En 17 meter hög staty utanför Kreml i Moskva av prins Vladimir, väcker diskussion.
För en vecka sedan avtäcktes i Moskva en sjutton meter hög staty av Vladimir den store, just utanför Kremls murar. President Vladimir Putin deltog i ceremonin och The Guardian konstaterade att det nu fanns en Vladimir utanför murarna och en innanför. Det som förenar de båda är att de skyddat Ryssland mot ”yttre faror”.
Såväl det moderna Ukraina som Ryssland hävdar att Vladimir var statsgrundare. Han övergick till den ortodoxa kyrkan 988. I Kiev i Ukraina finns redan en Vladimir-staty.
Kritiker menar att Vladimirstayn egentligen ska betraktas som en hyllning till dagens Vladimir (Putin), skriver New York Times, som ser den nya statyn som den senaste i ett pågående staty-krig i Ryssland. De som stöder projektet menar att statyn förkroppsligar Rysslands kärnvärden med en robust fadersfigur.
Brittiska The Economist sätter in den nya Vladimir-statyn i ett politiskt sammanhang och citerar George Orwell, som skrivit att den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden – och den som kontrollerar nuet kontrollerar det förflutna.
Eftersom Putin saknar demokratisk legitimitet, fortsätter tidskriften, får han sin roll genom en historisk berättelse om ryska härskare, från prins Vladimir, via Ivan den förskräcklige och Josef Stalin till dagens Vladimir Putin. Det innebär också att det blivit svårare för Rysslands mest respekterade människorättsgrupp Memorial att kritisera Stalintidens förbrytelser, eftersom Stalin ofta förknippas med Sovjetunionens storhetstid. Organisationen skapades under 1980-talet och Gorbatjovs perestrojka.
Ändå samlades den 29 oktober tusentals människor utanför KGB:s tidigare högkvarter i Moskva. Där arrangerade Memorial en högläsning av namn på personer som Stalin avrättat. I parken finns ett monument över dessa offer, en stor sten från Solovetskijöarna, i Vita havet, plats för ett av de första arbetslägren i Sovjet.
Under Stalintidens terror mellan 1937 och 38 avrättades 700 000 personer i Sovjet, varav 30 000 i Moskva.
Memorial har trots repression fortsatt och utvidgat sin verksamhet, som också inrymmer något som kallats ”den sista adressen”, Last Adress. Genom att sätta upp skyltar på de platser där Stalinoffer levt och bott påminner man om deras öde. Något liknande är vanligt i dagens Tyskland för att påminna om nazismens offer.