars Vilks återkommande snickrade, reparerade och la till på verket. Eller med andra ord, Nimis är (var?) en av de mest härliga trähyddor man kan tänka sig på en speciell plats där hav och berg tar varandra i hand.

Branden är ett obehagligt attentat mot ett offentligt konstverk och all den skaparglädje som finns uttryckt i Nimis.

Nimis har brunnit flera gånger tidigare. På 80-talet brann två tredjedelar ner och på 90-talet förstördes ett stort torn. Men skadorna reparerades och Nimis överlevde.

Stranden med Nimis utropades 1996 av Lars Vilks till den självständig staten Ladonien, vars yta är 1 km². ”Staten har inga bofasta invånare men en drottning och många ministrar”, heter det på Wikipedia.

HD intervjuade Lars Vilks på torsdagskvällen:

– Jag har varit med förr, man har tänt eld flera gånger på det här och det är en del av själva verkets utveckling också. En lite brutal form av konstkritik kan man kanske kalla det.

Bilden ovan med Lars Vilks framför Nimis togs 1999 av Stefan Lindblom/TT. Jag gissar att den togs den 2 juni under firandet av Ladoniens nationaldag och att jag var där då, en eftermiddag med musik och picknick som kulminerade med Ladoniens nationalsång, ljudet av en sten kastad i havet.

Sedan dess har mycket hänt, men Nimis är/var en bejakande frihetsdröm. Jag hoppas att verket, trots mordbrännarnas attentat, återuppstår som Fågel Fenix, ännu vackrare än innan.

I en extrasändning på SR sa Lars Vilks också att han hoppades kunna bygga upp Nimis igen, ”även om svårigheterna nu är större än tidigare”.