HIF åker ur allsvenskan. Kanske var det bättre förr, på Kalle Svenssons tid, mera idrott och mindre business.

HIF förlorade kvalmatchen mot Halmstad, åker ur allsvenskan och spelar nästa år i ”division två” för första gången sedan 1992. Det hjälpte inte att kommunen satsade bortåt en halv miljard (av Dunkersfonderna) på att i rekordfart bygga om fotbollsplatsen Olympia eller att man beslöt om särbehandling på en mångmiljonfordran på fotbollsklubben.

Jag ska inte uttrycka skadeglädje. Snarare bedrövelse. Elitfotbollen har för länge sedan mera blivit en fråga om miljoner än om idrott. Spelare köps och säljs som boskap. I Helsingborg har den blågröna kommunledningen visat obegränsad välvilja mot HIF och samtidigt ett monumental ointresse för nödvändiga kultursatsningar. Bibliotekets eftersatta behov och den obefintliga konsthallen är bara två av en lång rad bedrövliga exempel.

Idrott och kultur ska inte ställas mot varandra, jag vet.

Tacka vet jag hur det gick till på Kalle Svenssons och Malte Mårtenssons tid! Då hörde jag till grabbarna som följde många matcher från gräset bakom kortsidans linje och som ivrigt samlade på Rekordmagasinets idolbilder (bilden).

Nu hoppas jag med andra helsingborgare förstås att HIF:s degradering inte går samma väg som Landskrona BOIS och att klubben förmår rehabilitera sig, mindre som business och mera som fotbollslag, kanske rentav tillnyktra också med en rejäl satsning på tjejfotboll.

Tyvärr speglar HIF:s nedflyttning kräftgången för Helsingborgs kommun också i andra avseenden. Det senaste kommunala ”skämtet” hör till de värsta i sitt slag, lanseringen av namnet Sea U (med amerikansk hurtigstavning) på området kring Hamntorget och Norra Hamnen.